Sonny Carlsson befinner sig på anstalten Ersboda, för att avtjäna sitt straff för sina olovliga körningar. Han har sökt för att få ha telefonkontakt med mig medan han befinner sig på anstalten. Det har gått 10 veckor utan en hint om hur det går. ”Vi tar er i tur och ordning” är svaret man får när man frågar. Trots att det finns de som kommit som nya och fått igenom sina telefonkontakter på mindre än en vecka. Sonny är multisjuk, och det finns barn i hushållet, så det är inte rimligt att låta honom vänta så mycket längre än andra på att få ha kontakt med sina anhöriga.
Så kommer till slut beskedet på hans ansökan om telefon- och besökstillstånd för att kunna prata med mig.
AVSLAG!
I motiveringen står det att jag, Britt-Inger Hedström Lundqvist, skulle kunna äventyra säkerheten på anstalten så därför nekas jag att besöka honom. De skriver att jag skulle kunna göra det svårt för Sonny att återanpassas till samhället om han hade kontakt med mig. Dessutom så får han inte behålla pappret med avslaget utan de kommer in och tar av honom det så han inte kan överklaga.
Jag måste säga att jag blev minst sagt förbannad, och omåttligt förolämpad av att betraktas som en person som skulle sabotera Sonnys återinträde i civilsamhället. Att bli betraktad som en säkerhetsrisk när man är en 64 år gammal, 1.58 lång och lätt överviktig tant känns verkligen makabert. Vad tänker de att jag ska göra, komma linkandes dit med mitt onda ben och bodyslamma personalen, eller vad?
Jag har läst kriminologi, socialt arbete, psykologi, behandlingsmetoder och mycket annat på universitet. Jag har dessutom varit chef i många år, drivit HVB-hem, varit övervakare, suttit med i styrelse för olika föreningar, handlett personal på institutioner, varit anlitad som expert och en hel massa annat. Jag har jobbat med människor i utanförskap hela mitt yrkesverksamma liv, och har ett prickfritt förflutet. Jag finns inte i några register, vare sig i misstanke- eller belastningsregistret, så om det inte finns några register som är hemliga som jag inte vet om så är jag snövit. Att då få avslag på mitt telefonnummer och inte kunna komma på besök med den motivering jag är en sabotör och en säkerhetsrisk är helt sjukt.
Jag kontaktar så klart kriminalvården, klockan är då runt 12, och pratar in ett meddelande till en som jag bad ringa upp mig. I meddelandet presenterar jag mig, med mitt namn, och framförde mitt ärende, ingen ringer upp trots att jag lämnade telefonnumret två gånger. Senare på dan får jag ett annat nummer som jag ringer och där får jag ett sms-svar att han ska ringa upp mig. Vilket han gör. Jag framförde mitt ärende och trots att han inte jobbar på Ersboda lyssnar han till det jag har att säga och lovar att återkomma. Vilket han också gör, men kan inte lämna några besked, vilket inte var att räkna med, han jobbade inte ens på Ersboda men tog sig ändå tid. Jag fortsätter ringa och söker JO och DO. Men det är fredag och jag får inte tag på någon. Jag kommer fortsätta söka dem under nästa vecka.
Hela den här historien känns otroligt märklig. Jag har blivit granskad på längden, höjden och tvären genom åren utan att någon myndighet någonsin har haft något att påpeka. Och så söker Sonny ett medgivande för att prata med mig i telefon och hux flux behandlas jag som en säkerhetsrisk. Finns det ingen på det där stället som är tillräckligt utbildad för att kunna sköta sitt jobb. Det är en statlig myndighet och på en sådan kan man inte bara godtyckligt avslå eller för den delen bevilja som man vill eller känner för. Det måste finnas rimliga skäl.
Hur man i sin vildaste fantasi kan kalla mig för en säkerhetsrisk och en person som skulle kunna tänka sig att sabotera en persons återinträde i vårt samhälle är fullständig ofattbart. Då har man verkligen inte kollat upp mig, eller så är det man har gjort.
Det jag tänker är att de inte kan motivera avslaget med något som finns om min person eftersom jag är ren och aldrig varit i klammeri med rättvisan, och då kan det bara finnas en annan orsak som jag ser det. Jag är nämligen verksamhetsledare för ett socialt företag i Umeå och på min andra halva är jag ansvarig utgivare för magasinet DIKKO och är med i redaktionen för förlaget DIKKO. De båda senare har fokus på minoriteten romer och jag tillhör Resandefolket. Så om det inte finns någon möjlighet att man kan avslå ansökan för att jag skulle ha något på mig som person som skulle föranleda nekandet, så måste det handla om min etniska härkomst. Och om det handlar om det så finns det ett namn för det och det är ANTIZIGANISM.
HÄR kan du läsa det Sonny skrivit eller deltagit i.
Fakta
Antiziganism är den särskilda rasistiska struktur, ideologi och de fientliga fördomar som riktas mot Resande/Romer. Antiziganismen kränker principen om människors lika värde och rättigheter. Den bygger på en ojämlik värdering av människor och bidrar till en ojämlik fördelning av makt och resurser. Antiziganismen i samhället är utbredd och påverkar Resande/Romer bland annat genom en omfattande diskriminering inom samhällets alla områden, marginalisering och utsatthet för hatbrott.
2022 tog regeringen fram ett åtgärdsprogram mot antiziganism
Åtgärdsprogram mot antiziganism
Åtgärdsprogrammet syftar till att komplettera den nationella planen mot rasism, liknande former av fientlighet och hatbrott och innehåller såväl åtgärder som syftar till att synliggöra och motverka respektive form av rasism som åtgärder som syftar till att generellt motverka rasism.
Ladda ner:
Britt-Inger Hedström Lundqvist
britt-inger@dikko.nu
Blogg: Essentiellt
Fakta om DIKKO
Vänder man sig till magasin DIKKO eller media i allmänhet så har man meddelarfrihet – det innebär att alla har rätt att vända sig till media och lämna uppgifter. I meddelarfrihet ingår anonymitetsskydd, – det vill säga att om man vill vara anonym när man lämnar in tips får inte källan avslöjas. Det finns också ett efterforskningsförbud – vilket innebär att allmänheten inte får göra efterforskningar om vem som lämnat uppgifter eller straffa den som lämnat uppgifterna till media (repressalieförbudet). Det är viktigt att alla som på något sätt bidrar till en artikel, i magasin DIKKO eller media i allmänhet, kan känna sig trygg i att delta.
Vi på magasin DIKKO anser att det är viktigt att skriva om de svåra frågorna och att integrera ett jämställdhets-, hbtq-, mångfalds- och interkulturellt perspektiv i alla avseende vi kan. Detta är något som genomsyrar vårt arbetssätt på magasin DIKKO. Vi har beslutat inom redaktionen att ha fokus på alla minoriteter. Det är viktigt att se att det även finns minoriteter inom minoriteten. Vi ser mångfald som en resurs och jobbar aktivt för social jämlikhet, mot diskriminering och antiziganism genom att lyfta frågor som berör dessa områden på ett naturligt och inkluderande sätt. Vi försöker ha en bred representation utifrån kön, sexuell läggning, funktionsvariationer, ålder, etnicitet och klass i det arbetet som vi gör.
Att vara en oberoende tidning kostar pengar så vill du hjälpa oss med att betala vårt fika får du gärna swisha en slant till 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
