Lillemor Holmlunds adventskalender som kommer publiceras i DIKKO från 1 december och fram till julafton. #lillemorsjulresa
4 december
Bland de klapprande hovarna hördes en röst som sjöng: Gamle Brischen miros mala på vida färden. Gamle Brischen …………. Den rösten känner jag igen utropade jag förtjust, och svängde runt på två hjul medans Småfolket krampaktigt hölls sig fast i korgen på El-vira. Mycket riktigt där kom Sonny skrothandlaren him selfe Carlsson åkandes med häst och vagn efter Karlstadvägen.
Hej där, ropade jag och rullade fram till ekipaget. Nä, men se, är det inte släpvagnen som är ute på vägarna svarade Sonny och höll in tyglarna med ett prto, prto till hästen. Alltså Släpvagnen är jag. Det beror liksom på att jag med min fulla längd når Sonny någonstans vid knävecken.
Kul att ses, sa jag, Men vad har du gjort av lastbilen du brukar köra skroten med fortsatte jag, och tittade lite undrande på hästen. (Fråga mig inte vad det var för sorts häst. Det enda jag kan om hästar är att man kan spela på dem och drömmer om att få in 7 rätt på V75 varje Lördag.)
Den sålde jag, sa Sonny. Gjorde en bra slant på den. Meningen var att jag skulle ha lämnat den tillsammans med skrotlasset till skroten i Göteborg och ta tåget hem. Men närmare Göteborg stötte jag på en Miljöpartist som var så trött på att cykla och storhandla sina ekologiska varor inne i stan, så vi gjorde affär. Hästen då frågade jag, hur fick du tag i den .
Jo, fortsatte Sonny, grannen en äldre bonde, till han som köpte lastbilen, hade skrapat en sån däringa Trisslott på tv 4 och vunnit 100 000 kronor i månaden i 10 år. Då bestämde sig bonden och hans fruga att nu skulle de leva livet i stället. De var så trötta på gården, djuren och odlingen med alla dessa krav på ekologisk hitan och ditan. De skulle nu resa och upptäcka världen och ha de gött och obekymrat under pensionen istället . Det enda de inte hade blivit av med var hästen. Så jag erbjöd mig att ta hand om den och fick vagnen på köpet. Tänkte att barnen blir ju större och de behöver en större lekkompis, en den lille hunden vi har. Men vad gör du själv efter vägarna, frågade han. Jag orkade inte dra historien igen utan svarade , jag är ute och bäcknar ljus. Så lattjot sa Sonny, Jag kom nyss på att Linda bad mig köpa med just det. Då kan jag ju lika bra kinna av dig. Hur många villa du ha frågade jag.
redaktionen@dikko.nu
Att vara en oberoende tidning kostar pengar därför använder vi oss av crowdfunding. Det innebär att människor med små eller stora summor hjälper till att finansiera vår verksamhet. Magasin DIKKOs insamlingen sker via swish: 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
