Att ha en anhörig som är frihetsberövad påverkar hela familjen. Barnen är som i så många andra frågor de som påverkas mest. DIKKO har haft kontakt med barn som har anhöriga som är frihetsberövade, frihetsberövade som har barn, samt föreningen Bufff, som har som uppgift att tillvarata barnens intressen i frågan, samt även försökt prata med Kriminalvården som valt att inte uttala sig.
Om min pappa inte skulle dricka hade han inte suttit i fängelse. /9 åring med förälder i fängelse.
Besökrummen för barn på anstalten är inget som vanligen prioriteras. Det rum DIKKO besökte var litet med senapsgula väggar, sparsamt möblerat med bland annat en soffa i galon och ett vingligt bord. Det fanns några slitna leksaker för mindre barn, och en burk trötta tuschpennor i en garderob. Golvet var för smutsigt för en liten att krypa på, och i fönsterkarmen låg det flugor. Flera studier pekar på att det inte finns aktiviteter som lämpar sig för tonåringar eller äldre barn på anstalter. Under besöket får man inte lämna den anvisade lokalen, och inte ta med egna saker eller mat. Knappen man kan trycka på för att få kontakt med personal sitter så högt upp på väggen, att det är rimligt att anta att den är till för stora människor. Det var för sorgligt att tänka på att det finns barn vars minnen av föräldern från uppväxten bär den inramningen.
Du vet, om ett barn slår någon, då kanske barnet får sitta på sitt rum. Och om en vuxen gör det, då får den sitta i fängelse. Fast jag får aldrig rumsarrest, för min mamma säger att barn inte lär sig något om de blir instängda och hela tiden känner sig misslyckade. Barn får inte bättre impulskontroll av att straffas. Det tror jag inte vuxna får heller. Att ha dålig impulskontroll beror ju liksom inte på att man varit instängd för lite. Därför tycker jag att det är konstigt med fängelser. /12- åring med familjemedlem i fängelse.
Barn som har anhöriga som är frihetsberövade känner ofta sorg, och en stor maktlöshet. Barn har en tendens att ta stort ansvar för människor runt omkring sig. De undrar om de kan göra något för att saker ska bli bättre. Det var så #måndagsdjur startade i DIKKO. En ung pojke som varje vecka skriver ihop en text om ett djur till en anhörig som sitter i fängelse, för att livet bakom muren ska bli lite roligare och lärorikare. Vi är givetvis väldigt glada att ha fått ta del av måndagsdjuren, så att fler kan få roligare och lärorikare liv. Men det väckte också många frågor om fängelser ur ett barns perspektiv, och vilka rättigheter och behov barnen har.
Om ett av barnen är mindre och vekare än det andra kommer mamman endast mata den större, bättre ungen. Förlåt storken, men det är inte 40-talet längre, du din nazistpippi! 12-åring skriver faktabrev om djur till en anhörig som är frihetsberövad
Barnkonventionen blev lag i Sverige 1 januari 2020, och förbinder i första hand staten att säkerställa de rättigheter som barn enligt konventionen har. Det ligger ett extra ansvar på de statliga myndigheter som kan tänkas inkludera barn på ett eller annat sätt. Även aktörer som staten delegerat makt och ansvar till är skyldiga att följa barnkonventionen.
Men trots att Sverige har förbundit sig att följa barnkonventionen finns det idag brister i både vår lagstiftning och praxis. Många aktörer har inte ens skapat självklara policys som ska reglera det arbete de utför och barnperspektivet är inte inkluderat i de beslut som tas. Trots att Sverige förbundit oss att ta hänsyn till barn i alla beslutsprocesser och mål där barn påverkas. Allmänhetens syn på vilka som sitter i fängelse påverkar också barnen väldigt mycket.
I skolan säger de att bara dumma människor sitter i fängelse, men min morbror är jättesnäll, och rolig. Han älskar mig. /pojke 10 år
I artikel 9 beskrivs barns rätt att inte skiljas från föräldrarna mot sin vilja om det inte är nödvändigt för barnets bästa, samt barnets rätt att ha kontakt med båda sina föräldrar, om barnet själv vill det. Eftersom barnkonventionen inte är en rekommendation, utan en lag som är särskilt tvingande för statliga myndigheter, är det anmärkningsvärt att det inte finns några svar från Kriminalvården runt hur de tänker implementera artikel 9 i sin verksamhet. I dagsläget gäller det ca 30.000 barn i Sverige, som inte får sina lagstadgade rättigheter tillgodosedda.
Barn till föräldrar med sämre ekonomi drabbas hårdare än andra barn, eftersom resor till fängelset kan bli kostsamt, om placeringen är långt hemifrån. Det kan behöva ordnas övernattning, och vara svårt att få ihop det. Det går att ansöka om stöd från socialtjänsten till det, men då gäller ersättningen endast barnet. Den medföljande vuxne får som regel bekosta sin resa själv.
Jag önskar att vi kunde fått träffa pappa, men det kostade för mycket att hälsa på. Jag kommer inte ens ihåg hans röst. /Flicka 8 år
Ett annat stort problem är att föräldern som barnet bor hos måste ha ett mobilabonnemang. Den som inte har eget mobilabonnemang har inte möjlighet att ta emot samtal från Kriminalvården. Så om du är barn till en förälder som har kontantkort så kan du inte ens få prata med den frihetsberövade föräldern i telefonen. Det är en generell regel, som gäller för alla, och som i första hand drabbar barn till föräldrar med dålig ekonomi.
