Lillemor Holmlunds adventskalender publiceras i DIKKO från 1 december och fram till julafton. #lillemorsjulresa
17 December
Jag vaknade framåt morgontimmarna på Sonnies soffa och möttes av ett kvittrande God morgon ifrån Taltrosten. Han putsade sina fjädrarna mellan tassarna på Bästis lilla hunnen, där han hade sovit varmt och gott under natten. God morgon svarade jag, ser att du fått en ny bästis . Taltrosten nickade med sitt lilla huvudet och Bästis gjorde ett litet gläfs som samtycke. Ifrån köket hördes röster och jag förstod att småfolket hade kommit tillbaka.
När jag steg in där, satt de alla runt bordet och drack kaffe och jag möttes av ytterligare god morgon. Curt räckte mig en kaffe fylld kopp. Här sa han, så du vaknar till, du ser lite dimmig ut på ögat. Det är min vanliga morgonlook. För innan jag fått kaffe i mig och hjärnkontoret fått kicken att signalera till mig: Vakna nu. Både rör jag mig och ser ut som en zombie.
När jag fått i mig mitt kaffe och kicken slog till frågade jag gammeltomten. Gick det bra med det ni åkte iväg för. Gammeltomten nickade som svar. Vad var det om då, fortsatte jag att fråga. Gammeltomten svarade bara bestämt: Småfolks angelägenheter. En aning sårad tittade jag på honom när han inte ville berätta. Då lade han sin hand över mig och sa med mildare ton: Du vet Lillemor, att vissa saker som händer och rör ens familj det pratar man inte om, inte ens med sina vänner. Det stannar inom familjen . Eller hur.
Jag nickade och log sen mot honom. För det var ju en av mina egna principer, och jag kunde ju bli förskräckt ibland när jag läste på sociala medel hur man ibland kunde lämna ut sina egna för alla och en var.
Taltrosten kom flygande in i köket och lät sig väl smaka av brödsmulorna Sonnie hade ställt fram åt honom på en liten papperstallrik på fönsterbänken. Vart ska ni iväg nu då frågade han mig efter han pickat i sig sin frukost. Jag funderade på om vi inte skulle pröva att stå på torget här i Norrköping svarade jag. Det gick ju bra för er Curt och Sonnie med julgranarna och det är ju marknadsdag i dag. Ja, varför inte, sa Curt. Jag har ett gammalt marknadsbord i husbilen som ni kan låna. Jag kan gå ner till parkeringen och plocka fram det. Det behövs inte sa Knoll, jag hämtar det och tar det i ryggsäcken, och så lämnar jag tillbaka det sen när vi är färdiga. Så tog han ryggsäcken i handen och var försvunnen. Va, sa Curt, i ryggsäcken. Fråga mig inte hur svarade jag, för i den får allt möjligt plats.
När Knoll efter en halv minut kom tillbaka sa han: Uppdraget utfört till punkt och pricka. Curt bara stirrade på honom och ryggsäcken.
Efter det så tackade vi ytterligare några vänner för nattlogi och trevlig samvaro och med ett Hej vi ses. Titta gärna in igen om ni har vägarna förbi sa Sonnie och du med sa han till Taltrosten. Samma här sa Curt. Det finns alltid en köttsoppa stående på spisen och jag har nog både frön och en talgboll till övers till dig Taltrosten.
Jag och småfolket for sen i väg på El-vira. Med oss var också Taltrosten som bestämt sig förr att hänga med oss någon dag och flög framför oss och visade vägen till torget.
Där framme hade det redan blivit ett myller av stånd med olika varor som man kunde tänkas behöva, och folk gick runt och tittade och klämde och fick ibland en smakbit av det som bjöds ut. Vi hade tur, det fanns bara en enda plats kvar i västra hörnet av torget som vi tog
Innan jag hade hunnit blinka två gånger, så var bordet uppställt och fyllt med kartonger av ljus i prydliga rader. De är då snabba och effektiva de däringa småfolket .
Det låg en stämning i luften. Det märktes att de snart lackades mot Jul. För folk gick leende arm i arm och hälsade vänlig på förbi passerande. Många hade spenderbyxorna på sig och prutade knappt vid stånden. Mina askar med ljus på bordet försvann en efter en och jag hörde förtjusta utrop av flera; Så söta ljus med tomtar på , de måste vi ha en ask av. Och när paket och pengar bytte ägare fick jag oftast ett vänlig önskan om en God Jul.
