1999 läste jag en bok av Stina Jeffner, som heter “Liksom våldtäkt typ”. Det är en kvalitativ studie om ungdomars förståelse av våldtäkt. Ungdomarna fick presentera sig, och det fanns en grupp ungdomar som inte visste vad de skulle svara på frågan “Vem är du?”. Det var de etniskt svenska pojkarna. En av dem tänkte efter länge, och sen berättade han vad hans pappa hette. Så främmande var det för honom över att behöva fundera över sin egen identitet.
Jag tyckte att det var oerhört fascinerande att tänka sig ett liv där man är den normala på alla sätt, och att samtidigt vara helt omedveten om det, både som företeelse men även inför den uppsjö av privilegium det innebär. Och att därför aldrig behöva reflektera över sig själv som person. Att aldrig behöva anpassa sig, eftersom man förväntar sig att havet delar sig sekunden innan man sätter ner foten.
Den fantastiska komikern Hannah Gadsby från Tazmanien tar upp just det manliga vita privilegiet i en av sina föreställningar (Nanette). Hon resonerar runt hur fruktansvärt kränkta vita heterosexuella män blir när detta påtalas för dem:
I’ve always been judged by what I am. Always been a fat, ugly dyke. I’m dead inside. I can cope. But you fellas… Bit soft in the belly? You hear “straight white man,” you’re like, No. No, that’s reverse sexism….No, it’s not. You wrote the rules. Read them.
Jag tycker ofta att det är intressant att titta på det som anses normalt, för att förstå vad det är som är avvikande. Därför har jag tittat på diagnosen ”neurotypisk”. Neuro är en referens till hjärnan, och typisk betyder vanlig eller standardiserad. En helt vanlig standardhjärna. Det betyder inte att alla neurotypiska fungerar likadant. De har individuella olikheter precis som alla andra.
Ofta saknar människor som är neurotypiska/normala en insikt om att de har en funktionsnedsättning.
”Neurotypisk, det finns ingenting som heter så, jag är faktiskt helt normal.”
”Jo, men det är inget fel att vara neurotypisk, det är bara annorlunda”.
När det gäller neurotypiska människor finns det avvikelser inom framförallt 3 områden.
Socialt samspel
NT älskar rituella verbala upprepningar (hej, hur mår du?, hejdå) som markerar specifika tidpunkter i social interaktion. Så om du träffar en NTP så kan det vara viktigt för dem att ni båda säger ”hej” varje gång ni träffas, fast det är uppenbart för er båda att ni precis träffats efter en stunds frånvaro. På frågan ”hur mår du?” så förväntas du heller inte svara ärligt, utan det är en del av ritualen, och svaret ska vara olika starka varianter av ordet ”bra”, även om du hade en dålig morgon, underlivssvamp, eller blivit stressad och skrikit åt någon familjemedlem innan du åkte hemifrån.
NTP gillar rituell kroppskontakt så som handskakningar och kramar
Ofta uppskattas också rituell kroppskontakt i form av handskakning och kramar. Det kan vara så att en del NT ser det som en kränkning mot dem själva om någon inte vill delta i dessa ritualer. NT tycker ofta om att umgås i större sällskap med människor de egentligen inte är intresserade av. De kan uppskatta att prata om saker de inte bryr sig om och frågar saker de inte vill veta svaret på.
De har heller oftast inga riktiga intressen. De kan vara intresserade av olika hobbys, men har inga problem med att byta samtalsämne, eller avbryta aktiviteter. En NTP som säger sig vara ”intresserad av historia” kan ändå uppskatta, och till och med välja, att exempelvis se filmer om och diskutera andra ämnen.
Ofta är kommunikationen oklar. De förväntar sig att bli förstådda även om de säger motsatsen till vad de menar. En NTP kommunicerar regelbundet med liknelser, metaforer, sarkasm och ironi, utan att vara tydlig med när detta sker. De förväntar sig som regel att andra per automatik ska förstå dem, och kan till och med känna sig personligt påhoppade om så inte sker.
De tittar i stort sett oavbrutet på människor när de kommunicerar, och förväntar sig detsamma tillbaka, men tycker inte om när någon ”stirrar”. Gränsen är minst sagt oklar, och det kan vara en svår balansgång. Om du är osäker så kan du försöka snegla, med risk för att den NTP då inläser någon slags uppsåt eller känsla i det.
