Vicha Wisniewski är en av våra första romska brobyggare i landet och Happy Svensson var nyfiken på hans resa genom livet och på hans erfarenheter så han bestämde sig för att göra en intervju med honom.
Du är född i Malmö men uppväxt i Köpenhamn, hur länge bodde du i Danmark?
Mina föräldrar flyttade till Köpenhamn 1968. I november 1970 åkte de till Malmö för att för att besöka sina släktningar, på köpet fick de en son som föddes i Malmö, Sverige, och senare uppkallades efter den äldste ledaren i familjen som hette Wicia.
Du pratar utmärkt danska fortfarande, trivdes du bra i Danmark?
Ja, jag älskade min danska barndom, Danmark finns fortfarande i mitt hjärta och jag har fortfarande kontakt med vissa barndomsvänner.
Hur kom det sig att familjen flyttade från Danmark till Sverige?
Först flyttade vi till New York och bodde där i cirka två och ett halvt år. Sen flyttade vi till Florida och bodde där lika länge. Men en dag sa mamma ”Nu flyttar vi tillbaka till Danmark för mormor klarar inte sig ensam utan vår hjälp.” Vi bodde där i cirka sex månader, sen flyttade vi till Halmstad i sex månader och sist flyttade vi till Hammarkullen i Göteborg.
Utöver språket, vad tänker du är den största skillnaden mellan Danmark och Sverige?
Det finns en stolthet i att vara dansk, svenskarna är inte lika stolta över sin flagga till exempel.
Vad tyckte du om att byta land, flytta ifrån släkt o vänner?
Det var inte så roligt, hela min värld kraschade, jag saknade mina danska vänner och grät ofta på nätterna i min säng.
Det var inte lätt att byta miljö som 10 åring.
Hur funkade det för dig att byta land i så ung ålder? Skolan, vad tänkte du om den?
Jag hängde inte med i skolan varken i USA eller i Sverige i början. Det tog några år innan man kunde adaptera till en ny kultur och förstå vad folk säger.
När du kom hit, märkte du av någon slags integration eller var det något ni fick ordna själva?
Vi fick gå i en ”zigenarklass” under 80-talet där lärarna inte brydde sig om vi lärde oss något eller inte. Vi fick inga betyg eller prov.
Jag skrev raptexter som var min passion
Din egen skolgång, vad tänker du om den nu i efterhand?
Jag har under hela mitt liv känt att jag har missat något som mina kompisar hade fått. Jag återvände till skolan i vuxen ålder och njöt jag av varje minut, för att nu kunde jag äntligen få det jag hade missat, det var riktigt roligt att studera som vuxen.
När jag blev färdig med skolan, kände jag att jag ville förändra världen och åkte till Budapest på en aktivistutbildning hos ERRC. Där lärde jag mig för första gången i mitt liv att jag hade rättigheter, vilket var något helt nytt för mig.
Vad jag vill säga med detta är att det är inte skolan som gör personen redo för jobb, utan det är ambitionen och drömmarna som vägleder människan, ger man inte upp kommer man i mål förr eller senare.
Det gäller att hålla drömmen levande
Vad gjorde du efter skolan, jobbade du och vad jobbade du med?
Jag ville förändra vardagen för romerna som hade det svårast utav alla folkgrupper i Sverige, tanken som slog 2011 mig var:
Världen håller på att bli digital, all kontakt sker digitalt både privat och i arbetslivet, fysiska pengar håller på att försvinna, romerna kommer inte kunna hålla på med köp och sälj-affärer längre, romerna kommer svälta i framtiden om de inte kommer i kapp majoritetssamhället. Plötsligt fick jag ett tips från Stockholm att arbetsförmedlingen söker romsk brobyggare, då tänkte jag att på en myndighet kan jag göra en skillnad på riktigt
Jag sökte jobbet, många som sökte jobbet var mer kvalificerade än mig, men jag hade en strategi inför arbetsintervjun, jag bestämde mig för att vara mig själv och visa mitt riktiga jag, jag tänkte att ärligheten är starkare, detta ledde till att jag fick jobbet
Jag fortsatte jobba med romer
Du jobbade som brobyggare så länge systemet fanns, vad hände sedan, varför togs systemet med brobyggare bort?
Jag anställdes 2012 oktober, och romsk inkludering på arbetsmarknaden tog slut 2015, det var ett politiskt beslut. Jag fick ingå i arbetsgivaregruppen på AF där jag anordnade rekryteringsträffar, jag hade fått ett brett kontaktnät med alla möjliga arbetsgivare som sökte nya medarbetare, men jag fortsatte jobba med romerna som ett sidospår ändå och bjöd in dem på rekryteringsträffar, vilket gjorde att ännu fler romer kom ut till jobb, jag gjorde detta fram till 2019 december, cirka 400 romer kom ut till jobb under mina sju år på arbetsförmedlingen
Var det ett bra beslut att ta bort brobyggarsystemet?
