Ordet ultimat betyder ’slutgiltig eller fulländad’ i meningen ’bäst, omöjlig att förbättra’. Man säger exempelvis: ”Han har skrivit den ultimata sommarsången”. Ordet har kommit in i svenskan ganska nyligen, förmodligen efter engelskans. ultimate.
Ja, det var det uttrycket jag sökte för att kunna starta denna resenovell. Som så många andra nyord i svenskan så lånar vi oblygt från ”englikanskan”.
Men som du ser redan i ingressen här ovan så är vi också bra på att missbruka uttrycken vi tillägnar oss. Den ”ultimata sommarsången” återspeglar ju bara ett personligt tyckande och inte fakta.
Men nu till ordningen.
Varför denna rubrik.
Jo mina tankar började snurra kring min lust att upptäcka världen (i någon mån) för att förstå den bättre.
Vi reser ju som aldrig förr.
Men oftast inte kravlöst. Vi vill vara säkra på att detta att ”få se något nytt” håller sig inom vissa gränser. Det skall vara säkert. Annorlunda, ja, men inte på ett ovälkommet sätt. Det skall vara tillgängligt att beskåda i resebroschyrer med bilder och beskrivningar. Gärna också upplevt av några influensers, som ju inte är lika kommersiella. (Eller är dom det?)
Priset avgör naturligtvis också.
Men det vi vill säkra oss för är ”det främmande”, så att det inte stör vårt behov av sol och avkoppling. Maten kan ju vara ett sådant hot, så många packar med svenskt kaffe, Kalles kaviar och knäckebröd. Utifallatt.
Vi har ju blivit alltmer skrämda för ”det främmande” sedan de börjat dyka upp i vår vardag. Här hemma.
De nya, de utstötta, hemlösa, tiggare, missbrukare.
Detta är tydligen inget vi känner att vi vill närma oss för att försöka förstå. För att motverka den medfödda nyfikenheten köper vi därför gärna färdiga synsätt som inte kräver att vi engagerar oss. Lagstiftningar eller ordningsstadgor rensar upp i närgångenheten. På ett sätt som känns befriande för många.
Träffade en man i Skåne som var mycket uppbragt, han var arg, ja inte på tiggarna, men på att dom alla (enligt honom) hade smutsiga pappmuggar från McDonalds i vilka de ville att vi skulle lägga pengar. ”Dom borde väl kunna skaffa sig nått snyggare!” Hade han vågat fokusera på människan istället för på muggen, hade det hänt något helt annat. Tror jag. Det visar ju sig då, att det aldrig är någon främmande utan en like.
Så mitt ultimata resande innefattar alltid att jag vill komma nära. Landet, byn, människorna, kulturen, maten. Allt annat är ju på låtsas.
Men vad är då det ultimata sättet att ta sig dit.
Jag har åkt tåg, flygplan, buss och bil. Av detta har ett fallit bort. Flyg. Inte av något annat skäl än att jag har något fel i mina öron som gör att jag inte kan hantera tryckskillnader och därför upplever stark smärta, vid landning, och sedan är närmast döv i flera veckor. Så det funkar inte.
Buss är trevligt, men precis som tåg en smula enkelspårigt. Man kan ju inte välja en avstickare för egen del, utan att allt blir mer komplicerat. Dessutom innefattar dessa resealternativ ett visst hänsynstagande till medresenärerna, som inkräktar på den personliga friheten.
Så min slutsats har blivit att det ultimata sättet att ta sig dit och hem är bil. Man väljer då ressällskapet. Stannar var och när man vill. Kan låta impulser styra vägvalen. GPS är också en underbar uppfinning att bruka. När man sedan är där byter jag gärna ut det ultimata bilåkandet mot apostlahästarna. Det är ett oslagbart sätt att upptäcka. Man ser ofarlig ut. Man kan nalkas folk och bosättningar utan att betraktas som en främling i negativ bemärkelse.
Min erfarenhet av detta är att den gästfrihet som är på riktigt finns och att främlingskapet bara lever bland de välbesuttna.
Men detta kan man bara få uppleva om man vågar gå nära.
Även här hemma…
Bennie Åkerfeldt
Ps. Följ gärna Andrzej Stasiuk på hans resa i boken: På vägen till Babadag -2004.
Ds.
Bennie Åkerfeldt
redaktionen@dikko.nu
Att vara en oberoende tidning kostar pengar därför använder vi oss av crowdfunding. Det innebär att människor med små eller stora summor hjälper till att finansiera vår verksamhet. Magasin DIKKOs insamlingen sker via swish: 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
