Jag bestämde mig för att gå på en vernissage i Södertälje. Föreningen Suomiart har en samlingsutställning med verk från 22 medlemmar i gamla rådhuset. Jag har länge känt till att sverigefinska konstnärer existerar och att de har en förening i Suomiart. Dessvärre har jag inte haft möjlighet att besöka någon utställning.
Konstverken är spridda mellan fem rum i olika storlek. Det är en variation i tekniker. Olja, akryl, akvarell, collage, vävnad, foto, montage och torrnål. Likaså finns det något för den som gillar föreställande konst. Motiv med natur och djur. Eller varför inte mer abstrakta målningar där både dramatik och lugn representeras.
Ja, så blir det oftast med en samlingsutställning. Många olika röster, eller visioner, ska samsas i trånga utrymmen. Att hänga en utställning är inte alltid lätt. Vad skulle hända som man flyttar alla konstverk åt vänster? Eller åt höger? Kommer det att finnas en möjlig harmoni eller kommer det att skava för besökare?
Ändå är det lättare med visuella konstformer. Tänk om samtliga konstnärer använde sig av ljud som en del av sina verk? En kavalkad av 22 olika konstnärers val av inspelningar skulle skapa ett sorl som blir svårt att överblicka. Öronen tar in allting i 360 grader, men blicken kan riktas och fokusera. Ställer du dig nära ett konstverk kanske du inte ser alla människor som står där på vernissage med dig.
Jag är sällan långrandig vid konstverk. Visserligen kan jag uppskatta konstverk utifrån min skolning som före detta elev vid en estetisk gymnasielinje. Ändå känns det märkligt att stå länge och titta på ett konstverk oavsett om det föreställer någonting eller inte. Personligen gillar jag konst som är av den mer abstrakta varianten, men jag kan uppskatta de som arbetar med stilleben och verklighetsnära motiv.
Vad kan jag då säga om en samlingsutställning som den här? Jag noterar tidigt att vi inte är många närvarande från min generation. Det är äldre män och kvinnor som pratar med varandra och tittar på tavlorna. Är det ointressant för ungdomar eller har man bara skyltat dåligt? En sådan sak är svår att säga eftersom ingen riktigt vet vad det innebär idag att nå ut till alla. Ingen verkar göra det även om budskapet når fram vill jag påstå.
Invigningen av konstutställningen sker en halvtimme efter att den officiellt har börjat. Det sägs några ord från ordförande av föreningen som har hand om lokalerna man ställer ut i. Vi får veta gamla rådhusets öden och äventyr fram tills att det hamnade på sin nuvarande plats. Mitt emot en brutalistisk byggnad där gamla polishuset en gång låg.
Före detta ordförande i Suomiart och en medlem i densamma berättar en del om sig själva och föreningen. På vägen får vi kännedom om Södertäljes relation till sverigefinska konstnärer. En del kan jag redan och skrev om det i min första bok om sverigefinnar i Södertälje. En del konstnärer ställde ut på enskilda utställningar i staden till och från. Det finns än idag verksamma sverigefinska konstnärer i Södertälje vilket jag anser är positivt.
Jag hör en av talarna berätta att det var 20 år sedan Suomiart sist ställde ut. Då var det hos Galleri Kretsen, som har sina utställningslokaler i gamla flickskolan. Egentligen är det märkligt att det har tagit så lång tid mellan utställningar med föreningen. Och i Södertälje där det ändå finns nästintill 10 000 sverigefinnar som nog vill se konst av andra sverigefinnar.
Innan jag lämnar vernissagen (det är trånga lokaler och fullt med folk) tittar jag i en pärm där samtliga konstnärer som medverkar får skylta med sina CV. Det är produktiva människor som är väldigt aktiva. Jag tänker att även om vi skulle ha en utställning i halvåret dedikerad till Suomiart här i Södertälje skulle vi nog aldrig riktigt få grepp om den sverigefinska konstens variation.
Med det väljer jag också att gå ut från vernissagen. Utomhus är det kyligt. Men vårsolen lyser från en klarblå himmel. Jag går hem med vetskapen om att jag bara har sett en bråkdel av sverigefinsk konst. Ännu finns det mycket kvar att upptäcka framöver.
Stellan Beckman
redaktionen@dikko.nu
Att vara en oberoende tidning, som inte har några bidrag, kostar pengar därför använder vi oss av crowdfunding. Det innebär att människor med små eller stora summor hjälper till att finansiera vår verksamhet. Magasin DIKKOs insamlingen sker via swish: 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
