Folktron hade en central roll i gamla tider, den fanns i människornas vardag och medvetande. Tron på det övernaturliga handlade mycket om mycket skrock och vidskepelse. Något som fördes vidare från generation till generation, genom visor, ordspråk, sagor, sägner och alla berättelser som berättades när man träffades eller för barnen på kvällen.
Förr i tiden var läskunnigheten inte så hög och därför var berättartraditionen en viktig kunskapskälla. När det inträffade saker man inte kunde förklara tog man ofta hjälp av folktron. Många är de väsen som ansågs orsaka sjukdomar hos både folk och fä. Väsen ansågs även ligga bakom olyckor, likaväl som de kunde orsaka missväxt, fattigdom och annat otrevligt.
Inom den nordiska folktron finns det ett antal väsen. Vid huset eller gården fanns vättar (som bodde under husen och var tjuvaktiga) och gårdstomten. Gårdstomten som var gårdens skyddsväsen, var det viktigt att ställa ut gröt till, de ansågs vara särskilt förtjusta i sötgröt, tomtegröt, särskilt på julafton så att han skulle se om folket i huset. I skogen fanns skogsrået, det var ett kvinnligt väsen som kunde locka männen i fördärvet. I de mäktiga bergen bodde trollen och retade man dem kunde de kasta sten. Nere på dalgångarnas bottens ängar samlades älvorna till dans i skymningen. Små tomtar fanns i stall och de skyddade djuren.
Sen finns vardagskrocket som innebär att man inte får lägga nycklar på bordet. Aldrig fälla upp ett paraply inomhus då mulade (dog) någon. Inte ge bort gula blommor för de betydde falskhet. Aldrig ta hem ljung för då kommer någon dö, utan det hade man bara på gravar. Aldrig önska någon sjukdom eller död för då drabbade det en själv.
Man får inte ta lågan på ett tänt ljus på bordet och tända den på något annat. Då tar man lyckan ifrån huset. Nu i juletid får man inte låta någon som kommer på besök, gå utan att fått något i sig, minst en kopp kaffe och pepparkaka, annars tar de julefriden med sig när de går. En fågel som flyger in mot fönstret ger sorgebud. Man ska inte mäta händer med varandra, de kan ge sjukdom. Känner man en rosendoft helt plötsligt inomhus är det ett förebud om sorg. Man ska aldrig ta emot ett par skor eller stövlar utan att ge en liten slant, en krona eller så, annars kan man få otur.
I vattendrag och sjöar vistades näcken, tillsammans med bäckahästen och sjörået. Näcken kunde uppträda i olika skepnader och försökte locka till sig människorna för att dränka dem. Sen har vi de mystiska vittrorna, som man så förtjänstfullt skapade i Ronja Rövardotter, de hörde hemma i fäbodkulturen i norra och mellersta Sverige. Deras domäner är fäbodvallen under vinterhalvåret då människorna inte är där.
Sen har vi alla spöken som kunde vara döda släktingar som hälsade på. Andra spöken kunde man säga till att gå. Sen fanns det de som var där för att varna eller hjälpa. Kraxar kråkorna eller skator utanför får man snart besök, kliar det samtidigt i ögonbryn så är det mörkt folk som kommer, alltså dinglare. Tappar man bestick i golvet väntas det med besök, om det är en kniv man tappar är manfolk, och om det är en gaffel kommer det kvinnfolk eller en nervänd sked förebådas det att det kommer en gravid kvinna. Drömmer man om tappade tänder väntas sjukdom och sorg. Klias det i vänstra handen så kommer det lovor. I högra handen, då väntas det brev eller överraskning. Man ska inte sjunga på morgonen för då får man gråta på kvällen.
Även kloka gubbars och gummors verksamheter hör till folktron. En del av detta är djupt rotade och spridda traditioner. Det berättas över hela Sverige om människor som kunde stämma blod, det vill säga att få blodflödet hos en blödande person att upphöra.
Spådomskonst innefattar olika metoder där utövaren anser sig vinna kunskap via paranormala vägar. Förr spådde man i kaffesump men också i kort. Det handlar ofta om att se in i framtiden. För en del folk i gamla tider var det av största vikt att hemmet skyddades av vänligt sinnade andeväsen. Hemmets centrala plats var härden, elden, den del av bostaden där man trodde att husgudarna höll till.
I Norge och Bohuslän fanns en känd julsed, den så kallade Eldborgs skål, som säkerligen har förkristna traditioner. Det gällde att skydda hemmet från eldsvåda. Eldborgs skål innebar att man under husmoderns ledning gemensamt skulle dricka en skål, efter det man bad om skydd mot elden, och kastade öl, bröd och annat i elden på härden som ett slags offergåva. Det hela skulle äga rum dagen efter trettondagen.
På olika platser har man skaffat sig olika skrock till exempel ska man på tivolin prata med karusellen innan öppning, annars kan den bli sur och krånglar. Vid öppning ska man, när de första betalande kunderna har gått in, ropa ut att man spräckt nollan. Sedan får man inte räkna kassan förrän efter stängning, gör man det innan blir det inget mer pengar den dagen.
Britt-Inger Hedström Lundqvist
britt-inger@dikko.nu
Blogg: Essentiellt
Att vara en oberoende tidning kostar pengar så vill du hjälpa oss med att betala vårt fika får du gärna swisha en slant till 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
