Line och Per Lauritsen fick sitt barn omhändertaget för 10 år sedan, och sedan dess har de kämpat för att få barnet tillbaka. Myndigheterna hävdar att barnet är etniskt norskt, trots att detta inte är sant.
Belyser fallet en pågående assimileringen i Norge och där ”barnevernet” socialtjänstens utredning är tunn, baseras på åsikter, falska påståenden och fördomar? Efter 13 rättsfall tar föräldrarna ärendet till Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna.
Text: Britt-Inger Hedström Lundqvist och Curt Magnusson DIKKO finns på Facebook, Twitter, LinkedIn, TikTok och Instagram |
Det hela började när Line och Per Lauritsen fick sitt barn omhändertaget för 10 år sedan. Ett centralt argument för myndigheterna i fallet är att Line och Per är resande eller taters. Barnevernet, de sociala myndigheterna hävdar att barnet är etnisk norskt, trots att detta inte stämmer. Något som har inburit att barnet inte har fått ta del av sin egen kultur och sitt språk. Detta visar att assimileringen i Norge fortfarande pågår menar Taternes Landsforening som är engagerade i fallet.
Norge är ganska likt Sverige, Danmark, Finland, Tyskland och en del andra länder när det gäller antalet barn som de sociala myndigheterna flyttar ut från sina hem.
– Det är ju så här det har varit i Sverige också säger Curt Magnusson, tidigare barnhemsbarn, har man otur med de som håller i besluten så spelar det ingen roll om det är rätt eller fel att omhänderta.
– Så har det varit i Sverige och så verkar det även vara i Norge. Fast jag trodde nog att Norge var bättre än Sverige.
I utredningen kring Line och Per Lauritsens barn finns det dokumenterat att föräldrarna har god omsorgsförmåga. Det finns därför ingen anledning till att de inte ska ha vårdnad om sitt barn. Socialtjänstens utredning är mycket tunn, och präglas av åsikter, felaktiga påståenden och fördomar. Detta är en skam för Gran kommun och staten, menar representanter för Taternes Landsforening är starkt engagerad i fallet, och har skapat en Spleis för att samla in namnunderskrifter.
Norge fick kritik av Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter 2015 för att norska myndigheter tvångsomhändertog bland annat romska barn. I Norge ställdes frågan på sin spets när ett 30-tal fall prövades i Europadomstolen för mänskliga rättigheter. Domstolen menade i domen att Norge bröt mot Europakonventionens artikel som ska garantera skydd för privat- och familjeliv.
Föräldrarna Line och Per Lauritsen har kämpat i 10 år och genom 13 rättsfall. Det gifta paret har använt alla sina resurser och lånemöjligheter för att få tillbaka sitt barn. Föräldrarna kämpar med allt det de har för att få hem det barn som omhändertogs redan som bebis och vad de menar adopterades bort med tvång.
– Bor du i en kommun med ”tattarhat” i Sverige så finns även problemen här, säger Curt Magnusson. I hans jobb satt Curt ofta i möten med personer där pratet ofta handlade om ursprunget
– du vet väl vilka det är sade de och himlade med ögonen. När jag frågade vad det hade med beslutet om att barnet skulle få transport till och från skola att göra såg de bara på mig. Samma inställning finns än i dag, folk med makt som hatar oss. På min arbetsplats, där jag arbetade som enhetschef, var det ingen som visste att jag var resande så därför höll de inte heller igen med sin rasism. De fick veta att jag var resande när jag hade slutat på det jobbet.
Läs mer här om Line och Per Lauritsens kamp: Ett mycket speciellt norskt barnskyddsärende från Norge tas nu upp för behandling vid Människorättsdomstolen i Strasbourg (EMD).
Initiativ för stödaktion – David vs. Goliat
Efter 13 domstolsmål har nu föräldraparet Line och Per tagit målet genom nålsögat – till Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna i Strasbourg. De juridiska kostnaderna i samband med målet motsvarar cirka 100.000 norska kronor. Föräldrarna får inte gratis rättshjälp. Så de är beroende av hjälp från andra för att hantera detta då de har förbrukat alla sina egna medel redan.
De behöver få in mer pengar innan den 1 juli. Något som Taternes Landsforening är engagerad i. De har skapat skapat en Spleis för att stötta föräldrarna. Du kan även ringa till följande nummer: (+47) 40148486. Pengarna som samlas in används oavkortat till juridisk hjälp.
Barnet har tilhørighet til den nasjonale minoritetsgruppen, romanifolket/taterne, menar Taternes Landsforening
Siden omsorgsovertakelsen, da barnet var 5 måneder, har det vært plassert i et etnisk norsk fosterhjem. Foreldrene har kun hatt tre samvær i året. Etter tvangsadopsjonen (såkalt «åpen adopsjon») har de to samvær i året, til tross for at den sakkyndige i rettsaken sto fast på sine konklusjoner, og sa at adopsjon kan føre til at barnet mister sin kontakt og tilhørighet til taterkulturen. Sakkyndig mente også at foreldrene har alminnelig god omsorgskompetanse.
Etter at saken ble tatt opp til doms har Norge blitt dømt 23 ganger i barnevernssaker i den europeiske menneskerettsdomstolen (EMD) for krenkelser av menneskerettene. Flere av dommene handler om tvangsadopsjoner og at det er gitt for lite samvær, i strid med retten til familieliv.
Vill du hjälpa paret kan du gå in på Spleis.
redaktionen@dikko.nu
Att vara en oberoende tidning kostar pengar därför använder vi oss av crowdfunding. Det innebär att människor med små eller stora summor hjälper till att finansiera vår verksamhet. Magasin DIKKOs insamlingen sker via swish: 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS