Marita Martinell – medium, häxa och vän

Marita Martinell i Säffle. Foto Britt-Marie Wall

Jag lärde känna Marit Martinell redan i början av 2010- talet och efter det har i haft kontakt via telefon, sociala medier och fysiska möten. Marita har även funnits med i olika projekt som föreningen RUNG och DIKKO har haft. Nu senast skrev hon i boken Resandefolkets berättelser – Vorsnos Manusch som är en antologi och metodbok (läs hennes berättelse längst ner i reportaget).

Text: Britt-Inger Hedström Lundqvist E-post: britt-inger@dikko.nu
DIKKO finns på FacebookTwitter, LinkedIn och Instagram

Jag kontaktar Marita som gärna ställer upp på en intervju och vi börjar med att hon berättar lite om sig själv.

– Jag är 75 år och bor i Brålanda utan för Vänersborg tillsammans med min sambo. Jag har ett barn och tre fantastiska barnbarn. Jag har också sett att den mediala genen finns hos min son och barnbarn.

Berätta om vad du gör:

– Jag kallar mig medium och som ett sådant spår jag i kort, stenar och med pendel. Jag tycker om att åka runt på olika marknader för där får man träffa en massa människor.

Hur kommer det sig att du började som medium?

Redan som liten började jag hänga med andra romer på marknaderna som lärde upp mig. Även min fostermamma var andlig och lärde mig att spå. Så redan som barn spådde jag tillsammans med de andra romerna på marknaderna.

Du har utbildat inom ditt skrå, berätta kan du berätta om det?

– Jag utbildade mig när jag var i 60 års åldern. Det var en häxutbildning i Lysekil som jag gick vissa helger under ett års tid. Därefter var jag utbildad häxa. Under utbildningen diskuterade och jobbade vi med magi, läkeväxter, betydelsen av månens och årets växlingar, de olika elementen, väsen, andar och andra hjälpare och så vidare.

– En viktig detalj är att vi får aldrig prata om död och sjukdomar även om de som blir spådda frågar.

Hur är intresset för det du gör ute på marknaderna?

– Intresset för det jag gör har ökat mer och mer. Jag tror att det kan bero på allt som händer i vårt samhälle, och alla sprutor som vi tar mot olika moderna sjukdomar. Det är också fler och fler karlar kommer som kommer och ställer frågor. Tidigare var det bara kvinnor, men idag följer männen med kvinnorna och även att de kommer själva för att bli spådda.

Vill du vill träffa Marita?

Håll koll runt om i Värmland där hon oftast finns med på de olika mässorna och marknaderna. Närmast på tur är det Arvika 23 – 24 februari på hotellet Ritz.

Andra mässor som Marita är med på är:

Månljusmässan
En naturnära hälsomässa ett stenkast från havet med en härlig blandning av utställare. Kommer äga rum på den vackra Gammelgården i Hunnebostrand där det säljs magiska föremål, hålls seanser, workshops och föreläsningar – schema och särskild bokning dyker upp längre fram.

Var: Museivägen 3, Hunnebostrand
När: 31 Augusti. Kl: 10.00-17.00

Hälsomässa – En dag för kropp och själ
Ellösparken på Orust – Ett arrangemang av föreningen Hälsoalternativ i Väst (HAV), Studieförbundet Vuxenskolan, Balansera kropp & själ, Inre Resor HB, Klinik Kolthoff och Klinik Sanatos.


En ung ”zigensk” flicka

Maritas text i Resandefolkets berättelser – Vorsnos Manusch

Jag föddes i slutet på 40-talet av en mycket ung ”zigensk” flicka som var fosterbarn i en svensk jordbrukarfamilj i Värmland. Hon hade träffat en ”zigensk” man och så blev jag till, vilket inte var planerat.
Jag föddes på Karlstads BB. På samma BB, i samma rum som mamma, låg en annan kvinna som fått en liten flicka med samma man. Det kom fram senare att han hade många barn.

Eftersom min mamma var så ung och själv bodde i fosterfamilj kunde hon inte ta hand om mig. Jag adopterades därför bort, när jag var sex månader, till en svensk familj som inte kunde få egna barn.

Familjen som jag kom till hade bra ekonomi och de behandlade mig som sin egen. Jag fick det bra.
De berättade tidigt på ett barns nivå om mina biologiska band så ingen annan skulle säga det till mig. Jag visste därför under hela min uppväxt var jag kom ifrån. Men även om jag växte upp i en svensk familj så sitter generna där. Jag var en vilde i skolan och försvarade alltid de som var utsatta. Jag var nog inte så lätt att tämja. När jag var åtta år träffade jag min biologiska mamma som nu hade två barn till. Senare fick jag också träffa min biologiska pappa och hans familj.

Jag har hela tiden haft bra kontakt med mina biologiska föräldrar och deras stora släkter, samtidigt som jag levde i en annan värld hos min adoptivfamilj. Jag levde i två olika världar, en svensk värld och en ”zigensk” värld. Kanske är det därför jag blivit lite udda som person. Samtidigt så har jag haft stor nytta av mina två världar. Jag har fått en bredare syn på saker, allt är inte så självklart. Även humorn är nog lite rolig ibland.

Där jag har haft stor nytta av mina två världar är i mitt yrkesliv. Jag har alltid arbetat inom vården på olika sätt. Jag har fått en vidare syn på olika saker och allt är inte alltid som det ser ut eller är så självklart som det verkar.

Sedan har jag automatiskt fostrat mina barn utifrån mina normer. Jag har också haft en del ”zigenska” fosterbarn. Vilket har gjort att min familj har fått lära sig hur det kan vara att vara många i en familj. Mina barn har också fått insyn i två olika kulturer på så sätt. Det finns vissa skillnader mellan en svensk familj med inte så många barn och en resande eller ”zigensk” familj. När du kommer till en resande eller ”zigensk” familj är alltid kaffet på och de delar med sig av den mat som finns och ordnar med sängplats om det behövs. En svensk familj håller mer på sitt.

Jag ser idag på mina barnbarn att generna finns där. De har inte bara det ärftliga utan fostras också automatiskt in i detta sätt att leva. Jag är tacksam att mina adoptivföräldrar var så raka och förklarade för mig på ett bra sätt. Annars hade jag inte förstått varför jag är som jag är och jag hade inte haft kontakt med mina biologiska släktingar. Jag hade missat så mycket. Men mina adoptivföräldrar var de som jag såg som mina föräldrar. Det var de som hade hand om mig hela tiden och jag hade tur som fick dessa föräldrar.

Marita Martinell 

redaktionen@dikko.nu


Att vara en oberoende tidning kostar pengar därför använder vi oss av crowdfunding. Det innebär att människor med små eller stora summor hjälper till att finansiera vår verksamhet. Magasin DIKKOs insamlingen sker via swish: 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046

Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61

IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS