Sommarens små betraktelser inskickade av våra läsare. Om du vill bli publicerad skickar du in en liggande bild och skriver kanske fem till 50 meningar om sommaren, livet eller någon annan betraktelse. Egentligen är det helt valfritt hur mycket eller hur lite du skriver eller vad du skriver om. Skriv under med valfritt namn och skicka till redaktionen@dikko.nu
Mord eller inte
Det är frågan. I mitt väldans mycket vilande i dessa regniga sommardagar har jag nu insett att jag måste byta genre både på det jag läser, lyssnar och streamar. Nämligen deckare. Det har visats sig att det inte… hm, hm… är så bra för mitt hjärnkontor. Efter dessa massiva intryck av mord i alla former, började till slut mitt hjärnkontor fundera, hur jag skulle kunna begå ett.
Hm, jag har ju inga ovänner (i alla fall inga jag vet om) som jag kunde placera som tanke-experiment offret. Så det fick bli grannen rakt över, nära och bra, då jag ännu inte är riktigt stadig på benen. Det är en väldans rar dam i 80-årsåldern, och som mig själv inte så snabb i benen. Så där var ingen risk att hon skulle kunna springa undan. Men, metoden och tillvägagångsättet är ju lita komplicerat med dagens teknik med DNA och andra finesser som polisämbetet har i dag.
Så, det gällde att tänka ut något smart. Till slut kom jag på att jag skulle köpa svarta sopsäckar och klä mig i dem från topp till tå, med två små hål för ögonen. Jag måste ju se vad jag gör . Naturligtvis också med plasthandskar på händerna inköpt från Ica. Man får ju inte lämna fingeravtryck. Metoden hur jag utförde det var också en tankenöt. Ta en djupfryst kyckling och slå den i skallen på grannen, skulle ju inte lämna något spår av mordvapnet, då jag skulle tillreda kycklingen senare.
Men, det var kört, det hade ju Hitchcock redan använt i en av sina alster. Fast då var det en fårstek. Hm, hm, fick tänka vidare. Vad skulle jag även göra om någon annan granne, som helt plötsligt kom gående där i trapphuset och fick se mig utstyrd i all svart plast. Kunde jag säga att jag skulle på maskerad, eller var jag tvungen att ta itu med den grannen med. Nej, det blir för jobbigt, då han bor två trappor upp.
Tänk- tänk -var smart. Var smartare än alla deckare jag sett och hört på. Så kom jag på det! Varför komplicera det hela? Här behövs inga svarta sopsäckar eller handskar. Jag vet ju om hennes hobby, hennes stora passion här i livet, så jag ringer helt sonika på hennes dörr och när hon öppnar säger jag med spelad upprördhet: Har du hört det senaste på nyheterna? De ska från den 1 Augusti i år förbjuda allt Bingo spel. De blir varken hos PRO eller på tv – ja, ingenstans! Jag kunde se i mitt inre hur hon spärrar upp ögonen, tar handen för bröstet. Och när jag vänder mig om för att gå in till mig, hör jag en duns mot golvet. Ni ser vilka förskräckliga fantasier jag får. Jag får börja lyssna och se på sånt däringa feelgood istället med rara och bara trevliga människor som har ett lyckligt slut, så den häringa mörka sidan hos mig försvinner. Vojne vojne, man vet ju aldrig vad som kan hända.
Lillemor
redaktionen@dikko.nu
Att vara en oberoende tidning kostar pengar därför använder vi oss av crowdfunding. Det innebär att människor med små eller stora summor hjälper till att finansiera vår verksamhet. Magasin DIKKOs insamlingen sker via swish: 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