Barn har heller ingen rättighet att få veta varför deras anhöriga sitter i fängelse, eller att få samtalsstöd gällande det.
Här krockar barnkonventionen med sekretessen, säger Madelein Kattel, som är verksamhetschef på Bufff. Det är otroligt viktigt att barn får information, och får ställa frågor, samt givetvis att få konkreta svar. Många tycker att det är svårt att prata med barn om de här frågorna, men det är våra egna värderingar som försvårar det. Barn förstår som regel utmärkt om rätt och fel, konsekvenser och bestraffningar.
Att barn förstår bestraffningar är ett rimligt antagande, eftersom barn är en av de mest frekvent bestraffade grupper vi har i samhället. Att förklara för ett barn att någon inte får lämna sitt rum, eller blir av med sin inkomst för att de brutit mot en allmän överenskommelse är inte särskilt komplicerat. Många barn lever i familjer där en del av uppfostran består av indragna veckopengar, rumsarrest och uteblivna förmåner.
Slår man någon som vuxen hamnar man i fängelse. /8-åring med förälder i fängelse.
Du vet, om ett barn slår någon, då kanske barnet får sitta på sitt rum. Och om en vuxen gör det, då får den sitta i fängelse. Fast jag får aldrig rumsarrest, för min mamma säger att barn inte lär sig något om de blir instängda och hela tiden känner sig misslyckade. Barn får inte bättre impulskontroll av att straffas. Det tror jag inte vuxna får heller. Att ha dålig impulskontroll beror ju liksom inte på att man varit instängd för lite. Därför tycker jag att det är konstigt med fängelser. /12- åring med familjemedlem i fängelse.
Riksrevisionen 2015 slår fast att ”Andelen personer som återfaller i brott har varit konstant under lång tid. I genomsnitt återfaller 40% av alla dömda i brott inom 3 år, och för dem som dömts till fängelsestraff är återfallsfrekvensen cirka 70%”. Detta gör ju onekeligen att det ser ut som om 12-åriga barn med anhöriga som är frihetsberövade kan ha bättre koll på konsekvenserna av repressiva åtgärder än det svenska rättsväsendet själva. Evidensen för nyttan med frihetsberövande är negativ.
Det är också viktigt, säger Madelein Kattel, att förklara skillnaden på sak och person. Att man kan göra en dålig handling utan att vara en dålig person. Det gäller både vuxna och barn. För det kan vara svårt att förstå.
Ibland önskar vi att vi hade en annan pappa som är normal, så han kunde finnas här med oss. /Två lågstadieelever med förälder i fängelse.
Det tas ingen hänsyn när någon döms till fängelse ifall personen ifråga har barn. Detta trots att all forskning som gjorts visar att det påverkar barn negativt att ha en anhörig som sitter i fängelse. Det går generellt sämre för barn till frihetsberövade i skolan, och de riskerar i högre utsträckning än andra att hamna i kriminalitet i tonåren. Som 25-åringar har 37% färre tillsvidareanställning. Studien har gjorts på barn med närstående som varit frihetsberövade, jämfört med barn till dömda där domen blivit villkorlig.
En tonåring beskriver hur svårt det är att komma ut ur fängelset utan skyddsnät, och hur det påverkar familjen såhär:
Vi har ju bott med mamma några gånger. En gång i flera år. Det var bra. Men varje gång det var bra så kom något brott hon gjort tidigare upp, som hon blev dömd för igen. Och då hamnade vi också på institution. När mamma dömdes blev vi inlåsta. Och när hon kom ut sen hade hon ingenstans att bo så hon fick bo runt hos gamla kompisar. Och ibland gick det bra. Annars fastnade hon i missbruket igen, du vet, om hon var tvungen att bo hos någon pundare. Och vi satt ju på hem både när hon missbrukade och när hon satt inne. Jag tänker ofta att jag och min lillebror har suttit inne dubbelt så länge för hennes brott som hon. Och hon fick aldrig någon riktig chans att ge oss en bra uppväxt. /16-åring med förälder som är frihetsberövad.
Linda Lundqvist
redaktionen@dikko.nu
Fakta
Bufff är en politiskt och religiöst obunden barnrättsorganisation. Organisationen ger stöd och röst till barn och ungdomar med förälder/familjemedlem i fängelse, häkte eller frivård. Den ideella föreningen tillhandahåller både personlig, individuell hjälp och distansstöd via chatt och telefon. Bufff är organiserat i 13 lokavdelningar i Skåne, Västra Götaland, Östergötland, Södermanland, Södertälje, Stockholm, Uppsala, Örebro, Västmanland, Dalarna, Värmland och Norrbotten. Rikskansliet är beläget i Stockholm. Organisationen drivs utan vinstsyfte, innehar ett 90-konto och är godkänd för Facebooks insamlingsprogram. Läs mer på www.bufff.se
Redaktionen
redaktionen@dikko.nu
Att vara en oberoende tidning kostar pengar så vill du hjälpa oss med att betala vårt fika får du gärna swisha en slant till 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
