En debattartikel beskriver skribentens egna åsikterna i texten.
Utnämningen av Lars Trägårdh till regeringens utredare av kulturkanon är problematisk på grund av hans uttalanden om minoriteter och hans främjande av nostalgipolitik och nationalism. Förslaget om en offentlig kulturkanon är också bekymmersamt, eftersom det ger staten möjlighet att godtyckligt bestämma vilka verk som representerar svensk kultur. Detta strider mot moderna ideal om frihet och utrymme att välja och samskapa kulturella identifikationer.
Att Lars Trägårdh är regeringens utredare för kulturkanon är inte bara kontroversiellt på grund av hans uttalanden om minoriteter eftersom det handlar om större problem. Regeringen vill utveckla Sverige i alltmer nationalistisk och populistisk riktning bland annat genom att tillsätta personer som är emot universella värderingar och kosmopolitism. Det är mycket problematisk eftersom vi som moderna människor lever i en mer komplex och digital värld som kräver nya globala lösningar och institutioner jämfört med det Kalla krigets och industrisamhällets period.
Regeringens förslag för en offentlig kulturkanon är mycket problematisk eftersom det betyder att staten kan godtyckligt besluta över vilka verk som anses representera kulturen i Sverige. Att läsa en specifik bok, lyssna på en viss typ av musik, eller välja olika inlärda beteenden ska inte vara avgörande för huruvida en individ betraktas som svensk. Som individer behöver vi alltid mer frihet och handlingsutrymme att själva välja och medskapa våra kulturella identifikationer.
Kulturkanonförslaget präglas också av Sverigedemokraternas högerextrema och nationalistiska agenda. Vilket också är ironiskt med tanke på att det är just politiker i SD är som verkligen borde läsa viktiga böcker för att lära sig mer om klimatfrågan, mänsklighetens historia och demokrati. För att Sverige ska fungera som modern nation behöver även ministrar kunna vara världsmedvetna och förstå hur vår planet behöver hanteras rörande olika globala problem och utmaningar.
Det intressanta är att Trägårdh själv har kritiserat SD rörande identitetspolitik men inte på grund av att han är emot nationalism. Tvärtom eftersom Trägårdh som debattör har främjat nostalgipolitik och “god” nationalism. Bland annat genom att förespråka att Sverige i praktiken borde fungera mer som under 1980-talet och folkhemsperioden.
Men i dagens Sverige finns nya sociala klasser, livsstilar och beteenden jämfört med 30–40 år och gamla industrisamhället. Vi lever idag i en mer digitaliserad värld med globala kopplingar och en alltmer komplex utveckling präglad av olika kriser och utmaningar. Samtidigt som regeringen har gjort sig beroende av ett högerextremt och nationalistparti har regeringen också valt en utredare verkar sakna förståelse varför till exempel minoritetsrättigheter är en viktig del av det europeiska medborgarskapet.
Minoritetsrättigheter som i Europa vidareutvecklades efter det andra världskriget som ett svar på olika problem skapade av nationalstaters behandling av minoriteter som romer och judar. Trägårdhs dåliga uttalande om minoriteter handlar bland annat om att han motsätter sig “gruppidentiteter” samtidigt som hans åsiktsbildning är för gruppidentitet där nationer anses vara bland det viktigaste som finns. Nationalismen, vare sig den är högerextrem eller ”liberal”, bygger bland annat på föreställningar om att människor ska vara åtskilda i nationer och att vi ska ha särskilda lojaliteter till bara nationer.
På det sättet är Trägårdhs nationalistiska argumentation motsatsen till kosmopolitismen som bygger på att människor ska vara enade som likvärdiga världsmedborgare med samma friheter och rättigheter samt som delaktiga i lokalt som globalt samhällsengagemang. Att vara en global medborgare formellt som praktiskt är avgörande för att kunna möta och hantera de utmaningar som vi alla delar och behöver samarbeta kring oavsett om vi lever i Norden, Mekongdeltan eller Sahara. I en tid där globala kriser som klimatförändringar och ekonomiska ojämlikheter kräver samarbete från lokal till global nivå framstår Trägårdhs idéer för Sverige som både föråldrade och begränsande.
Att Lars Trägårdh är utredare för kulturkanon handlar alltså om större problematik där nationalism och nostalgipolitik går före världsmedvetna och globala perspektiv. Om regeringen ska använda sig av historiker bör regeringen välja just individer som förstår världen i termer av gemensamma mänskliga erfarenheter och global historia.
Vladan Lausevic
Debattör och ordförande för föreningen Syntropi
Mer att läsa i ämnet
Kulturkanonsamtal utlöser reaktion från Sveriges nationella minoriteter
Lars Trägårdh svarar på kritiken mot kulturkanon
Fråga till Parisa Liljestrand: Kulturkanon och nationella minoriteter
RNO CHACHIPE uppmanar Kullturminstern och Lars Trägårdh att involvera de nationella minoriteterna i kanon
Nu hoppar en ledamot av från arbetet med en svensk kulturkanon
Förståelig kritik av en svensk kulturkanon
redaktionen@dikko.nu
Att vara en oberoende tidning kostar pengar därför använder vi oss av crowdfunding. Det innebär att människor med små eller stora summor hjälper till att finansiera vår verksamhet. Magasin DIKKOs insamlingen sker via swish: 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
