Sonny Carlsson är musiker och kulturreporter på DIKKO. Han har jobbat som skrothandlare i hela sitt liv. I september upptäcktes att han har en långt gången cancer, och i början på mars började han avtjäna ett straff för olovlig körning. Han väljer att fortsätta skriva för DIKKO från insidan.
Just nu smyger de omkring i korridorerna och luktar. De sår sin skit för att det ska börja växa något konstigt. Kanske någon äcklig mask. Det honkar många kei som kallar dem för riktiga namn. Men tji miro. De är en konstig koordinerad massa. Går en åt höger så går alla åt höger.
Jag såg en dokumentär om stora fiskstim på Discovery häromdagen. Sillar tror jag att det var. De gör ungefär likadant. Fast plitarna rör sig helst inte alls, de sitter helst hoptryckta i sin lilla plitbur, isolerade från oss andra. Statligt avlönade i sin sardinburk.
Här inne är livet konstigt och ibland helt overkligt. En tjavo fick telefontillstånd, och pratade med sin kvinna och sin 4-åriga dotter på högtalartelefon. Dagen efter hade han blivit rapporterad. Sillarna sjunnar på sass kei. Han fick inte prata med sitt barn och sin mamma. För tillståndet gällde inte dem. Gör han om det skulle de spärra telefonen.
Några har fått igenom telefontillstånd, men bara en timme i veckan. Så om de pratar upp ett 20-kort på måndagen (57 minuter) så får de vänta en vecka tills de kan ringa igen. De har inte meddelats detta utan helt plötsligt går det bara inte att ringa igen. Helt sjukt. Om sillar kunde vara nazister, då vore de plitar.
Det är som att de försöker äta upp våra hjärnor, och de som inte är starka nog går under, och blir också som sillar. På helvetets bakgård fryser du ihjäl för att det inte finns någon där som bryr sig om du lever eller dör.
Jag har sån tur som har en familj och vänner som skriver till mig. Jag läser breven varje dag. Det är det enda som hindrar mig från någon slags bonnsjuka. Barna skickade mig några DIKKO-klistermärken. De beslagtogs direkt. Kunde visst vara knark på dem. Plitarna blev helt vilda. Pissprov på alla! Dementgubben bad dem dra åt helvete. Han är lite grann min idol, för trots allt är han är den enda som uppför sig som en normal människa skulle gjort. Om någon får klistermärken från sina barn, och det stormar in folk som vill slita av dig alla kläder och titta på när du kissar, så är det faktiskt helt rimligt att be dem dra åt helvete. Plitarna sa att han skulle få påbackning på straffet. Då skrek han att de var *könsord* och gick och hämtade sin tallrik och krävde att de skulle öppna matsalen. Klockan var 8.15 på morgonen och han ville ha lunch. Nu har han åkt i väg härifrån. Han vet inte vart, men för honom är det troligen skitsamma. Varje dag vaknar han, vet inte vart han är, och det enda han ser fram emot är att få röka röda Prince och dricka en kvarting. Hoppas han får det nu.
Jag får fortfarande inte ringa min familj, jag får inte fråga hur barnen har haft det i skolan. Baloarna kei honkar horta bengalo, det är som om de tji vill docka mander jek tav. Jag fular i mojen pre sass. Jävla plattskallar.
Ingen blir mindre kriminell av att vara här. Vi får ju enbart umgås och prata med andra kriminella. Det enda som händer är att folk blir kallare, och kallare. Till slut orkar inte människors familjer prata med dem längre. Alla här hamnar längre och längre ifrån verkligheten. Det är farligt att ta ifrån människor allt. För till slut har de inget kvar att förlora.
Hellre fattig och jäktad än anhållen och häktad.
Sonny Carlsson
redaktionen@dikko.nu
HÄR kan du läsa mer av det som Sonny skrivit eller deltagit i.
Att vara en oberoende tidning kostar pengar så vill du hjälpa oss med att betala vårt fika får du gärna swisha en slant till 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
