Mick Jagger är över åttio och fortfarande i rörelse, fortfarande på scen. Självförtroende. Stolthet. Rörelse. Han bara kör igång. Romer kan skaka på höfterna ännu bättre, ingen tvekan om det. Den finns där. Men inte länge. Gnistan faller. Samma mantra om och om igen. Offerroll. Två världar. Två ord. Vi. Dem. Alltid i överlevnadsläge. En sorts möglig slöhet. Sedan kommer våra favoritromska messias, som kysser rumpor för EU-medel. Samma mentala historia sitter i huvudet i årtionden. Vi glömde att drömma. Genom att inte drömma dödar vi romska barns drömmar. Kanske. Vi glömde att gå vidare. Framåt.
En krönika är en personlig text som utgår från skribentens egna erfarenheter, tankar och känslor.
| Text: Levo redaktionskollektivet på OPRE ROMA DIKKO finns på Facebook, Twitter, LinkedIn, TikTok och Instagram |
Vatten ser sig aldrig tillbaka. Det rör sig. Alltid framåt. Hittar en väg. Inget att fråga.
Romer var aldrig människor som jagade. Vi springer inte efter världen. Vi rör oss i vår egen rytm. Det var styrkan. Inte jagande. Bara i rörelse.
Det vore trevligt om det fortfarande var sant.
Rörelsen finns fortfarande där. I kroppen. I höfterna. I musiken. Men den slutar för tidigt.
Vi jobbar. Ibland mer. Ibland mindre. Eller inte alls. Bara klarar oss. Flyr. En flaska toluen. Kanske skrotar metall. Bröllop. Begravningar. En annan plats. Samma cirkel.
Ja, det finns romska läkare, advokater och politiker. Låter fint. Kameror på. Bra jobbat. Men statistiken visar att bara cirka 1–4 % av den romska befolkningen har en universitetsexamen, jämfört med 30–40 % av den allmänna befolkningen i Europa.
Det finns ytterligare en siffra. Jag räknade 284 hatiska kommentarer av 316 på en fem sekunder lång TikTok-video ”om romer”.
Se upp – ficktjuvar.
Samtidigt, någon annanstans, pekar politiker aldrig på sina väljare.
De kallar dem aldrig rasister. Romafobiska.
Jag såg deras ansikten, svullna av hat.
De säger inte längre ”smutsiga zigenare”. De säger ”romproblemet”.
De säger inte längre ”assimilering”. De säger ”inkludering” och kastar det runt som ben till hundar.
Mönstren upprepas. Samma reaktioner. Samma begränsningar. Det som skyddade oss håller oss nu kvar.
För många tåg passerade. Vi stannade. Alla var inte för oss. Men några var det. Ändå kom vi inte på.
”Det här är gadje-mentalitet.” Vårt alibi.
Allt stannar där. Är vi på väg någonstans?
Kanske. Det spelar egentligen ingen roll. Eller så gör det det.
Men ändå rör sig vattnet.
En gnista.
Inifrån. Inte utifrån.
Att röra sig som Jagger.
Att röra sig som vatten.
Inte högre.
Inte snabbare.
Bara framåt.
Någonstans.
Levo redaktionskollektivet på OPRE ROMA
redaktionen@dikko.nu
Att vara en oberoende tidning kostar pengar därför använder vi oss av crowdfunding. Det innebär att människor med små eller stora summor hjälper till att finansiera vår verksamhet. Magasin DIKKOs insamlingen sker via swish: 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
