Kultur| Försörjningen förr och nu

Foto Curre Johansson

Försörjningen (Kapitlet är taget ur boken Dinglarens väg – Vorsnos drom)

Flera forskare tar upp att resande ofta tog på sig de yrken som bönderna inte ville befatta sig med, vilket i sin tur kan ha förstärkt de fördomarna som fanns mot resande, eftersom resande och dessa yrken ofta var betraktade som två sidor av samma mynt.[1] Det finns också undersökningar som visar att bönder och resande var i symbios med varandra. Bönderna var i behov av de tjänster som resande utförde och de resande var i behov av den inkomst som bönderna kunde förse dem med.[2]

De yrken som resande tog på sig kunde till exempel vara bödel, bödelsdräng, rackare, vallackare, de blev ofta skickliga och etablerade inom sitt område något som både skänkte beundran och förakt. Rackare var en person som i allmänhet avlivade och flådde hästar. Detta var en befattning som precis som bödelns arbete var ett statligt sanktionerat ämbete. I många delar i Sverige var rackare och ”tattare” synonymt.[3] 

I litteraturen ser man ibland att det tidigt fanns en åsikt hos de nordiska kyrkorna om att ”tattarna” kom från Tartaros, vilket innebär att de kom från helvetet. Detta gjorde att de uppfattades som orena och av den orsaken kunde de därför befatta sig med de orena yrken.[4] Bondesamhället ansåg att dessa yrken var vanärande och därför ansågs det vara ett ohederligt arbete. Den som utförde dessa yrken blev utstött ur den sociala gemenskapen och kunde dessutom bli rättslös. Eftersom yrkena betraktades som mindervärdiga skapades en speciell klass av vanärade människor.[5]

Nu var ovan nämnda yrken inte de enda som associerades med resande i det agrara samhället. Andra vanliga näringar är förtennare, hovslagare, hästhandlare, glasförsäljare, lumpsamlare, skrothandlare, smideshandlare, plåtslagare, korgmakare, trådmakare och gårdfarihandlare. Dessa är troligen de vanligaste yrkena, det är också de yrken som var mansdominerade.[6]  Även om kvinnorna inom resandegruppen kunde vara gränsöverskridande i sina yrken så tog de sig oftast an yrken som försäljare, kloka gummor och spåkvinnor. Handel av olika slag idkade båda könen och kan nog ses som huvudnäringen för män och kvinnor.[7]

I samtal med gamla resande, män och kvinnor, kommer det ofta fram att kvinnan har haft en framträdande roll inom gruppen. Det var ofta hon som stod för vardagsförsörjningen med sin försäljning när männen av en eller annan anledning var frånvarande. Kvinnorna tillverkade ofta sina handelsvaror på kvällarna, vid eldens sken, när barnen hade lagt sig. Det finns berättelser om kvinnor som broderade fantastiska konstverk av det material de kunde få eller byta till sig av bönderna när de knackade dörr. Dessa kvinnor blev ofta tusenkonstnärer på att göra olika konstverk och tillverka olika nyttoföremål som bönderna behövde. Det finns också berättelser om kvinnor som höll på med typiskt manliga yrken och fick gruppen och samhällets respekt för det. Inom resandegruppen har det funnits en tydlig uppdelning mellan män och kvinnor, men också en acceptans och beundran för de starka kvinnor som klarade sig själva. 

Hästarna har på ett eller annat sätt alltid varit en del av resandefolkets liv. Antingen har de varit en del i affärsverksamheten eller så har det varit som husdjur/ridhästar eller som travhästar. När samhället så småningom blir mer rörligt förändras tiderna igen, hästarna försvinner i stor utsträckning och bilen gör entré. Nu blir resande tvungna att se sig om efter nya sätt att försörja sig. Några hamnade inom skrotbranschen och andra sålde kläder.

Foto Curre Johansson

Skrothandeln är nog en av de näringar som ekonomiskt betytt mest för resande, men även byggbranschen har haft stor betydelse. I dessa branscher har konjunkturerna och tidernas förändring påverkat yrkesvalet.[8] För att kunna försörja sig har resande ständigt fått anpassa sig till samhällets förändringar. I samband med att industrisamhället började dominera tog en del resande löneanställning, ofta rörde det sig om lite mer mobila arbeten så som sjömän, rallare, gruvarbetare, målare med mera. Kvinnorna fortsatte att spå och sälja olika saker på marknaderna eller knacka dörr, även barnen fick vara med på och på så sätt var alla i familjen delaktiga i försörjningen.

En del av resandekulturen går att koppla till olika yrken. Vilket innebär att när fler och fler tar ”vanliga jobb” försvinner den del av resandekulturen som är kopplat till vissa yrkesidentiteter. Samtidigt som yrkesidentiteten upphör försvinner också en del av språket som var kopplat till det skrået som utfördes. Den utvecklingen går att jämföra med till exempel sotarnas eller murarnas, som har/hade ett eget språk i sin yrkesutövning, där språket också håller på att försvinna. Det finns däremot en skillnad mellan till exempel murarens förhållande till språket mot för resande, muraren använder endast språket i arbetet medan resande även använder det till vardags och i familjen.

Då resande tog sig an yrken som krävde ett visst uppsökande av arbeten innebar det att när behovet av dem inte fanns fick de flytta till en ny stad. Detta bidrog till att de hamnade i utkanten av majoritetssamhället och aldrig riktigt etablerade sig på ett och samma ställe. Vilket gjorde att när det blåste nya vindar och samhället urbaniserades blev böndernas behov av deras tjänster mindre och resandes levnadssätt mer avvikande.

Idag finns det resande som arbetar på tivolin och nöjesfält det finns också ett stort antal resande som har servicearbeten som takläggare, fasadmålare med mera. Några av landets största byggföretag ägs eller drivs av resande. Det verkar finnas många resande inom mer rörliga yrken som långtradarschaufförer, busschaufförer och handelsresande. Ett stort antal har konstnärliga yrken, som författare, målare, smeder, musiker, sångare, skådespelare och andra kreativa yrken. Många resande, främst kvinnor, arbetar inom olika vårdyrken.[9] Det verkar som de lite friare och kreativa yrkena är de som resande föredrar, även om det finns de som har andra yrken också.[10]


[1] Lindholm 1995

[2] Svensson 1993

[3] Lindholm 1995

[4] Hazell 2002

[5] Svensson 1993

[6] Lindholm 1995 / Hazell 2002

[7] Lundqvist 2011

[8] Lindholm 1995

[9] Hazell 2002

[10] Lundqvist 2011

Britt-Inger Hedström Lundqvist och Ann Hellman

1 Trackback / Pingback

  1. #Reportage| Vad jobbar du med? Olle Karlsson Rask – DIKKO

Kommentarerna är stängda.