Sofia Jannok och Salamanca Taikon Gonzales har ett fantastiskt scenspråk ihop. Sofia, med sin kristallklara röst, tar sig fram som en älva över scenen, och Salmanca med sin hesa starka stämma, och flamencons kroppsspråk. De berättar historier om att vara mor, och att vara dotter, och att vara på väg. Salamanca har smyckat sig traditionellt i guld, och Sofia i silver.
| Text: Linda Lundqvist och Sonny Carlsson. Foto: Linda Lundqvist DIKKO finns på Facebook, Twitter, LinkedIn, TikTok och Instagram |
Likheterna mellan kulturerna är många, både som etniska minoriteter och hur majoritetssamhället behandlat oss, och publiken är starkt berörd när Sofia jojkar till Salamancas flamencotakter.
Robert Svärd, som den fantastiska musiker han är, bär fram de båda kulturernas särdrag och likheter så väl att det känns som om de alltid varit sammanflätade.
Det är genuint, dramatiskt och känslostarkt, och i ett fullsatt Väven i Umeå får de fram både skratt och tårar. Vårt treåriga teatersällskap dansade 90 minuter i sträck härmandes Salamancas energiska fotarbete och Sofias drömska händer.
Det som många tycker borde vara en krock, blir istället en harmoni. Det är precis som de gamla berättat för mig. Samer och resandefolk har levt i harmoni med varandra här uppe i norr. När Sofia Jannok berättar om sameskolans orkester och hur rösten blev hennes instrument “för den har jag alltid med mig”, tänker jag på ett uttryck jag hört många gånger under barndomen. “Du ska inte äga fler saker än du kan bära med dig upp i en björk”. Att båda kvinnorna på scenen har sina röster och sina kroppar som främsta instrument är inte bara ett utslag av att de är oerhört begåvade, utan också en naturlig konsekvens av många tidigare generationers nomadliv, med lärdomen att spara det bästa du har, och förvalta det väl. Och det har dessa två paranta damer verkligen gjort!
Tack för en helt ljuvlig musik- och kulturupplevelse!
Salamanca skickar hem oss med orden:
Må de som är hungriga finna bröd och de som är törstiga finna det heliga vattnet .
Och de som söker fred, finna den.
Välsignad vare denna plats.
Sofia Jannok sjunger också låten Boom.
“Du stirrar dig snöblind på min hudfärg
Missar jag är barn av solen, mitt folk kan försätta berg
Jag dyker inte upp från ingenstans
Jag var f*cking här innan nåt annat fanns
Jag är här som artist men du frågar ba’ om samer
Har jag inte renar får jag inte va’ me’
Fråga inte mig, jag är inget problem
Fråga dig själv: vad är det för system”
redaktionen@dikko.nu
Att vara en oberoende tidning kostar pengar därför använder vi oss av crowdfunding. Det innebär att människor med små eller stora summor hjälper till att finansiera vår verksamhet. Magasin DIKKOs insamlingen sker via swish: 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
