När Robin Tinglöfs dotter kom till världen 2011 började han och frun fru längta ifrån Bromma till något mer lantligt lugn. 2013 flyttade de in i sitt hus i Knivsta där de bott sedan dess. Knivsta är ett litet samhälle som ligger ett par mil söder om Uppsala och några mil norr och Stockholm. I huset har Robin sin musikstudio tillsammans med sin målarateljé. Robin har sedan sommaren 2020 helhjärtat satsat på musiken och musikproduktion av olika slag. Han har på så sätt nära till jobbet.
Man kan lite skämtsamt säga att jag är miljöcertifierad, säger Robin.
Det kreativa, och speciellt musiken har alltid varit en stor del av mitt liv. Man kan nog säga att jag har varit ganska enkelspårig och inte haft så många andra intressen, om några alls. I min uppväxt så var det många som antingen satsade på musik eller på idrott, och efter ett par traumatiska år i mellanstadiet med en väldigt våldsam idrottslärare så blev idrotten aldrig ett alternativ. Idrott blev synonymt med ångest och medans musiken var min känsla av frihet. När jag var tre eller fyra år märkte mina föräldrar att musiken tog tag i mig. Jag fick ett litet leksakspiano och började ta ut små melodier och mina föräldrar fortsatte att ge mig lite olika klaviatur-instrument genom åren. Det var elorglar och även ett riktigt piano som jag fortfarande har kvar och som står i vardagsrummet i huset.När jag gick i sjuan tyckte pappa att jag behövde lite mer ”rock” i livet och som tack för hjälpen i hans klädbutik i Alingsås så fick jag en nylonsträngad gitarr och en elgitarr. Elgitarren var en vit Kramer. En riktig hårdrocksgitarr och nu började en ny era i mitt liv kan man säga, där jag började spela lite i band och utökade mitt musicerande med andra. Mitt första spelning för publik var på ”Åttans rockkonsert” i aulan på Nolhagaskolan i Alingsås. Tillställningen var ett resultat av en mycket engagerad musiklärare som gav eleverna alla möjligheter i världen att prova ett spela tillsammans och bilda band och sedan få chansen att visa upp vad de hade lärt sig under året. Så fortsatte det. Vi flyttade mycket under min uppväxt och nionde klass gick jag i Kungsängen, en förort utanför Stockholm, och här var det nya band och konstellationer. 98/99 pluggade jag musikproduktion ett år på Stockholms musikkonservatorium där jag bland annat lärde känna Thomas Järvheden som jag fortfarande spelar tillsammans med och nu senast var med och producerade hans senaste platta. (Rövåret 2020)
Kan du beskriva dig som musiker och den musik du spelar?
Jag vill börja med att säga att människan är en komplex varelse och när jag tänker på hur jag ska svara på detta innefattar komplexiteten även mig. I min uppväxt var min familj i en del religiösa sammanhang där viss musik var ”synd”. Min uppfattning var också så då. Jag kommer ihåg att viss musik inte var ok och att jag faktiskt kastade skivor och kassetter som föll utanför ramen för vad som var ok. Det är märkligt att tänka tillbaka på men det var en annan tid. Från 8-års åldern fram till 13-års åldern var det nog mest gospel-musik eller liknande som spelades hemmavid. Mycket pianobaserad musik med mycket medryckande melodier. Jag kan säga då att jag faktiskt avskydde rockmusik och allra helst elgitarrer. Det var ju något som min far bröt när han köpte en elgitarr och jag blev totalt hänförd av det instrumentet och alla dess möjligheter. När jag i sjuan började spela i band, då som basist, spelade vi musik som för mig egentligen kanske inte var ”ok”. Det kunde vara Black Sabbath, Dio eller Alice Cooper, och jag älskade det! Något som dock är kvar och som följt mig hela livet är melodier. Jag älskar musik med mycket melodi och det har alltid varit något som jag föredragit. Mycket barnmusik från när jag var liten, t.ex. Jojje Wadenius eller Djurens Brevlåda med James och Karin, hade mycket melodier och lägger man till kyrkomusiken och psalmerna så har just starka melodier alltid varit något som tilltalat mig och alltid varit något som jag velat förmedla med den musik jag själv skriver och gör. Lyhördhet är också en viktig del som musiker och det är något som jag faktiskt har kyrkan att tacka för eftersom ensemble-spel har en väldigt viktig roll där. Åtminstone i de sammanhang jag är uppvuxen i.
Vem/vilka har varit dina förebilder?
