Funderingar om aktivism och det resande/romska tillsammansskapet

Demonstration utanför Malmökonferensen Remember React, Förintelsekonferensen Fotograf: Tova Nyberg (c) Magasin DIKKO - Malmöredaktionen

Jag funderar ibland på detta med aktivism och det tillsammansskap som det innebär. Vi som finns med i olika resande/romska sammanhang presenterar oss gärna som aktivister. Men vad är det egentligen att vara aktivist?

Jo, det är något som gör att en tanke blir en känsla som sen måste omsättas i handling, för vissa av oss.

Som etnolog vill jag nog hävda att berättelsen är grunden för all aktivism (så klart). Men berättelsen väcker på sin höjd en känsla, skapar frustration, ilska, medlidande eller sympati, så det behövs mer. Aktivismen handlar alltid om viljan att hjälpa, förändra och göra skillnad med en önskan om aktivitet, handling eller mobilisering.

Är jag en aktivist när jag föreläser om minoriteten romer? Nej, det är jag inte, jag föreläser och berättar en berättelse. Berättelserna är viktiga och behövs för att sprida kunskap, men om jag inte kopplar min föreläsning till ett aktivt ställningstagande för att påverka så är jag endast en föreläsare. Jag berättar en historia. Jag utför ingen aktivism, får jag dessutom betalt för föreläsningen så är det ett arbete.

Berättelserna kan skapa opinion, få människor att reagera på orättvisor, men är inte i sig självt aktivism.

Hur viktig är jag som person för aktivismen

För mig handlar aktivism om att påverka men också om tillsammansskapet och sammanhanget. Jag som person är egentligen inte viktig. När jag fick Katarina Taikon-priset som årets eldsjäl på den Romska galan ”Himlen, jorden och hjulet” var det en person som efteråt sa till mig:

Du har varit aktiv i romska frågor i över två decennier och jag har inte hört talas om dig innan du fick priset.

Det kan låta konstigt men då kände jag att jag hade lyckats, för att driva frågor tillsammans med andra är det viktigaste, inte att jag som person syns eller uppmärksammas. Sen blev jag både rörd och stolt över priset, men utan alla andra runt mig hade jag aldrig ens blivit nominerad.

DIKKO blev publikens favorit och Britt-Inger fick Katarina Taikon priset

Samtidigt är representationen viktig, och jag har inga problem med att det finns så kallade frontfigurer, men vi får aldrig glömma att det är i tillsammansskapet förändringen sker. Det är också viktigt att rätt personer anlitas för att representera när det ska beslutas om romska frågor. Som aktivist nomineras man ofta till olika myndigheters referensgrupper och sen väljer myndigheten vilka som ska bli de utvalda. Det är i och för sig bra att minoriteten får vara med och påverka och besluta kring frågor som rör minoriteten, ett fall i rätt riktning så att säga. Men det man kan fundera på är på vilka grunder personerna väljs, för att bli lyssnade till och tillföra kunskap i frågan eller för att följa myndighetens linje?

Det borde vara minoriteten som väljer sina representanter och inte myndigheterna.

Föds man till aktivist

Jag hörde eller läste någonstans att som resande/rom föds man till aktivist. Som om vi föds med ett plakat där det står, JAG PROTESTERAR! och med en tydlig agenda direkt från födseln.

För mig är det en lite mer filosofisk fråga om det går att födas till aktivist. På ett sätt ja – ens blotta existens är en protesthandling. Men också nej – för att göra ett aktivt medvetet val är något annat än att råka födas in i en minoritet. Jag tror inte att aktivist är något man föds till, utan något man väljer att bli genom att engagera sig i olika frågor.

Individers eller gruppers praktiska och medvetna aktiviteter för att göra motstånd, påverka eller skapa förändring i samhället är aktivism. Det handlar alltså om att agera, att de individer och grupper som utövar aktivism omsätter teori i praktisk handling för att uppnå ett syfte.