Senare på eftermiddagen när vi strax skulle klappa ihop för dagen kände jag att jag bara måste få sätta mig ner och vila en stund. Vid ståndet bredvid mig var det en kvinna som sålde bullar, kaffe och varm choklad. Jag tänkte ta mig en kopp kaffe och sätta mig på bänken som stod en bit ifrån stånden. Mina ögon for till bänken och då såg jag Flickan igen. Jag hade sett henne flera gånger strosa runt marknaden och ibland sitta på bänken. Hon var väl en så där 10 till elva år gammal, iklädd en rosa täckjacka och med sitt långa mörka hår hängande över den inunder den lila mössan. Men ögonen hennes mörkbruna ögon var så sorgsna. Instinktivt vände jag mig till kvinna i ståndet bredvid och beställde två muggar med varm choklad med bullar istället och gick fram till bänken och flickan. Det var något med henne som fick det att röra sig inombords på mig.
Får jag slå mig ner frågade jag henne. Hon nickade bara till svar. Jag fortsatte sen. Oj, jag fick nog för många muggar och bullar. Vill du ha sa jag, det är ju synd att kasta dem. Hon titta upp och ett försiktigt tack kom över hennes läppar. Jag räckte över den ena muggen och en bulle till henne och sa samtidigt: Jag heter Lillemor. Vad heter du. Sannicka svarade hon. Ett sånt fint namn sa jag och slog mig ner bredvid henne på bänken. Sen var vi tysta en stund medans vi åt bullarna och drack chokladen.
Jag vände mig sen mot Sannicka och sa: Det ska väl bli skoj med att snart få jullov. Hon skakade bara på sitt huvud och svarade. Jag går hellre i skolan. Nej men, fortsatte jag, längtar du inte efter lovet och till jul när tomten kommer. Hon hängde ner med sitt huvud och sa med kvävd röst. Jag hatar julen och fortsatte sen med en snyftning Tomten finns inte ändå. Men vad står på lille vän sa jag och tog och lyfte upp hennes huvud med min hand. Sannickas ögon svämmade över av tårar. Jag drog henne intill mig och sa berätta . Ibland kan det hjälpa att berätta för någon.
Hon tittade upp på mig och sa. Det brukar alltid bli värre veckorna innan jul och sen hela julen då pappa och mamma är lediga. De dricker mer och börjar bråka med varandra. Jag har en stor klump i magen varje dag jag går hem ifrån skolan, för jag vet aldrig hur det är hemma när jag kommer hem. Under julen super de ännu mer, så jag brukar mest sitta inne på mitt rum och ha hörlurarna på för att slippa höra hur de bråkar. Varken farmor eller mormor vill komma över längre till oss på Julafton. Så den där fina magiska julen när familjer är samlade när tomten kommer som visas på teven. Den finns inte, avslutade hon med en snyftning.
Mitt hjärta höll på att gå mitt itu av hennes ord. Så här ska inga barn behöva ha det.
”Om ett barn har ont i magen under julen, så ska det vara för att de ätit för mycket pepparkaksdeg- inte för att de ska vara oroliga för att mamma eller pappa ska dricka för mycket. Julen är barnens högtid, alla barn ska ha en längtan från första luckan i sin kalender fram tills julafton, inte magknip över att något dåligt kan hända.”
Tomten finns visst sa gammeltomten som helt plötsligt visade sig framför oss. Och vi, fortsatte han och pekade på Knoll och Tott, kan man säga är lite av hans medhjälpare. Sannicka spärrade upp ögonen av förvåning och flämtade till. Här sa gammeltomten och räckte fram en näsduk till henne. Torka dina ögon Sannicka, vi ska hjälpa dig …
Här kan du läsa hela Lillemors julkalender
redaktionen@dikko.nu
Att vara en oberoende tidning kostar pengar därför använder vi oss av crowdfunding. Det innebär att människor med små eller stora summor hjälper till att finansiera vår verksamhet. Magasin DIKKOs insamlingen sker via swish: 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
