Magasin DIKKO utlyste en skrivartävling för dig som tycker om att skriva. Skrivartävlingen är planerad att vara återkommande varje vår. Novelljuryn bestod av Jack Rosell, Johanna Olsson, Linda Lundqvist, Lillemor Holmlund och Britt-Inger Hedström Lundqvist.
På första plats kom Petra Wilhelmsson med En surgubbes vardag
Vaknar med snustorr mun och uselt humör. Fåglarna kvittrar utanför, barn skriker och bilar kör förbi på gatan. Vad ska jag göra idag? Solen skiner och då går det inte att sitta inne. Jag sätter mig vid köksbordet och dricker kaffe. Det är svagt kaffe, för kaffe det är dyrt det! Ja, allt är dyrt nu för tiden. Lusläser den lokala tidningen om vad som har hänt i staden. Jag ser att de inte har publicerat min insändare än. Förr skrev jag insändare jämt nu blir det någon gång då och då.
Denna gång var det om skrikiga barn. Varför ska vi som har valt att bo i 55 plus-hus höra skrikiga barn? Inte ska det festas i huset heller. Detta hus är till för oss äldre. Alla balkonger ska se likadana ut. Randiga insynsskydd och några lyktor på räcket. Inga paraboler eller massa gullgull.
Det finns ett problem med de där insynsskydden. Jag vill inte att folk ska se in till mig, men det blir svårt för mig att se in till grannarna! Jag vill veta vad de gör.
Nu ringer jag min Särbo, vi har varit förlovade i många år. Båda har vi varit gifta och haft familjer. Vi umgås bara med vissa av mina släktingar och få av hennes. Min Särbo får städa här hemma hos mig. Ta bort gårdagens ölburkar, dammsuga och diska. Ja, självklart lagar hon maten. Det är bara kött som gäller här, ingen kaninmat
Hon kommer hit och gör det vanliga. Efter det ska vi till Dollarstore och köpa hundmat till hennes hund. Den är billigast där. Hundmat, det är dyrt det! Vi åker ner och tankar min bil. Vi ser inga vi känner igen längs vägen. Vi delar på bensinen. Det har vi alltid gjort.
Sen åker vi till Dollarstore. Jag sitter kvar vid ratten och har bildörrarna låsta. Det händer mycket nu för tiden. Medan min Särbo är inne och handlar på Dollarstore så sitter jag och iakttar folk. Jag ser att Stina Svensson har fått barn med sin nye karl. Hon har många barn och springer med olika. Vad tjock hon är! Barnen hennes är skrikiga och uppför sig inte. Jag kanske ska ringa ett anonymt samtal till Soss om henne.
Min Särbo kommer tillbaka med den stora torrfoderpåsen till hunden. Vi åker hem igen. Min Särbo bor i samma hyreshus och samma trappuppgång som mig. Nu äter vi lunch tillsammans i min lägenhet. Efter att hon har diskat och torkat av bordet så hämtar vi hunden hos hennes son. Vi tar nu hennes bil och kör till andra sidan staden för att gå ut med hunden. Jag vill inte ha hundhår eller att min bil blir lortig. Vi hälsar på bekanta och andra hundägare och jag tar kort på hunden som jag sedan lägger upp på Facebook.
Så åker vi och lämnar hunden hos hennes son igen. Hunden kan inte vara ensam för då skäller den. Vi byter till min bil och kör runt i två städer för att se vad olika människor gör. Vi åker förbi vissa personers hem och arbetsplatser. Vi ser inte till den ena familjen. De är inte hemma. Barnen tycks inte vara i skolan. De vuxna är inte på sina jobb. Min Särbo ringer och får tag i den ene. De var lediga idag och hade åkt hälsat på vänner. Vi åker dit där vännerna bor. Kör runt det kvarteret några varv. Ja vi ser dem ute i trädgården. Barnen leker och vi tar kort på huset och barnen innan vi kör vidare.
Vi ställer oss på ena parkeringen i staden. Här har vi utsikt över bilarna som kör igenom staden. Vi ser vilka som går på trottoarerna. Vi kan även se vilka som äter inne på restaurangen. Jaha, där ser man! Familjen Nilsson som lever på Socialbidrag har råd att äta på restaurang! Detta diskuterar jag nu och min Särbo flitigt om. Lars, som går där utanför, som är skyldig så många pengar har en ny mobiltelefon! Detta måste jag ringa till Hasse och berätta. Inte för att Lars är skyldig mig eller Hasse pengar, men ändå! Viola går bredvid en man vi inte känner igen. Har hon skaffat en ny?
Det måste min Särbo fråga sin dotter om nästa gång de ses.