Aktivism handlar om alla former av medveten politisk aktivitet för att förändra upplevda missförhållanden i samhället.

Det kan också handla om att man vill påverka politiska beslut, såväl som företags agerande. Aktivism kan handla om att aktivt stödja en protest eller en företeelse mot eller för något. Aktivism går ut på att åstadkomma en förändring i fattade eller föreslagna beslut och/eller visa på konkreta alternativ. Kampanjer är ett exempel på en praktisk handling som handlar om att skapa social eller politisk förändring.

Nätaktivism

Nätaktivism är en sorts aktivism som är en del i det politiska spelet och ett verktyg som kan göra skillnad i samhällsdebatten. Fast samtidigt är jag lite osäker på om nätaktivism egentligen kan kallas för aktivism, eller om det är opinionsbildande. Om nätaktivism ska ses som aktivism måste det finns med i ett sammanhang som vill förändra. Aktivism handlar alltid om att påverka och skapa alternativ.

Som när människor och grupper gör aktiviteter för att påverka, göra motstånd mot eller förändra orättvisor i samhället.

Det finns exempel där nätet spelat en roll för att skapa mobilisering med ett tydligt syfte och ett mål. I de fallen handlar det om att berätta berättelsen, bilda opinion, få stöd för frågan och vilja åstadkomma något. Greta Thunberg är ett lysande exempel på en enskild aktivist som påverkar många människor och beslut. I hennes fall har nätet varit viktigt för den spridning hennes protester fick. Hennes aktivism har ett tydligt budskap, mål och tydliga aktiviteter som har uppmärksammats både i media och på nätet.

Nätet är en tillgång för att nå ut med ett budskap och med den information som inte alltid är så lätt att hitta. Ta bara den kamp som romska aktivister förde innan, under och efter Förintelsekonferensen i Malmö 2021. Via nätet kom informationen fram om den långa kampen som föregick konferensen för att påverka regeringens redan satta beslut. Och även om förändringen inte var tillfredsställande, så fick aktivisterna med några av sina krav på inkludering.

Remember React, Förintelsekonferensen som ”bidde en tummetott”

Kampen om inkludering fortsätter även efter Förintelsekonferensen i Malmö med skrivelser från Nätverket mot antiziganism som menar att:

Den hierarkisering mellan olika grupper som sker genom uteslutningen av Romer ur begreppet Förintelsen är oacceptabel. Ur regeringens handlingar framkommer att det leder till en nedprioritering av kampen mot antiziganism och en ensidig fördelning av forskningsmedel till den judiska Förintelsen och antisemitism. Därför bör Sverige under sitt ordförandeskap för IHRA begära omprövning av Stockholms-deklarationen alternativt lämna deklarationen.

Pressmeddelande

Fler protester lär följa då Sverige inleder sitt ordförandeskap i International Holocaust Remembrance Alliance 1 mars, och som sedan pågår under ett år.

Så vad är då aktivism

Våra berättelser och vår historia kommer alltid vara viktiga och en del av aktivismen, men berättelsen i sig är inte aktivism. Utan berättelsen är grunden för aktivismen och utifrån den kan sen kraven, aktiviteterna, rörelsen och kampen fortsätta.

Idag är den resande/romska berättelsen känd (för det mesta och de flesta i alla fall) och ändå får vi kämpa för att bli inkluderade och för förändringen. Det finns inga självklarheter. Därför måste det alltid finnas ett mål för aktivismen och att man, som ordet antyder, är aktiv. Den romska aktivismen behövs fortfarande och idag är det fler som går tillsammans, fler som vill se förändring och fler som stöttar den romska aktivismen.

Så vad är då aktivism – Jo, att man i ett tillsammansskap gör skillnad och skapar förändring. Opre roma!

Britt-Inger Hedström Lundqvist
britt-inger@dikko.nu
Blogg: Essentiellt


Att vara en oberoende tidning kostar pengar så vill du hjälpa oss med att betala vårt fika får du gärna swisha en slant till 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046

Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61

IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS