Vi människor är territoriella till vår natur. Om något är okänt för oss, och därför utanför vår kontroll, som AI, då är vi rädda för det. Psykologin bakom detta är förankrad i det mänskliga behovet av kontroll och förståelse. Några tror att AI kommer att ersätta människan vad gäller arbete och kanske till och med göra oss helt onödiga. Rädslan för AI är förståelig men oftast överdriven. Genom att lära sig mer, lyssna på forskare samt arbeta för en ansvarsfull utveckling kan vi minimera riskerna och maximera fördelarna med ny teknologi.
En krönika är en personlig text som utgår från skribentens egna erfarenheter, tankar och känslor.
Kommer du ihåg hur det var på 1980-talet. Det var då datorerna ramlade in i vårt medvetande. På vår arbetsplats och i våra hem. Första känslan var, under relativt lång tid, rädsla. Att trycka ”fel”. Att förstöra eller tappa bort. Pappershanteringen som vi var vana vid fanns ju där alltid i handen eller i mappen vi sparade och vi kunde tryggt återvända dit när vi behövde dem. Men nu! Tänk om modemet inte får kontakt! ”Bliiii-bzzzz-bliiii…”
Sårbarheten finns fortfarande. Jag hade ett inbokat besök på min lokala Vårdcentral i går för provtagning. När jag kom dit var allt svart. Strömmen hade gått vilket också slog ut internet och därmed kunde man inte logga in eller betala i kassan. Personalen kom inte åt datorernas informationer i form av journalanteckningar och rekvisitioner från doktorn angående vilka prover som skulle tas. Kaos?
Nej, det blev bara en liten fördröjning i sakernas tillstånd. Efter nån timma kom strömmen tillbaka och datorerna började arbeta igen som vanligt. Inget var förstört, bara fördröjt.
Andra scenarion är naturligtvis tänkbara. Men vid en riskanalys av vår tillvaro som innefattar datorer kan man ändå med fog vara balanserad i sitt omdöme.
Tiden har lärt oss.
Nyttan är tydlig.
Datorn är nu med oss i våra klockor, telefoner, plattor, laptoppar och när vi handlar och gör banktjänster, frågan är om våra så kallade ”närmaste” rent fysiskt är oss närmare.
Nu handlar det om den senaste revolutionen inom teknik det som kallas artificiell intelligens. Här framspringer genast rykande färska konspirationsteorier som ger föraningar om undergång och förödelse.
Till detta bör man naturligtvis ha en blandning av nyfikenhet och kritiskt tänkande.
Jag jobbar mycket med text och bild, så jag släpper de stora tankarna om att AI kommer att ta över och möjligen utrota människan som överflödig och prövar istället med en god portion skepsis hur det fungerar.
Jag ansluter mig till Copilot och böjar snacka med ”den”, ”det” eller vad man nu skall kalla fenomenet. Först noterar jag att det fungerar som i mötet med en människa, dvs. den svarar direkt på tilltal, även om frågan är både lång, invecklad och besvärlig.
Den kan analysera en text på några sekunder.
Om man uttalar kritik över hur den svarar, har den både humor och förståelse.
Kort sagt en trevlig typ.
Den kan också ge svar på alla frågor jag ställer och jag kan välja olika djup på min frågas svar, med referenser till källor och annat.
Men precis som i ett möte med en främling så tar det lite tid att förstå varandra och man måste ha tålamod och prova att ställa sina frågor på olika sätt, den har ibland svårt med prepositioner, och att läsa svaren med kritiska ögon och dubbelkolla när det är möjligt.
Så det mesta känner jag igen från min tidigare verklighet. Det nya är snabbheten när vi blivit mer bekanta och precisionen i Copilots arbete.
Låt mig visa ett exempel.
Jag hade en gammal bild från 1920-talet på en grupp flickor. Den var av relativt dålig kvalitet och jag ville försöka rädda den.
Så jag resonerade med Copilot om att den skulle optimera bildens kvalitet vad avsåg skärpa, kontrast och mättnad. Efter några försök blev jag nöjd:
Så var kritisk men inte på det sättet att du avstår och håller dig långt borta. Historien lär oss att det som är bra lär vi oss leva med och använder med tiden. Men man kan naturligtvis inte heller värja sig för de historiska misstagen vi tvingas leva med.
Men rädslan kan vara skygglappar och hindra oss från att se det som är gott. Så en hälsosam nyfikenhet är, kanske inte doktorns ordination, men eftersom det inte handlar om någon sjukdom så är det väl helt ok.
När jag googlade på ”nyfikenhet” fick jag följande svar:
”Nyfikenhet ofta positiv och kopplad till lärande, psykisk hälsa och innovation, så det gäller att hitta en balans. Ett sätt att hantera det är att medvetet ge tid för reflektion och att låta nyfikenhet vara en drivkraft för upptäckter snarare än en distraktion.”
/Bennie Åkerfeldt
redaktionen@dikko.nu
Att vara en oberoende tidning som inte har några bidrag kostar pengar därför använder vi oss av crowdfunding. Det innebär att människor med små eller stora summor hjälper till att finansiera vår verksamhet. Magasin DIKKOs insamlingen sker via swish: 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
