Under våren 2015 började Johannes Samuelsson ett konst- och kaminprojekt tillsammans med Anton Ciurar. Anton bodde då med sin familj i en av husvagnarna på Klockarbäckens industriområde i Umeå och kaminerna skapades som ett billigare alternativ till gasoluppvärmning. I projektet ”Antons skrotkaminer för utomhusbruk” byggde Anton Ciurar kaminer som konstobjekt. Dessa ställdes sedan ut på museum i norra Sverige. Det var konst, foto och återbruk. Det var även en möjlighet för Anton att visa upp det metallhantverk han och många andra romer från Rumänien hållit på med i många generationer.
Johannes har också arbetat som lärare på Arkitekthögskolan i Umeå, och bland annat varit delaktig i ett större projekt där studenterna på skolan fick i uppgift att tänka ut lösningar på de praktiska problem som stadens då ca 12 tiggare från Rumänien stod inför i ett svinkallt Umeå.
Johannes har tidigare gjort en mängd konstprojekt, och han har också gett ut böcker. Han har bland annat gjort en fantastisk bok om bärindustrin. DIKKOs kulturredaktion har det här året uppmärksammat att Johannes börjat ägna en allt större del av sin tid åt att fota sina mackor, och tog kontakt med dokumentärfotografen och konstnären för att få veta mer.
Varför har du börjat fota smörgåsar?
Jag tror det är ungefär samma drivkrafter som resten av matamatörerna på internet har. Det korta svaret är att jag tycker det är kul. Att jag sedan lägger upp bilderna på mina frukostmackor (och lunch- och middags- och kvällsmackor) på Instagram tror jag har att göra med att jag vill dela min vardag med andra människor. Jag lever i en småbarnsbubbla för tillfället och det är ganska ensamt. Att fota en macka och lägga upp den kändes som en lagom rutin för en sömnstörd gubbe som jag. Jag har ett barn som lärde sig sova hela nätter för 2 år sedan och jag har ett barn som är 1 år och 8 månader gammal. Jag upptäckte för ett tag sedan att jag, när jag är hemma, vilket jag är oerhört mycket, cirkulerar kring kylskåpet hela tiden. Helt plötsligt sitter jag där med en macka i handen och mobilkameran i högsta hugg.
Men varför dedikerar du alla dina mackor till Göteborg?
Först var det bara ett skämt. Jag satt där på kökssoffan med två olika mackor gjorda med tunnbröd och nån sörja på och skulle lägga upp dom på Insta. För att skoja till det lite så låtsades jag vara en influenser som fått betalt från Business Region Göteborg för att fira Göteborg stads 400- årsjubileum med 400 mackor. När jag bodde i Göteborg för över 10 år sedan hade man redan startat med förberedelserna för jubileumsåret 2021, som sköts upp till i år på grund av pandemin, och det var en jäkla massa prat om en ägglift som man ville bygga till Hisingen. Det blev ingen ägglift, men man skapade bland annat ett jubileumsbröd. Jag och min kompis Linn Hansén skrev en dikt om olika städers 400- årsjubileum för tidskriften Fronesis förra året och då skojade vi lite om det där brödet. Det har ju även skapats en jubileumsbakelse. När jag väl postat bilderna på mackorna var det som att det inte var ett skämt längre utan snarare något som jag var tvungen att fullfölja. Nu har jag kommit halvvägs och börjar redan oroa mig för att det ska bli tomt när det är slut och jag kommit upp till 400 mackor.
Det hela har ju blivit väldigt uppskattat, finns det några planer på att fira andra städer?
Jag har sökt pengar från Bildmuseet för att fira Umeå ett år för sent genom att uppdra åt kulturarbetare i Göteborg att skapa mackor och skicka bilder och recept som jag sedan vill återskapa för Bildmuseets publik. Men får jag inte pengarna så blir det nog inte av. Jag ventilerade även tanken på att hylla Sundsvall på samma sätt som jag nu gör med Göteborg. Sundsvall har skjutit upp sitt firande till 2024 om jag inte minns fel. Men det tyckte inte frugan. Jag vill inte citera vad hon sa här. Men jag har nu lovat att lugna mig när Göteborg är färdighyllad.
Gillar inte frugan mackor?
Det är inte mackorna eller konceptet som sådant som stör här hemma utan det är snarare mobilberoendet som jag utvecklat sedan jag började med detta. Jag kollar Instagram och Facebook exakt hela tiden. Jag kan bli lite manisk i vanliga fall också och likeknapparna och möjligheten till konstant kommunikation och scrollande accentuerar verkligen den sidan hos mig.
Dessutom är jag ju inte särskilt förtjust i Sundsvall heller. Jag har en enorm hatkärlek till Göteborg. Jag bodde där i nästan 10 år och nu längtar jag ofta tillbaka.
DIKKO ser fram emot att att följa Johannes i hans projekt, oavsett om engagemanget gäller skrot, EU-migranter, bär, korvgubbar eller självlysande barn.
Här kan du gå in och läsa mer om Johannes projekt https://johannessamuelsson.se/
Imstagram https://www.instagram.com/johannes_samuelsson/
Linda Lundqvist
linda@dikko.nu
Att vara en oberoende tidning kostar pengar så vill du hjälpa oss med att betala vårt fika får du gärna swisha en slant till 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