Jag har nog haft flera olika musikaliska förebilder olika perioder i livet. Den främsta är nog Larry Carlton, en amerikansk sessiongitarrist som bl.a. har spelat med Steely Dan men också på en mängd olika album. Den femte beatlen Billy Preston och speciellt plattan ”Universal Love”. Under min jazzfusion-era på gymnasiet stod John Scofield högt i kurs med plattan ”Blue Matter”. Jag har redan nämnt James och Karin och Djurens brevlåda. Johnny Cash och hans American recordings-platter som är producerade av Rick Rubin är helt fantastiska. Mycket klassisk musik som Händels Water music eller Edward Grieg.
Vem/vilka personer har betytt mest för din utveckling som artist?
Svår fråga faktiskt för det är nog många som gjort intryck under åren. Men som musiker är det nog definitivt mina föräldrar eftersom de alltid sett till att förutsättningarna har funnits och alltid varit väldigt stöttande.
Vad är ditt roligaste musikminne?
Ett av de roligaste minnena var nog första gången jag spelade för tusentals människor i en arena i Finland. Det var ju inte mitt band som folk var där för att lyssna på men ändå gav de oss grym pepp och känslan av att gå ut på scen när det är så många galningar i publiken som står och vrålar är väldigt rolig.
När du lyssnar på musik själv vad lyssnar du då helts på?
Det är väldigt varierat. En tid nu har det varit Mark Knopfler och hans platta Privateering. Måste erkänna att jag har ofta har lite svårt med top-listemusiken eftersom de låtarna ofta saknar just det jag gillar mest. Melodier.
Har coronaviruset påverkat dina spelningar?
I början av 2020 skulle jag och Thomas Järvheden ha turnerat med hans föreställning ”Förfest med Järvheden”. Vi hade 13 gig inbokade och 10 blev inställda på grund av pandemin. I övrigt kan jag inte säga att det har påverkat just mitt jobb och det jag håller på med eftersom jag för det mesta arbetar i min studio.
Har du har skrivit en bok?
Jag har inte skrivit en bok, men däremot har min mor skrivit ett manus till en bok som jag hoppas vi får i tryck snart. Den handlar om hennes liv, att hon blev bortlämnad till en fosterfamilj på grund av att hennes föräldrar var av resandesläkt, vad som hände när sanningen uppdagades och vad som blev just hennes räddning.
Vad har du för drömmar för framtiden?
2014 fick vi i familjen reda på vi är av resandesläkt. Det var i och med boken ”Eisfeldt – en surrealistisk familj” som det uppdagades. Det har tagit några år att landa i det och nu har det i alla fall mynnat ut i att jag kommer ha en utställning med både specialskriven musik och tavlor som jag målat som kommer att handla om min historia och om Resandefolket. Delar av utställningen kommer också vara rent historiska och jag har en intention om att skolklasser och studenter ska kunna besöka den. Det är mitt största inplanerade projekt och det som ligger närmast om hjärtat just nu.
Kan tillägga att jag målar tavlor i olja och vill man se några av tavlorna jag gör så kan man gå in på www.instagram.com/paintings_by_robin
Vilken inspelning av dig själv är din favorit?
När mitt band Meadowland var med i TV4 Nyhetsmorgon för 11 år sedan är åtminstone ett roligt minne även om det kanske inte är en favoritinspelning. ”The best is yet to come” får jag säga och jag kommer att släppa lite mer musik framöver på de digitala plattformarna Spotify osv.
I sommar fyller Robin 46 år men anser att han fortfarande är som en liten pojke på insidan som tycker om att fantisera och skapa. Det är en sorts lek tror, säger han.
När det gäller film som gillar jag nog mest filmer eller serier som går att relatera till. ”Den tunna blå linjen” är ju en sån typ av serie med människor som gestaltas som riktiga. I och för sig så gillade jag även Stranger Things så jag är nog inte helt konsekvent. På fritiden tycker jag om att greja i trädgården om det får vara i lagom tempo och utan stress. Tycker även om långa promenader och cykelturer till nya spännande platser. Att semestra i Kalifornien och cruisa i bil uppe i bergen är också en favorit, speciellt om radion spelar California dreamin’ med The Mamas & The Papas. Jag är inte så kräsen i övrigt. Får jag vara med familjen, ha en fin sommar, och äta min mammas pannbiff med lök någon gång emellanåt så är det inte mycket mer jag kan begära.
Länkar: www.mrtinglof.se
www.intagram.com/paintings_by_robin
Britt-Inger Hedström Lundqvist
britt-inger@dikko.nu
Blogg: Essentiellt
Att vara en oberoende tidning kostar pengar så vill du hjälpa oss med att betala vårt fika får du gärna swisha en slant till 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
