Ja, vad ska man säga om dagens ungdom? Tänk på hur det var förr i tiden, när vi som är gamla var unga. Vi levde som om vi var ensamma på jorden och visste bara om det som hände runt omkring oss. Ungdomar i dag har en så mycket större värld än vad vi hade och är rädd om den.
Det har alltid klagats på dagens ungdom och när man själv gör det kanske det är ett bevis på att man har passerat gränsen och klivit in i ålderdomen. Det är inte ovanligt att man hör äldre, det vill säga de i min ålder, sitta och prata om att dagens ungdom är så osociala som sitter med telefonerna. Att de inte umgås och pratar inte med varandra. Som om vi gamla pratar med varandra, jag skulle nog vilja påstå att vi pratar mest om andra eller för oss själva och inte med andra. Men vi anser ändå att de inte har något liv och annat var det när jag var ung.
Men var det annat när jag var ung? Så fort jag kom hem ringde jag någon av mina kompisar, Marie-Louise, Yvonne eller någon annan, och pratade i timmar. Vad vi pratade om vete gudarna, förmodligen avhandlade vi sanslöst viktiga saker. Min mamma var galen på mig och sa att telefonen skulle växa fast på mig om jag inte passade mig och muttrade om att det aldrig kunde vara hälsosamt att prata så mycket i telefon.
Ungdomar i alla generationer pratar med varandra. Nu för tiden umgås unga ofta genom att sitta och kommunicera på sociala nätverk, visa bilder, spela spel, prata via sms, chatta eller så pratar de i telefon med plopparna i öronen. På min tid satt vi fast i väggen när vi pratade och telefonen hade inga multifunktioner alls, det gick inte ens att höja eller sänka ljudet.
Den nya generationens människor är mer utbildade, toleranta, kräsna och hungriga på den framtid som vi har nu. Vi ligger i lä, vilket förmodligen också har att göra med hur gamla vi är för vi hänger inte med, det går för fort. De är medvetna, kunniga och engagerade. Jag hör ibland min generation prata om hur illa det är med dagens ungdom. Är vi bättre? Vi sitter, klagar och berättar hur andra ska vara och det gör vi genom att moralisera dessa.
Min dotter sa en gång att hon kanske behövde vara lite ”over the top” för att kunna frigöra sig från mig och min generation som påbörjade den samhälleliga revolution som de skördar. Vi får inte glömma det vi gjorde och vad som hände på 60-, 70- och 80-talet.
1960-talet var ungdomarnas och revoltens tid med pop och fri sex. Framtidsoptimismen och tron på teknikens under var enorm.
Sen kom oljekrisen på 70-talet och den lågkonjunktur som präglade det decenniet. Den här tiden ses ofta som en brytningstid mellan industrisamhälle och tjänstesamhälle. 70-talet var inte bara kris det var också en ljuv tid med vida byxor, mellanöl, flygande Jacob, punk och Abba.
Efter det kommer det härliga 80-talet med neon, zebramönster och spretiga frisyrer stela av hårspray och sockerlag. 1980-talet kan sägas vara lite för mycket av precis allting. AIDS, HIV och Kalla kriget är fenomen som starkt förknippas med detta decennium.
Vi gjorde det vi gjorde och dagens ungdom gör det de gör och ofta är de förståndigare och mer upplysta än vad vi var.
Jag har förstått att många med stigande ålder får ett lite mer selektivt minne och då skulle jag föreslå att man tittar i sina gamla album och påminner sig lite om vad vi själva gjorde. Så kanske dagens ungdom trots allt inte är så tokiga i alla fall.
Sen har vi familjen, vi äldre säger ofta att de unga bryr sig inte om familjen. Vilket är fel, vi finns ofta med i barnens och barnbarnens tankar. Kanske inte alltid på det sätt vi tänkt oss, men ändå. Mitt barnbarn var inte gammal när han spelade Plague inc och döpte sitt första virus i spelet till ”mormor”, så uppenbart hade jag gjort ett avtryck hos honom.
På senare år har dottern och barnbarnet börjat om att spela Plague inc och numer finns jag med som ”Brittbritt” ett virus som förintar mänskligheten. Nyss vann ”Brittbritt” och världen gick under, bara en sån sak.
För att inte tala om när vi ser föräldrar springa med barnvagnarna framför sig. Varför? Annat var det på vår tid då skaffade vi barnvakter så att vi kunde träna istället för att barnen fick vara med sina föräldrar utomhus. Det kallas multitasking. Sen kan jag hålla med om att det ser märkligt ut, men det är deras sätt att motionera och frisk luft har ingen dött av.
Utvecklingen går framåt och alla kan inte älska teven som den absoluta underhållningen. Så ungdomar, se till att umgås bäst ni vill. Ni kommer ändå alltid vara bättre än föregående generation. Det var inte bättre förr, det är bättre nu och visst får vi gamlingar vara med på ett hörn i barn och barnbarns liv. Om inte annat som ett virus.
Så vad ska vi säga om dagens ungdomar? Alltså jag gillar dem i massor.
Britt-Inger Hedström Lundqvist
britt-inger@dikko.nu
