Tidigare i år larmade Maria Wallin, som arbetar som utvecklingsledare för brottsförebyggande frågor i Göteborgs kommun, om en tystnadskultur bland kommunanställda. Maria Wallin intervjuade 200 nyckelpersoner och hävdade att anställda ibland känt sig ”tystade” av sina chefer. Cheferna verkade inte ha förstått eller insett hur utbredd gängproblematiken i stadens utsatta områden är.
Kommunledningen i Göteborgs stad tog larmet från Wallin om tystnadskultur på allvar och lät konsulten Anna Ekström undersöka saken. Ekströms rapport Finns det en tystnadskultur i Göteborg stad? är nu klar och hennes slutsats är att det inte finns bara en, utan flera tystnadskulturer. Rapporten visar också på att kriminella och extremister tillåts påverka kommunanställdas beslut.
Anna Ekström beskriver i sin rapport hur personer som är anställda i Göteborgs stad tystas av kriminella och sina chefer. Tystnad är sambo med rädslan. Man behöver inte ha kniven på strupen för att påminnas om vad som skulle kunna hända om man säger fel saker i fel sammanhang
Att jobba som elefant i en porslinsbutik
Tystnad har två sidor. Den som befinner sig på den sida av tystnaden som delar hemligheter, och den som inte delar hemligheten och därmed befinner sig utanför. Detta skapar en osäkerhet hos den sidan som befinner sig utanför, eftersom de kan ha en känsla av att det är något de inte vet. Det är inte ovanligt att dessa förhållanden finns i offentlig sektor och företag. Det handlar om att sko sig på andras ovetande och få makt över situationer och människor.
Ett exempel på detta kan vara en enhetschef som går bakom ryggen på sina medarbetare för att lägga ner en verksamhet. Enhetschefen allierar sig med sina chefer, fackliga representanter och nyckelfigurer på arbetsplatsen för att få igenom nedläggningen bakom ryggen på de personer som är berörda, och en tystnadskultur har uppstått. De som delar hemligheten och är tysta förväntar sig fördelar, de är samtidigt rädda för att hamna utanför och mista fördelarna. Morot och piska är inte ovanligt i en tystnadskultur. I rapporten vittnar anställda som lyft problem om att de har ansetts vara gnälliga, hånats inför kollegor och även bestraffats på olika sätt. Exempel på bestraffning kan vara att man får ett mindre lönepåslag än sina kollegor. Andra saker som kan påverka är att man behöver sin chef som referent, eller för att få hjälp till nytt jobb. Tystnadskulturen börjar när den starkes betydelse går före den svages rätt.
Begreppet ”tystnadskultur” kan ha många innebörder, beroende på vem du frågar……
I förhållande till kriminalitet används begreppet tystnadskultur främst för att beskriva att det i vissa miljöer kan vara svårt att få upplysningar av kriminella aktörer, men också av andra människor som bor eller på andra vis rör sig i områden där den kriminella verksamheten är utbredd. Det kan också handla om en kultur som människor skolas in i, ett slagsnormsystem där det finns en uttalad eller outtalad överenskommelse om att inte berätta vissa saker. (Finns det en tystnadskultur i Göteborg s. 8)
Anna Ekström beskriver i sin rapport den organisatoriska tystnadskulturen, vilket var den som Wallin slog larm om, där intervjupersonerna har upplevt att de tystats av chefer. Något som enligt Anna Ekström kan bero på att cheferna inte vill att det ansvarsområde man har ska granskas eller att man vill dölja sin egen okunskap eller sina egna tillkortakommanden.
I rapporten om den kommunala tystnadskulturen i Göteborg kommer inga enskilda namn fram utan det har samlats in anonyma vittnesmålen som belyser och bekräftar problematiken. Hoten mot verksamheterna är som en lök och har flera lager där den skarpa lukten tränger in såväl i personalrum som i de enskildas medvetande.
Begreppet tystnadskultur är vanligt i den svenska offentliga debatten, när det gäller händelser som personer drar sig för att berätta om. Oftast handlar det om tystnad inom en avgränsad krets gällande exempelvis missförhållanden, sexuella trakasserier och ekonomiska oegentligheter. När begreppet används i relation till brottslighet beskriver det ofta rättsväsendets svårigheter att få information från exempelvis vissa grupper eller områden. Hur debattörerna använder begreppet tycks variera. Emellanåt blir det en term för all form av tystnad mot rättsväsendet, och andra gånger en benämning på kollektiva normsystem att inte samarbeta med rättsväsendet. Det sistnämnda användningsområdet ligger närmast termen kultur som signalerar ett normsystem som vissa individer socialiseras in i. Det finns emellertid anledning att tro att orsaken till att inte samarbeta med rättsväsendet kan sträcka sig över en skala från individuella skäl till en regelrätt tystnadskultur. Även om uppdragstexten tar sikte på tystnadskultur, är utgångspunkten för Brås uppdrag rättsväsendets utmaning när brottsoffer och vittnen inte medverkar i rättsprocessen. Mot bakgrund av detta har vi därför i föreliggande studie valt ett något bredare angreppssätt och tagit fram en modell som illustrerar att det finns olika grader av tystnad. Eftersom vi studerar både tystnadskultur och andra skäl till tystnad är det viktigt att särskilja dessa begrepp. Inte minst för att individuella skäl och tystnadskulturer kan kräva olika typer av brottsförebyggande åtgärder. (Brå rapport 2019:10. Tystnadskulturer – En studie om tystnad mot rättsväsendet s. 17-18)
I maj i år fattade regeringen beslut om en proposition om genomförandet av EU:s visselblåsardirektiv. Förslaget stärker skyddet för visselblåsare på flera sätt. Bland annat föreslår regeringen att uppgifter om visselblåsares identitet ska omfattas av sekretess. Visselblåsare har uppstått ur tystnaden som omger dem som vill hålla missförhållanden hemliga.
Britt-Inger Hedström Lundqvist
britt-inger@dikko.nu
Blogg: Essentiellt
Att vara en oberoende tidning kostar pengar så vill du hjälpa oss med att betala vårt fika får du gärna swisha en slant till 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
