INRIKES| Språkrådet vid Isof presenterar resultatet av två olika undersökningar, båda med stark koppling till språklagen, som i år firar 10 år.
Den ena rapporten är Språklagen och medborgaren
och här är rapporten Svenskan är den fasta inredningen
I rapporten Språklagen och medborgaren står det att läsa under rubriken Synliga och osynliga grupper.
6.2. Synliga och osynliga grupper
Fördelningen av de olika grupper som hör av sig till Utbildnings- respektive Kulturdepartementet var överraskande ojämn. En oväntat stor del av mejlen kom från döva, hörselskadade och/eller teckenspråkiga.En majoritet av brevskrivarna tog alltså upp ämnen med koppling till teckenspråk som representanter för intresseorganisationer eller privatpersoner, med eller utan dövhet eller hörselskada. Bland de nationella minoriteterna var några få organisationer representerade – två med anknytning till finska och sverigefinnar, en till meänkieli respektive jiddisch.
Det fanns dock inga exempel alls på föreningar som representerade romer eller samer. När det gäller mejl från enskilda medborgare fanns något enstaka mejl för respektive språkgrupp. Man kan alltså konstatera att medborgare inte i särskilt hög grad hör av sig till myndigheterna i ärenden som berör de nationella minoritetsspråken. De ärenden som finns handlar i de festa all om finska.
Avsaknaden av ärenden kan ha flera tänkbara anledningar. För samiskans del finns Sametinget och Samiskt språkcentrum, som axlar rollen som expertmyndigheter för de samiska språken, och som medborgare och föreningar kanske snarare vänder sig till snarare än till departementen eller till förvaltningsmyndigheter. Detta har dock inte undersökts inom ramen för den här studien.
För övriga nationella minoritetsspråk finns uppföljningsmyndigheten Länsstyrelsen i Stockholms län. Möjligtvis kan Länsstyrelsen i Stockholm ha fått ta emot frågor om de nationella minoritetsspråken, men det är samtidigt osäkert hur väl medborgare i allmänhet känner till att Länsstyrelsen i Stockholm har det uppdraget. Eftersom Länsstyrelsens diariesystem inte var en del av inventeringen går det inte att säga något om den saken. Idén med inventeringen har inte varit att särskilt undersöka de myndigheter som har en särställning i förhållande till språklagen, utan tvärtom att få en bild av språklagens förekomst i myndighets-Sverige i allmänhet.
Att representanter för romskan inte fanns i materialet var inte en helt överraskande. De romska grupperna har haft, och fortsätter i viss mån att ha, ett lågt förtroende för myndigheter. Detta som en följd av att ha blivit utsatta för diskriminering, både historiskt och i nutid. Det finns också en viss kvarvarande socioekonomisk utsatthet kopplad till romer.
Sannolikt är frånvaron av mejl från representanter för det romska språket ett resultat av båda dessa faktorer, tillsammans med låga förväntningar på myndigheterna från romers sida.
I texten nämns romskan som är Språkrådets samlingsnamn på romani chib.
I uppslagsverket NE.se står det att ”romani [ro:ʹ- eller rɔʹ-], romska, romani chib, romanés, rommani, ett språk som talas av romerna”.
Redaktionen
redaktionen@dikko.nu