”Överraskningar” och ”presenter” är ofta positivt laddade ord
NTP uppskattar ofta att få sina planer och förväntningar omkullkastade. ”Överraskningar” och ”presenter” är därför ofta positivt laddade ord och inte förknippat med vare sig ångest eller stress. De förstår också spontant i samtal när det är deras tur att prata vilket gör att de kan vara mer avslappnade med att prata i till exempel en fikarumssituation än med att hålla en presentation.
Alltså, lättare att prata med människor än till dem. Detta gör att de ofta försöker kompensera efter de hållit en föreläsning genom att börja småprata med människor de inte har någon relation till. Men det är inte hotfullt menat utan mer en manifestation av deras bristande förmåga till fungerande kognitiva funktioner. Tyvärr är de ofta påträngande i sin sociala iver, och missar därför många tillfällen att träna kognitivt för att passa in.
Perception
NTP har ofta svårt att se detaljer. I skolmiljön klarar de sig ofta, men är mer noggranna med att följa angivna tidsramar än med att arbetet är helt faktamässigt korrekt eller hålla en hög akademisk nivå. De uppskattar som sagt att få sina planer och förväntningar omkullkastade. Den avvikande perceptionen visar sig ofta som en okänslighet, vilket gör att många till exempel uppskattar sorl, småprat, bakgrundsljud, stark belysning, och inte reagerar på om det till exempel kommit in en ny lukt i en bekant miljö.
De gillar också trängsel och kan uppskatta inskränkande av det personliga utrymmet. Vad man kan tänka på i bemötande av en NTP är att de ofta har en fixering av vad andra tycker om dem som personer, och att faktiska eller inbillade åsikter andra människor har om dem. Även i irrelevanta avseenden som utseende, påverkar deras självkänsla och därmed deras psykiska mående. Därför kan det vara bra att säga saker som pekar ut olika positiva drag hos personen för att bibehålla en bra relation, samt att undvika konkreta svar på frågor som kan anses värderande.
Även om någon ber dig svara ”ärligt”, var inte det
För att kunna agera lågaffektivt krävs därför att du bekräftar deras yttre, gärna vagt, och undviker att svara på frågor överlag. Även om någon ber dig svara ”ärligt”. De säger ofta motsatsen till vad de menar, och förväntar sig det även av andra. De efterfrågar också ofta åsikter de egentligen inte vill ha. På frågan ”Vad tycker du om mina nya glasögon?” är ”De får dig att se ut som Krister Pettersson!” därför fel svar, även om det är rätt i sak. Neurotypiska människor vill ha så vaga och positiva svar som möjligt. Det finns ingen forskning som kunnat bekräfta varför de ens frågar, när de inte vill ha ett korrekt svar.
Autenticitet
NTP följer en utvecklingsmässigt specifik mall. De avviker sällan mer än ytterst marginellt från mallen. Som förälder kan man därför läsa på innan, för att veta när olika färdigheter kommer utvecklas, och därmed slippa överraskningar.
Både BVC och skolan har stor kunskap om detta, och prickar av varje förväntad utveckling allt eftersom. Det finns förväntade utvecklingsmallar för att följa till exempel motorisk utveckling, talutveckling, vid vilken ålder barnet kommer att leka på olika sätt. Jämfört med att ha till exempel ett autistiskt barn, så kan en förälder till ett NT-barn till exempel räkna med att barnet kommer att lära sig cykla, eller tala i tre-ords-meningar i en viss ålder. Det är inget som kan inträffa när som helst.
Det finns ofta en värdering i att det är lite bättre att vara lite i framkant av utvecklingsmallen, trots att det egentligen helt saknar betydelse om barnet till exempel börjar gå vid 11 eller 13 månaders ålder. När någon avviker för mycket från deras utvecklingsmall så kan det upplevas som väldigt stressande för en NTP, och de vill få en förklaring.
”Varför leker hen inte med andra barn?”
Varför skrattar hen inte när vi busar?”
Varför pratar hen bara om Birger Jarl?”
Då är det viktigt att förklara att det inte är något fel att hamna lite utanför mallen, och att det finns människor som kanske inte är NT. Det kan minska stressen och därmed förebygga konflikter.
Det är ofta viktig för en NT att känns sig normal, men att definitivt inte uppfattas som ”vanlig”. Det är därför främmande för NT-pojkar att behöva fundera över sin egen identitet och svara på frågan “vem är du?”. Men vem fan är det som är normal egentligen.
Linda Lundqvist
linda@dikko.nu
Fler artiklar på temat NPF
Att vara en oberoende tidning kostar pengar så vill du hjälpa oss med att betala vårt fika får du gärna swisha en slant till 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
