Min mormor skulle hyra ut sitt hus på -90 talet. Kvinnan som kom såg ut att ha levt ett hårt liv. Hennes man var visst på “semester”, men skulle komma hem om en månad och åtta dagar, sa hon. De hade några barn. Tonåringar och halvvuxna.
| Text: chefredaktör Linda Lundqvist Mail: linda@dikko.nu DIKKO finns på Facebook, Twitter, LinkedIn och Instagram |
Mormor skrev ett hyresavtal med kvinnan, och när familjen lämnat huset frågade jag hur hon tänkte. Varför välja att hyra ut sitt hus till människor som uppenbarligen skulle få problem att betala för det? En missbrukande kvinna med en man på kåken? Mormor tittade på mig, lite strängt.
– De måste väl också få bo någonstans? De är ju också människor?
– Ja, men måste de bo hos dig?
– Vem skulle annars hyra ut till dem hade du tänkt?
Jag tänkte på alla hennes tidigare hyresgäster hon haft. En del av dem hade inte betalat någon hyra alls, en del sov bara några nätter. Jag hade, som den tonåring jag var, trott att mormor inte förstod, att hon var naiv. Men hon visste precis vad hon gjorde.
Nu finns inte min mormor längre. Hon blev 88 år gammal. Hennes tid med att hyra ut hus eller låna ut sin friggebod är förbi.
Hela sitt liv engagerade hon sig i människor som hade det svårt, var det inte människor i nöd som hon hade boende hemma hos sig, så var det fosterbarn eller hemlösa missbrukare. Mot slutet orkade hon inte ha folk boende hos sig och då samlade hon istället in kläder och husgeråd åt kvinnorna som tigger i staden där hon bodde.
– Vi ska väl hjälpa våra egna först, mumlade en kärring i hissen åt mormor. Och mormor log lite. Det krävdes mer än ett ilsket mummel från en människa, som inte vet någonting, för att få mormor ur balans. De flesta som berättar, för människor som min mormor, vem hon skulle ”hjälpa istället” är inte på något sätt själva aktiva med att göra världen lite bättre.
Den som spottar på en människa, är också mest trolig att spotta på en annan människa. Det är nämligen så det förhåller sig. På samma sätt som den som låter en vilsen tonåring sova över i ens hem är den som är mest trolig att öppna sitt hem för andra människor i nöd.
Medmänsklighet diskriminerar inte. Det är också därför det känns så självklart när Sverigedemokraterna som så gärna vill ”hjälpa våra egna först” är med och skär ner för pensionärerna i Sverige, och försämrar för arbetslösa och sjukskrivna. En någorlunda empatisk människa ser hunger och tänker ”mat är lösningen”. Inte hårdare straff och högre murar.
– Du är så lik mig, sa alltid mormor när jag skrev en arg artikel om alla barns rätt till skolgång i lokaltidningen.
Det var en komplimang med tyngd i. Det finns ingen jag hellre vill likna.
redaktionen@dikko.nu
Att vara en oberoende tidning kostar pengar därför använder vi oss av crowdfunding. Det innebär att människor med små eller stora summor hjälper till att finansiera vår verksamhet. Magasin DIKKOs insamlingen sker via swish: 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
