Har finska språket en framtid i Sverige?

wikipedia

Den 24 februari är det Sverigefinnarnas dag. Jag ser evenemang dyka upp på sociala medier. Ibland får jag en inbjudan av någon vän. Det är bra att det finns en dag för Sverigefinnar där vi uppmärksammas, men i skuggan av hur våra rättigheter till det finska språket behandlas lämnar det en bitter eftersmak.

I en äldre artikel från Sveriges Radio Finska från 2021 framgår det att de kommunala finskspråkiga klasserna i Sverige tynar bort. 1981 fanns det 468 klasser runtom i Sverige med cirka 7 000 och 9 000 elever som deltog. År 2021 handlade det om 63 elever på fyra kommunala skolor.

Man skulle kunna tro att detta handlar om att intresset för finska språket minskar hos Sverigefinnar. Kanske på grund av man inte vet om sina rättigheter, vilket inte är ovanligt, eller att man fortfarande skäms för sin finska bakgrund. Men det är inte så enkelt.

Bara sedan december 2022 har jag nåtts av oroväckande nyheter om hur kommuner går emot minoritetslagen och på ett eller annat sätt inte ger sverigefinska barn den fullständiga rätten till sitt eget språk.

I Vällingby fick föräldrar vars barn stått i kö till den finskspråkiga förskoleavdelningen beskedet att deras barn inte får plats. När Sveriges Radio Finska frågar Birgitta Thulén, ansvarig för förskoleverksamheten i Hässelby-Vällingbys stadsdelsförvaltning om detta svarade hon att man ”följer de riktlinjer som förvaltningen har”. Enligt Thulén är minoritetslagen självklart viktig men man har de ”andra riktlinjerna och minoritetslagen är inte överordnad”.

I Oxelösund har sverigefinska föräldrar blivit besvikna över det faktum att man inte erbjuder tillräcklig mycket finska i skolan. En del som Sveriges Radio Finska (1/2-2023) talat med flyttade till kommunen med förhoppningen att deras barn ska kunna gå i en finskspråkig förskola. 

Enligt Eva Svensson, förvaltningschef för utbildning i Oxelösund, så har kommunen delar av dagen i språkstöd, inte en hel dag i veckan. Dock är det positivt att Svensson anser att ”om det inte är rätt, så får vi ompröva våra beslut”.

Den 18 februari kunde Sverige Radio Finska rapportera om att sex föräldrar överklagat Sigtuna kommuns besluts om finskspråkig förskola till förvaltningsrätten i Uppsala. Enligt en av föräldrarna som intervjuas, framgår det att kommunen bryter mot skollagen. Varför? Kommunen tog ett beslut där barnen flyttades från den finskspråkiga avdelningen till två svenskspråkiga avdelningar.

Gunilla Bränn, verksamhetschef för förskolorna i Sigtuna, menar att ”båda avdelningarna har en finskspråkig förskollärare” och med den nya organisationen kan de ”använda mer finska med barnen, eftersom det är lättare att planera undervisningen”.

Det är värt att komma ihåg att minoritetslagen stärktes från och med 1 januari 2019. Men som Lennart Rohdin kunde konstatera i sin skuggrapport Svensk skola — Bara bromskloss eller minoritetspolitikens huvudmotståndare? från 2022 så återstår många brister i svenska kommuners efterlevnad av minoritetslagen. Han menar att

”Alldeles för många barn inom de nationella minoriteterna förvägras rätt till sitt språk. Även där stöd och undervisning ges sker det ofta i så begränsad omfattning, att målet om att kunna tillägna sitt språk omöjliggörs.”

Det här är något som har uppmärksammats i skuggrapporter, uppföljningar, SOU:er och europarådets granskningar under lång tid. Men ändå verkar saker och ting gå åt fel håll.

I Sverige vet vi inte hur många som talar, eller i någon grad förstår, finska. Det finns bara uppskattningar. Alltså är det svårt att kartlägga vilken effekt som den nationella minoritetspolitiken har haft sedan år 2000. Om nyheterna om svenska kommuners agerande i frågor som rör sverigefinnars språkliga rättigheter skvallrar om någonting, så är det att utvecklingen är negativ.

Med allt detta i åtanke känns inte Sverigefinnarnas dag som en dag att fira. Att man gett oss flaggdagar och kulturevenemang väger tunt i förhållande till den faktiska språkpolitiken som förs i landet. Hur ska det hjälpa språket att leva vidare?

Stellan Beckman
redaktionen@dikko.nu


Att vara en oberoende tidning kostar pengar så vill du hjälpa oss med att betala vårt fika får du gärna swisha en slant till 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046

Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61

IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS