Låt mig börja med att säga att jag tycker att Uppdrag Gransknings dokumentärserie från februari månad, med det tveksamma namnet Bokstavsbarnen, är rätt bra. Man tar i det mesta upp de problem som barn med ADHD eller Autismspektrumtillstånd (AST) möter i skolan. De experter man bjudit in visar att den senaste läroplanen och betygssystemet är katastrofalt för dessa barn.
Samtidigt kan jag inte komma ifrån känslan av olust när NPF sammanfattas som att det handlar enbart om ADHD och AST. Eller att man ens använder begreppet bokstavsbarn som benämning på de barn tittaren får följa i dokumentären. Det finns säkert allehanda anledningar till att man vill använda begreppet, vilket jag återkommer till senare. Nu tänkte jag dock passa på att göra klart varför det inte är så enkelt att i princip likställa NPF och bokstavsbarn med varandra.
Låt oss börja med begreppet NPF. Det står för Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. De flesta tänker nog, likt Uppdrag Gransknings reportrar, att det handlar främst om ADHD och AST. Varför de flesta tänker så vet jag inte, men saken är den att det är mer än bara ADHD och AST som ryms i NPF. Enligt Specialpedagogiska skolmyndigheten inkluderar det andra diagnoser som Tourettes syndrom, OCD eller tvångssyndrom samt språkstörning. Samtidigt verkar det ju vara så att Uppdrag granskning inte har detta i åtanke när man definierar NPF i dokumentären.
Sen kommer vi till själva begreppet bokstavsbarn. Under min uppväxt förknippades begreppet, så som jag uppfattade det, aldrig med AST. Därför är jag förvånad över att Uppdrag Granskning använder bokstavsbarn om AST. Begreppet är inte en medicinsk term, utan en vardaglig benämning som inte har särskilt många år på nacken. Exempelvis kunde jag själv, efter en enkel sökning via Google, komma fram till att första gången som begreppet fick stor uppmärksamhet var runt 1999–2000.
År 2000 publicerade tidskriften Språkvård en lista över svenska nyord där bokstavsbarn finns med. Som källa till dess upphov nämns en artikel i Expressen från februari 1999. Där nämner man att det står för diagnoserna DAMP, ADHD, MBD och HKD. Men ser vi även till hur debatten gick ungefär samma tid, framgår det att begreppet bokstavsbarn redan då bemöttes med skepsis.
Exempelvis kunde jag läsa i en debattartikel i Läkartidningen från 2001 att det fanns flera invändningar till det nya ordet. Författarna till debattartikeln ansåg det märkligt att man inte inkluderade barn med CP, AIDS och CF i begreppet bokstavsbarn. Liknande resonemang kring begreppet återfinns i debattartiklar från Läkartidningen daterade till 1999 och 2000.
Vad jag nu försökt säga är att begreppet bokstavsbarn inte fyller någon som helst funktion när man ska prata om personer med ADHD eller AST. Det är trots allt inte den rätta benämningen som används inom psykiatrin. Varför ska då Uppdrag Granskning göra det? En snabb sökning på Google hade gett redaktionen vid handen att de kanske inte ska använda sig av begreppet.
Kanske finns svaret i hur man annars framställer problematiken. Det är inte särskilt märkvärdigt att se, höra eller läsa någon som förfäras över att det är så många som får en NPF-diagnos. Problemet är bara att redan när man börjar prata om ”diagnosexplosion” eller liknande så visar man hur lite man vet om hur funktionshinder uppstår. För det är inte så att en funktionsnedsättning är själva orsaken till funktionshinder utan samhället. Detta kallas för den sociala funktionsvariationsmodellen som menar att funktionshinder orsakas av en dåligt anpassad miljö, eller om man så vill av ett samhälle som inte anpassats för alla. Det här sättet att förstå funktionshinder har funnits sedan 60-talet, men blev mer etablerat inom forskningen under sent 80-tal.
Men varför sitter jag här och försöker att förklara varför ett begrepp som bokstavsbarn är ett problem? Främst för att det sätter fingret på ett större problem. Det framgår som sagt i dokumentärserien att problemen beror på samhället, men då kan man undra varför ett begrepp som bokstavsbarn används när det redan kritiserades då det blev etablerat. Kanske gör man det för att det krävs lite känslomässig manipulering för att skapa intresse? Det räcker kanske inte att bara lägga fram fakta. Eller visa lite respekt gentemot människor. Trots allt är det människor som vi med ADHD, AST eller någon annan NPF-diagnos är. Inte bokstavsbarn.
Stellan Beckman
redaktionen@dikko.nu
Att vara en oberoende tidning kostar pengar så vill du hjälpa oss med att betala vårt fika får du gärna swisha en slant till 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