Ja, där gick en utländskfamilj med flera barn. Inget gör de på dagarna och bidrag får de. Bara går runt och dräller. Vi får betala för dem. Våra skattepengar! Min Särbo berättar att det är familjen som äger den nya restaurangen i staden. Jaja, vissa jobbar.
När vi sedan ska åka därifrån får vi se Malena gå ensam på trottoaren fram. Utan make och barn! Vet Malenas make om att att Malena går där? Min Särbo ringer till Malenas make och frågar varför Malena går där. Hon får veta att Malena ska till sjukgymnastiken som ligger på andra sidan av staden. Vi åker sedan förbi Malena ett antal gånger för att se så hon verkligen ska till sjukgymnastiken. Det är dit hon går. Vi erbjuder henne inte skjuts och hon vet inte att vi iakttar henne. Malena tycker inte om oss. Hon tycker vi är konstiga och överdrivet nyfikna. Hon tycker vi är sjuka i huvudet som åker runt och kollar folk. Vi tycker att Malena är konstig.
Väl hemma igen och när vi ska gå till lägenhetshuset ser vi två afrikanska män slänga saker i en container. Jag är säker på att det inte får det och att det de gör är olagligt. Vi ställer oss och stirrar på dem. De vänder sig flera gånger om och ser undrande på oss. Vi börjar filma och ta kort på dem med våra mobiler. De fortsätter med att slänga och stänger sedan noga efter sig. De tittare fundersamt på oss och säger något på sitt språk. Sedan försvinner de in i ett hyreshus.
Ja nu är det sen eftermiddag och min särbo har gått hem till sig. Jag sätter mig framför datorn och läser olika Flashbacktrådar. Jag har ett konto där och skriver om en kriminell typ som diskuteras flitigt där inne. Nej, nu är det dags för första ölen och så måste jag spela musik förstås. Jag går in på Youtube och Facebook. Jag går igenom varenda vän jag har för att se vad de skriver och vad som skrivs på deras sida. Jag går igenom grupperna jag är med i. Jag tar en öl till. Ett antal öl senare börjar jag dela musiken jag lyssnar på, i ena gruppen jag är med i. Detta har de mage att klaga på!
De hänvisar mig till gruppens regler och de slänger ut mig ur gruppen! Jag är chockad!
Jag tar en öl till och läser på vänners sidor igen. En del skriver allt om sina liv. Skryter och har sig! Sen har vi de som bara klagar! Va?! Vänta nu! Det där inlägget där tror jag handlar om mig och min Särbo! Nej nu J…..! Jag kommenterar.
Va? Nu undrar de vad jag håller på med? Vad jag menar? Jag ringer min Särbo och skäller ut henne. Hon får ringa de där människorna och säga åt dem att ta bort inlägget, annars ska jag polisanmäla dem i morgon.
Jag tar en öl till och har koll på sidan. Inlägget tas inte bort och nu kommenterar en som jag hatar. Jä…. Fyllekärring! Det skriver jag att hon är. Där fick hon!
Va? Vad menar de med hur jag kan kalla en nykterist för fyllekärring? Har jag bestämt att hon är en fyllekärring så är hon det! Skitsamma om hon inte dricker alkohol! Nu ger de sig på mig och kallar mig för otäcka namn. Nu ringer min Särbo.
Inlägget kommer inte att tas bort. Jag är välkommen att polisanmäla och de har tagit prints på allt. Vadå att det är jag som skämmer ut mig? Jag ska ta prints på detta och gå till polisen nästa dag! Så nu gör jag det. Så då var det det gjort. Nu ska jag blocka några. Vänta, vad skrev en där? Vad menar den med att skriva att jag är en idiot? Jä… nu börjar de skicka pm till varandra. Hur ska jag då kunna läsa?
Jag lägger ut låtar på min Facebook och skriver ett långt, ilsket inlägg på min egen sida. Där fick de! Nu kan alla läsa hur dumma de är! Så tar vi en öl till på detta.
Så var ölen slut. Och hur kan de redan vara slut? Det saknas öl nu igen. Ilsket stänger jag datorn och går lägger mig.
Vaknar nästa dag och går in på Facebook och raderar mitt inlägg. Jag läser igenom printsen och gömmer dem. Jag raderar vissa saker jag skrev. Ringer till min Särbo och säger att jag ska anmäla om inlägget inte tas bort under dagen. Jag kommer inte att göra det, men det kan jag inte erkänna. Så kommer Särbon över och städar. Så fortsätter dagen precis som de tidigare dagarna. Jag ska köpa nya öl och sprit av Peter som har varit i Tyskland. Inte kan man handla på bolaget, för det är dyrt det!
Petra Wilhelmsson
redaktionen@dikko.nu
Att vara en oberoende tidning kostar pengar så vill du hjälpa oss med att betala vårt fika får du gärna swisha en slant till 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
