I Lilla Malå, Västerbotten, utforskar dokumentären ledd av Jane Magnusson återbegravningen av Christina Catharina Larsdotter, känd som Stor-Stina, som var 2,20 meter lång. Hennes liv präglades av motgångar och utnyttjande. Mats Jonsson, en släkting, vill ge henne värdighet och utmana fördomar. Filmen belyser också större samhällsfrågor.
| Text: Britt-Inger Hedström Lundqvist DIKKO finns på Facebook, Twitter, LinkedIn, TikTok och Instagram |
Serietecknaren Mats Jonsson är född 1973 och uppvuxen i Kramfors. Han är känd för sina självbiografiska serieromaner, bland annat ”Unga norrlänningar”, ”Hey Princess”, ”Pojken i skogen” och ”När vi var samer”. Mats Jonsson har också varit redaktör för Galago och medverkat med serier i tidningar som Dagens Nyheter och Aftonbladet och röstade i samtinget som förstagångsväljare i sametingsvalet 2021.
Serietecknaren som gick på begravning
I hjärtat av Västerbotten, i den lilla byn Lilla Malå, äger en betydelsefull och rörande händelse. Dokumentärfilmen, ledd av filmaren Jane Magnusson, utforskar återbegravningen av Christina Catharina Larsdotter, mer känd som Stor-Stina. Hennes historia är en komplex väv av berömmelse och tragik, då hon vid sin död 1854, som endast 35-åring, mätte hela 2,20 meter.
Stor-Stinas liv var fyllt av motgångar och utnyttjande; som ung kvinna uppmanades hon att delta i en utställningsturné, där hennes ovanliga längd blev en källa till fascination för många, men också till objektifiering. I dokumentären får vi följa Mats Jonsson, serietecknaren och en av Stor-Stinas släktingar, som genom sin konst och berättande strävar efter att återge Stor-Stinas identitet och värdighet.
Efter hennes död blev hennes skelett ställt ut på Karolinska Institutet i Solna, vilket väcker starka känslor och frågor om etik och respekt. Filmen tar oss med på en känslosam resa tillbaka till Malå, där Stor-Stina nu ska få en värdig begravning. Genom att lyfta fram hennes historia belyser filmen även större samhällsfrågor, såsom svensk samepolitik och rasbiologi, där Stor-Stina blir en symbol för de människor vars identiteter har blivit stulna och missförstådda genom historien.
Mats Jonsson vill med sin dokumentär inte bara ge Stor-Stina en sista vila, utan också utmana våra fördomar och förutfattade meningar kring människor som avviker från normer. I ”Stinas jojk,” en tidigare serie av Jonsson, skildras denna komplexa relation ytterligare och ger en djupare insikt i hans släkting och hennes liv.
Genom att kombinera historisk forskning med personliga berättelser får tittarna en snabblektion i hur samhällets syn på avvikande kroppar har förändrats (eller inte) över tid. Dokumentären bjuder på ett unikt perspektiv på en kvinna vars liv och död så länge har varit föremål för fascination, och nu ges möjlighet att bli ihågkommen i sin egen hembygd, i den jorden där hon en gång hörde hemma.
Denna film är mer än bara en återbegraving; det är en påminnelse om vikten av att hedra våra förfäder, förstå deras historier och slå vakt om vår gemensamma mänsklighet.
I dagens samhälle, där globalisering och homogenisering ofta hotar lokala traditioner, framhäver dokumentären en viktig insikt: att även om man endast behärskar ett enda ord av sitt modersmål, kan detta ord fungera som en bro till det rikare språket och kulturen. Att använda detta ord med stolthet bidrar till att bevara och levandegöra språket. Det fungerar som en påminnelse om våra rötter och skapar en känsla av samhörighet.
Vidare betonas vikten av kläder och symboler som är knutna till en specifik kultur. Dessa element är inte bara fysiska objekt; de bär på betydelse och historia. Genom att bära traditionella kläder eller använda kulturella symboler visar vi inte bara vår identitet, utan vi bidrar också till att hålla dessa traditioner vid liv. Kläder och symboler är uttryck för vår kultur och vårt arv, och deras värde ska aldrig underskattas.
Det är lätt att tänka att en liten kunskap eller enstaka objekt saknar betydelse, men i verkligheten är varje ord, varje klädesplagg, varje sång och varje symbol en del av en större helhet. Det räcker med att en person engagerar sig för att skapa en kedjereaktion av intresse och lärande, vilket kan leda till en djupare förståelse och uppskattning av vår gemensamma arv.
Att leva kulturen och språket handlar alltså inte bara om kvantitet — det handlar om kvalitet och engagemang. Genom att aktivt delta, oavsett hur lite vi kan, gör vi en skillnad. Vi blir bärare av kulturen, och i vår strävan att förstå och använda våra traditioner ser vi till att de fortsätter att leva vidare för kommande generationer oavsett vilken minoritet man tillhör.
Serietecknaren som gick på begravning
redaktionen@dikko.nu
Att vara en oberoende tidning kostar pengar därför använder vi oss av crowdfunding. Det innebär att människor med små eller stora summor hjälper till att finansiera vår verksamhet. Magasin DIKKOs insamlingen sker via swish: 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
