Varje gång som modersmålsundervisningen kommer på tals i det offentliga handlar det nästan uteslutande om att alltsammans är en kostnad. Ett debattinlägg från två moderata politiker verksamma i Göteborg (GP 5/4–2025) är inte ett undantag i detta. Deras inlägg fungerar som ett gott exempel på hur debattinlägg emot modersmålsundervisning brukar struktureras.
Inläggets ingress påstår att Sverige ”under decennier [har] satsat mångmiljardbelopp på modersmålsundervisning”. Mångmiljardbelopp? Vad innebär det? Kan de inte ge en siffra på hur modersmålsundervisningen kostat under en viss period, säg 1985 till 2025? För så snart man skrollar ner kan läsa det sedvanliga om att modersmålsundervisningen kostar 2,4 miljarder kronor. Och eftersom det är politiker från Göteborg ska de ta ett lokalt exempel: I Göteborg kostar modersmålsundervisningen 100 miljoner kronor.
Nu finns det inte mycket att jämföra med. Är 2,4 miljarder kronor mycket i förhållande till den årliga svenska statsbudgeten? Hur ser Göteborgs årliga kommunala budget? Är 100 miljoner mycket? Eftersom debattörerna inte ger något att jämföra med är det svårt att bedöma om de är ute efter att informera sina läsare att göra ett välinformerat val kring modersmålsundervisning eller om de är ute efter att manipulera. Ja, man kan bara spekulera antar jag.
Sen kommer ett antal påstående om modersmålsundervisningens förutsättningar idag. De har redan dragit fram den senaste utredningen om modersmålsundervisningen som konstaterade att det inte finns mycket svensk forskning om modersmålsundervisningens effekter. Därför är grundargumentet i debattinlägget att det är oansvarigt eftersom vi inte vet vad vi får ut av pengarna. Men när kan man säga det?
Debattörerna menar även att dagens Sverige är ett annat land än 1970-talets då man införde (som det hette då) hemspråksundervisning. Då hade bara 5 procent av befolkningen utländsk bakgrund men idag är 20 procent ”född utomlands”. Dock verkar de glömma två saker. För det första, utländsk bakgrund är inte liktydigt med att vara född utomlands utan innefattar de som är födda i Sverige med två föräldrar med utländsk bakgrund. För det andra, och detta tycks glömmas bort var och varannan gång, alla som är födda utanför Sverige ingår i kategorin ”utländsk bakgrund”. Alltså lika mycket något från Norge, Danmark, England, Tyskland såväl som Irak, Iran, Somalia och Thailand.
En annan linje som debattörerna verkar driva är att det är dags för Moderaterna att skrota det ”socialdemokratiska mångkultursexperiment från 1970-talet”. Här glömmer man de nedskärningar och inskränkningar som gjorts för modersmålsundervisningen sedan 80-talets början. Visst, under 70-talets fem sista år var det väldigt generöst, men antalet skolstrejker som sverigefinska familjer stod för under 80-talets första hälft och det minskade antalet finska språkklasser under 80-talet ger en helt annan bild av att det varit guld och gröna skogar sedan 1970-talet.
Och vad mer? Socialdemokratiskt mångkultursexperiment? Socialdemokrater har inte enhälligt stöttat minoritetsspråken. Skolstrejker för finska klasser sågs som vänsterradikala protester i såväl socialdemokratiska som borgerliga tidningar. Och när började man använda begreppet mångkultur? Finns det i invandrarutredningen från 70-talet? I min mening finns det fog att tolka det som att man är ute att skylla alla problem på modersmålsundervisningen, mångkulturen och Socialdemokraterna. Men så enkelt har det aldrig varit.
Sist men inte minst kan vi ju återgå till det här med kostnader. I regeringens budget ska det tydligen finnas 11,5 miljarder att spendera. 4,3 miljarder av dessa används till ett förstärkt rotavdrag. Nå, tanken bakom rotavdrag i detta fall verkar vara att försöka uppmuntra villaägare att renovera så att det kan ge jobb inom byggbranschen. Vi får se hur det går med den saken. Det verkar ju mest vara en förhoppning snarare än något man kan ge belägg för.
Om jag verkar bitsk i min kritik så är det just för att mitt tålamod börjar ta slut. Det finns så många myter om modersmålsundervisningen som inte handlar om dess effekt på elever, utan hur det politiska stödet har sett ut sedan 70t-alet. Tillsammans med alla trixande med siffror känns det som att målet inte är att utvärdera och hitta en bra väg framåt utan att kasta allt som vi inte tycker är värt i soptunnan. Tänk om det vore så enkelt.
Stellan Beckman
redaktionen@dikko.nu
Att vara en oberoende tidning kostar pengar därför använder vi oss av crowdfunding. Det innebär att människor med små eller stora summor hjälper till att finansiera vår verksamhet. Magasin DIKKOs insamlingen sker via swish: 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
