Livet är vår tilldelning i oänd-ligheten. En liten droppe som skall inrymma allt, medan tiden oberört passerar oss utan att lägga märke till att vi varit. Som ett litet dammkorn i ett rum utan gränser. Virvlar vi runt i solstrimman i en dans som för de flesta passerar osedd.
En krönika är en personlig text som utgår från skribentens egna erfarenheter, tankar och känslor.
Så mycket vill vi hinna.
Så lite får vi gjort.
Hur sammanfattar man det obegripliga – hur ger man råd eller drar slutsatser när man bara är en låga som flämtar till lite innan den dör.
Samuel Beckett skriver i pjäsen: ”I väntan på Godot”:
”Kvinnan föder grensle över en grav, dagen glänser till ett ögon-blick, och sen är det natt igen.”
”Tiden är ohygglig! När! När! En dag, räcker inte det för dig, en dag blev han stum, en dag blev jag blind, en dag blir vi döva, en dag föddes vi, en dag ska vi dö, samma dag, samma sekund, räcker inte det för dig?”
Så skriver en dramatiker om livets korta resa.
Filosofen Søren Kierkegaard försöker att göra det obegripliga mer begripligt då han säger:
”Livet kan bara förstås bakåt men måste levas framåt.”
Jag ger honom rätt i detta.
Historien lever ju även då vi inte längre finns, så visst borde vi se den som en resurs. Något att lära av den lilla stund vi skall leva. Dra kloka slutsatser för att därmed hindra återupprepning av dumhet.
Det ger möjligheter åt vår lilla glimt i evigheten att förstärka eller förbättra.
Men då vi granskar verkligheten så är Kierkegaards goda råd sällan tillämpat. De senare århundradena har en enda verklig-hetsuppfattning tagit de levandes hela uppmärksamhet: ALLT ÄR NYTT!
Nyheten slukar oss och därför får vi liksom inte tid att granska historien som vi borde. Nyheten kommer ju hela tiden rusande, i ett konstant flöde, in i den verklighet vi lever i, med buller och bång, erövrar våra sinnens resurser och stänger ute möjlig-heten till historisk reflektion.
Nyhetens tyranni.
Så kanske vår digitala värld lurar oss. Det är som om vi lever i ett rum där väggarna är täckta av skärmar, och bakom dem – bakom allt brus – ligger historien och knackar, men vi hör den inte längre. Den har inga pushnotiser.
Allt har ju redan hänt.
Galna despoter, diktatorer och karismatiska ledare poppar upp som upphettade majskorn i en gryta.
Bruset av det nya är vår fiende.
Att försöka revitalisera något som sedan länge är dött är meningslöst. Revitaliseringen leder bara till ovälkomna nyheter som ingen behöver. Ofta framdrivet av personer som ingen frågat efter eller givit sitt mandat.
Så var skall vi lägga våra sekunder av liv, vår lilla gnista?
Framåt är riktningen. Bakåt är klokskapen.
Hinner vi…
Bennie Åkerfeldt
redaktionen@dikko.nu
Att vara en oberoende tidning kostar pengar därför använder vi oss av crowdfunding. Det innebär att människor med små eller stora summor hjälper till att finansiera vår verksamhet. Magasin DIKKOs insamlingen sker via swish: 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
