Den 4-7 maj kommer konstnären Knutte Wester att installera sitt konstverk RomanoParken – Sång om en plats på Göteborgs stadsmuseums innergård. Verket gestaltar en mosaik av romska erfarenheter, berättelser och minnen. När installationen är klar kommer konstverket att vara öppet för allmänheten att ta del av.
Efter mer än tre års arbete är konstverket RomanoParken – Sång om en plats klart. Konstnären Knutte Wester kommer till Göteborg den 4-7 maj för att installera verket på Göteborgs stadsmuseums innergård. Från och med den 9 maj kan allmänheten ta del av det. När Västlänken är klar ska konstverket flyttas till den park som tidigare kallades BJ-parken, mellan Centralstationen och Regionens hus.
Till en början var det konstnärliga uppdraget att skapa ett romskt minnesmärke i Göteborg, men efter ett och ett halvt års arbete och många samtal med personer ur den nationella minoriteten romer insåg Knutte Wester att uppdraget inte gick att genomföra.
Det blev tydligt att det inte går att skapa ett verk som sammanfattar eller symboliserar en gemensam romsk historia i Göteborg, berättar Knutte Wester.
Det hela ledde till att uppdraget formulerades om i grunden. RomanoParken kan istället ses som en mosaik av romska erfarenheter och består av flera delar: ett namn, fyra skulpturer, en platå, en skylt, ett träd och ett ljudkonstverk. Främst är verket en plats.
Många av dem jag intervjuade vittnar om avsaknaden av en fast plats. RomanoParken är därför i första hand tänkt att vara just en plats, en plats i minnet, tanken och visionen, säger Knutte Wester.
Ljudverket Sång om en plats kommer att vara tillgängligt att lyssna på från sin telefon, och går att nå via en QR-kod. Det består av minnesfragment från alla de olika personer Knutte Wester har pratat med – svåra minnen, minnen man inte vill minnas, men också minnen av kärlek och värme mitt i kylan.
Ljudverket är helt centralt. Genom det kan man vara i verket både mentalt och fysiskt; man går in i människors berättelser och alla de minnesbilder som gett upphov till verket som helhet, säger Knutte Wester.
De fyra skulpturerna i verket kommer att stå utplacerade på och runt om platån, och föreställer ett par skor lindade av tygremsor, en siluett av ett hus eller ett hem, en bänk med händer som knoppar, och ett vagnshjul. När verket flyttas till sin permanenta plats kommer hjulet att vara lutat mot parkens äldsta träd. Ytterligare ett litet blommande träd ska placeras i mitten av platån – en symbol för framtiden, eller kanske ett försök till förlåt. Platsen är nämligen inte slumpmässigt vald; förutfanns en romsk bosättning i parken, som drevs bort.
Om man läser verket som en berättelse så börjar den vid hjulet vid det gamla trädet som stod där innan någon av oss fanns, och rör sig genom tiden och minnet fram till det nya lilla trädet. Det är nyligen nergrävt, det är framtiden, men det kommer inte alltid att vara ett nyplanterat träd. Det kommer att växa. Romanoparken är inte ett färdigt verk, inte en färdigdefinierad plats. Det blir vad vi tillsammans gör det till, det växer med tiden. Om vi tar hand om det.
RomanoParken – Sång om en plats har skapats med medel ur Charles Felix Lindbergs donationsfond. Invigningen av verket kommer att ske till hösten, avslutas pressmeddelandet.
Redaktionen
redaktionen@dikko.nu