Det var inte ett bra beslut, för nu har romerna inte någon som kan hjälpa dem med att komma in på arbetsmarknaden. Arbetsförmedlingen har fått ett nytt uppdrag för romsk inkludering, jag vet inte så mycket om strategin de har, eftersom det var två år sedan jag jobbade där.
Du fick ett nytt jobb sedan på Romano Center i Väst, som ligger under Göteborgs kommun, berätta lite om vilket jobb ni gör på Romano Center?
Ja, det fungerar som ett medborgarkontor och som ett informations och kunskapscenter, vi samhällsvägleder romer i alla deras ärenden, vi jobbar väldigt brett då ärenden kan vara vad som helst, det gäller att kunna lite om allt, hehe, vi har våra fokusområden och vi planerar in veckovis, vi utbildar också stadens tjänstepersoner inom romsk inkludering, den romska 1000-åriga historien och om minoritetslagen.
Finns det funktioner och möjligheter som du saknar på Romano Center som du skulle vilja att ni hade tillgång till?
Vi samverkar/samarbetar med hela staden som har cirka 55 000 medarbetare, vi klarar de flesta ärenden med hjälp av våra kollegor på alla förvaltningar.
Det viktigaste är att skapa förtroende hos romerna
Romer i Sverige är ju ingen homogen grupp, det finns ju minst fem stora grupper, hur påverkar det arbetet?
Det kan bli ett väldigt komplext kommunikationsarbete med tanke på de olika varieteterna på romani chib, de flesta talar svenska också som tur är. Men det viktigaste är att skapa förtroende hos romerna som underlättar att driva deras ärende framåt, det underlättar mycket, sedan hittar vi ett kommunikations sätt som fungerar.
Och vilken grupp arbetar ni mest med för tillfället?
Det är blandat, för oss är alla som identifierar sig med den romska minoriteten lika mycket romer som alla andra.
Ett samarbete mellan minoriteterna gynnar alla parter, det strategiska romska rådet i Göteborg gör sin del i möte med politiken där de även träffar representanter från de andra minoriteterna.
Jag träffar också representanter från olika minoritetsgrupper då jag sitter med i Polisrådet i Göteborg, där vi pratar om hatbrott till exempel, det händer också att vi får besök på Romano Center av en representant för en minoritetsgrupp, sist var det Samerna som kom förbi på en kopp kaffe.
romerna är mästare på att överleva
Det händer ju mycket nu på väldigt många områden, hur tror du att det ser ut om 15-20 år?
Redan nu har vi kommit en bra bit på vägen men har fortfarande långt kvar att gå
Det är många föreningar som är aktiva på internet och Facebook som publicerar videos och information som kan vara nyttigt för romerna. Jag önskar bara att det var flera som engagerade sig helhjärtat, särskilt ungdomar, jag tror att om 15-20 år jobbar de flesta romer eller har startat egna företag, det är helt normalt att gå i skolan och skaffa en bra utbildning som leder till lämpliga jobb. Romerna är mästare på att överleva, vi ska nog klara av detta, tillsammans.
Ett stort tack för att jag fick göra den här intervjun med dig, det har varit roligt att höra hur det har gått för dig och mycket glädjande att det går bra för dig både på jobbet och i livet. Jag undrar bara en sista sak egentligen… Dansar du fortfarande breakdance?
Nej jag dansar inte breaking längre, men hiphop har gett mig ett gott självförtroende genom hela livet, det har gett mig en kämpande anda som gör att jag ger aldrig upp oavsett vad jag håller på med, efter en breaking skada 1986 dök jag in i musikbranschen och höll på med det i ca 20 år, numera jobbar jag som alla andra människor men har musiken kvar som hobby, jag har spelat in ett musik album som jag tänker släppa, albumet är en sammanställning av mina livserfarenheter som jag har gjort låtar av, vissa är rap och andra är sång, hiphop och rap är en bra ventil man kan använda sig av när man behöver det som mest.
Fakta
Vicha Wisniewski, är Samhällsvägledare på Romano Center i Väst.
På deras hemsida står det:
Romano Center erbjuder service till dig som tillhör den nationella minoriteten romer. Här får du råd och stöd i frågor som rör din vardag eller Göteborgs Stads verksamheter. Hit kan du tryggt vända dig för att få kunskap om dina rättigheter och möjligheter och hur du kan ta tillvara dem på bästa sätt.
Happy Svensson
redaktionen@dikko.nu
Att vara en oberoende tidning kostar pengar så vill du hjälpa oss med att betala vårt fika får du gärna swisha en slant till 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
