I måndags presenterade kulturminister Parisa Liljestrand (M) en kulturbudget som ha nog kan ses som den snålaste sedan år 2000. Med denna budget tilldelas kulturen den lägsta andelen av den totala statsbudgeten, vilket väcker starka reaktioner inom det svenska kulturlivet. För oss som tillhör de nationella minoriteterna har detta varit en del av ett mönster av styvmoderligt bemötande under hela mandatperioden. Trots hennes hymlande ton är det tydligt att Liljestrand inställning till kulturen och de nationella minoriteterna inte har varit prioriterade verksamheter.
| Text: Britt-Inger Hedström Lundqvist DIKKO finns på Facebook, Twitter, LinkedIn, TikTok och Instagram |
Den nya budgeten visar en klar fortsättning på de bottennivåer som Liljestrand har erövrat. Hennes strategi tycks vara att forcera en ökad kultursponsring genom att svälta ut de institutioner och aktörer som behövs för att skapa och upprätthålla ett dynamiskt kulturliv och de nationella minoriteteterna. Det är anmärkningsvärt att nästan alla satsningar riktas mot storstäderna, och då i synnerhet Stockholm. Här återfinns tre av de fyra stiftelsemuseerna som ska få mer resurser, liksom de nationella museerna som utreds inför införandet av museikort.
Det är en sorglig insikt att kultur i dagens Sverige måste ställas mot kultur, där redan utsatta aktörer tvingas konkurrera om knappa resurser. När kulturen själva börjar se varandra som rivaler, är det ett tydligt tecken på den djupgående krisen som råder. Under tiden svälter resten av landet. Teaterchefer från Tornedalsteatern larmar om bristen på finansiering, och försoningsarbetet hotas av nedläggning.
Samtidigt som vi ser denna katastrof i kulturen, släpper regeringen en kulturkanon. Detta kan tolkas som en cynisk handling, som visar på ett fullständigt avskiljande mellan ord och handling. Ingen ny kultur kommer att skapas under dessa förhållanden, och till slut blir vårt kulturella arv enbart en nostalgisk skugga av det som en gång var.
Det är dags för oss att stå upp för kulturens betydelse, inte bara som en del av vår identitet utan också som ett viktigt verktyg för samhällelig sammanhållning och utveckling. Vi måste kräva en kulturbudget som speglar vikten av alternativ, mångfald och tillgänglighet för alla – oavsett var i Sverige man befinner sig eller vilken minoritet man tillhör. Kulturella satsningar är inte bara nödvändiga för storstäderna; hela landet behöver stöd för att inte gå förlorat i en tyst och orättvis svält av kreativitet och själ.
I en tid med starka samhällsdiskussioner och identitetspolitik är det viktigt att muséerna förblir platser för dialog och ifrågasättande. Den politisk propagandan får lämnas utanför. Yttrandefrihet är viktig i en demokrati och får inte censureras. Vi måste skydda och främja mångfalden av berättelser i vår historia för framtida generationer.
Britt-Inger Hedström Lundqvist
redaktionen@dikko.nu
Att vara en oberoende tidning, som inte har några bidrag, kostar pengar därför använder vi oss av crowdfunding. Det innebär att människor med små eller stora summor hjälper till att finansiera vår verksamhet. Magasin DIKKOs insamlingen sker via swish: 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
