Dani Karavan, skaparen av Berlin-minnesmärket över Sinti och Romer i Europa som mördades under nationalsocialismen, lät ingravera följande på en glasruta som stänger utgången av hans ”Passages”-minnesmärke över Walter Benjamin i Portbou, Spanien: ”Det är svårare, minne att hedra de namnlösa än de berömdas”.
Minnesmärket som hedrar de Sinti och Romer som mördats av nationalsocialisterna
Klaus-Michael Bogdal höll förra helgen, vid en konferens om minnesmärken och, med anledning av tioårsdagen av minnesmärket för Sinti och romer. Bogdal är lingvist, litteraturvetare och var medlem i den oberoende kommissionen för antiziganism som inrättades av den tyska regeringen 2019.
Frankfurt-Auschwitz-rättegången och rättegången mot Eichmann gav förövarna ett namn och ett ansikte igen. Detta var inte bara tack vare domstolen, utan också tack vare offren som överlevde folkmordet och vittnade mot dem. Men som sådana uppstod de ur de ”namnlösas” anonymitet.
Berättelsen om upplevelser
Sedan dess har resonansutrymmet för de judiska offrens röster blivit mycket större. Särskilt eftersom deras minnen och erfarenheter allt mindre devalverades som subjektiv uppfattning styrd av intressen för historiska vetenskaper och i berättande litteratur.
Begreppet vittnesmål, lånat från rättssystemet, fick en högre grad av bindande kraft och existentiell tyngd mot bakgrund av vittnesutsagor i rätten. Överlevande konfronteras alltid med ”slutet på berättelsen om upplevelser”. Men genom att ändå berätta sina särpräglade livsberättelser utgör de det viktigaste bidraget till bevarandet av minnet.
Sinti och Romer blev utsatta för samma förakt efter 1945 som de var innan nationalsocialismens slut. Den oberoende antiziganismkommissionen talar därför med rätta om en ”andra förföljelse”. Detta är inte att likställa med nazisternas utrotningspolitik. Länge räknades rösterna från Sinti och Romska överlevande som mindre värda.
Det var först på 1990-talet som Sinti och Romers livsberättelser togs på allvar. När vi ser tillbaka på denna utveckling påminns vi om att antiziganism är en specifik manifestation av gruppfokuserad fiendskap. Antiziganism har också försenat och försvårat utvecklingen av en minneskultur bland andra grupper. Dokumentationen om planeringen och skapandet av minnesmärket designat av Dani Karavan för de Romer och Sinter som mördats av nationalsocialisterna i Berlin erbjuder en hel del illustrativt material.
Mot bakgrund av antiziganismens kontinuitet inom alla samhällsområden, men framför allt inom rättsväsendet, inom myndigheter och i skolor, är det ingen överraskning att tanken på ett minnesmärke för offren för folkmordet på Sinti och Romer orsakade alienation och politisk förbittring. Det krävdes en hel del politisk ansträngning från medborgarrättsorganisationer för att överhuvudtaget hålla denna idé vid liv.
Källa: observatorial.com
Sinti och romer är oroliga för att minnesmärket för offren för nazistregimen ska försvinna.
Minnesplatsen för de sinti och romska offren, Simsonweg i Great Tiergarten, har utsatts för skadegördelse
Redaktionen
redaktionen@dikko.nu
Att vara en oberoende tidning kostar pengar så vill du hjälpa oss med att betala vårt fika får du gärna swisha en slant till 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
