Det jag känner när jag ser ”zigenarmärken” är inte ilska. Det är något plattare än så, närmare likgiltighet. De finns överallt, självsäkra, repetitiva, utbytbara. Jag känner inga romer som faktiskt bryr sig om dem.
| Text: Levo redaktionskollektivet på OPRE ROMA DIKKO finns på Facebook, Twitter, LinkedIn, TikTok och Instagram |
Det är aldrig bara en sak. Inte en enda spådomsbok med ”zigenarhemligheter”, inte en enda linje med romskinspirerade kläder, inte en enda webbplats byggd kring samma ord. Det smälter samman till ett enda mönster. Jag lägger märke till det och går vidare.
För de flesta romer spelar dessa varumärken ingen roll. Vi ser inte oss själva i dem. ”Zigenare” är inte vårt ord, och för många av oss är det fortfarande en förolämpning. I den meningen är vi nästan immuna mot den här typen av varumärkesbyggande, kanske mot varumärkesbyggande i allmänhet.
Det fanns en tid då jag förvandlade mig själv till en.
När jag var sjutton gick jag på en Halloweenfest som en ”zigenarspåman”. Jag behövde ingen peruk. Jag hade redan långt hår. Jag satte på mig min mammas kjol, lade till lite glitter, överdrev resten. Spegeln sa nog.
Min pappa kallade det en skam. Min mamma sa att vissa judar klär ut sig till Hitler på Halloween. Och ändå gick jag. Den enda riktiga ”zigenar” spåmannen i rummet. Jag bar min egen kultur som kostym. Jag kan skratta åt det nu. Jag skulle inte göra det igen.
Men dessa märken är något annat.
De kommer inte från oss. De kommer från film, från klichéer, från vad som helst som säljer. En färdig estetik. Att missta det för min kultur skulle innebära att acceptera att min kultur är så ytlig. Det är den inte.
Det som intresserar mig mer är transaktionen bakom. Personen som säljer varumärket stjäl inte min historia. De hyr en image för att det lönar sig. Och köparen letar inte efter romsk kultur. De köper en känsla, frihet, mystik, något utanför sitt eget liv. Problemet ligger där, i den fantasin, inte i säljarens äkthet, eller inte.
”Zigenarfrihet” reduceras till en öppen skjorta, ett läderarmband eller glänsande örhängen. Folk hungrar efter den.
Det som återstår är det långa spelet.
Med tiden stabiliseras dessa bilder. De plattar ut saker. De blir tillräckligt bekanta för att ersätta verkligheten. En kvinna som säljer spådomskonstens ”hemligheter” blir en version av en romsk kvinna. Den bohemiska estetiken blir en undermedveten förkortning för romer.
Samtidigt förblir de flesta romer osynliga.
Omkring sjuttio procent av romerna i Europa lever i fattigdom, och hela samhällen passar inte in i bilden av varumärket ”zigenare”.
För några dagar sedan, i ett chattrum, kallade någon mig för ”en smutsig zigenare med en ful svart mun”. På slovakiska, ”špinavý cigáň s hnusnou čiernou papuľou”. För er som gillar att beundra de slaviska språkens skönhet är detta också en del av det. Det var inte första gången. Det kommer inte att bli sista.
Det är det andra märket ”Gypsy”. Ingen säljer det. Ingen vill ha det.
Det motstår varumärkesbyggande.
Den motstår illusioner.
Levo redaktionskollektivet på OPRE ROMA
redaktionen@dikko.nu
Att vara en oberoende tidning kostar pengar därför använder vi oss av crowdfunding. Det innebär att människor med små eller stora summor hjälper till att finansiera vår verksamhet. Magasin DIKKOs insamlingen sker via swish: 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
