I ett pressmeddelande skriver Amnesty International Sverige att vräkningar, avhysningar och ökad utsatthet är några av de kränkningar av rätten till bostad under coronapandemin som Amnesty International lyfter fram i en skrivelse till FN:s särskilda rapportör för rätten till bostad. Sverige nämns som ett de länder där människorättskränkningar förekommer. Precis som i Nigeria, Kenya och Indonesien har det inte införts ett stopp för avhysningar i Sverige, trots att FN rekommenderar detta.
Det är bekymmersamt att Sverige, som brukar hålla fanan högt i människorättsfrågor, så tydligt avviker från många andra europeiska länder när det gäller praxis kring avhysningar under coronapandemin, säger Johanna Westeson, jurist och sakkunnig i diskrimineringsfrågor vid Amnesty International Sverige.
Skrivelsen gjordes som ett svar på ett upprop från FN-rapportören, Balakrishnan Rajagopal, där han efterlyste information om hur staterna har värnat rätten till bostad som en mänsklig rättighet nu då hela världen tvingats ställa om med anledning av covid-19. “Bostaden har blivit en frontlinje i kampen mot viruset. Tillgång till ett hem har sällan i högre grad varit en fråga om liv eller död”, påpekar rapportören
Amnesty International kan efter att ha samlat in information från Etiopien, Frankrike, Grekland, Indonesien, Italien, Kenya, Nigeria, Peru, Portugal, Spanien, Storbritannien, Sverige och Österrike konstatera att många länder brister i sitt skydd av rätten till bostad under pandemin.
I Kenya vräktes runt 7 000 familjer från sina hem i ett av Nairobis slumområden, utan rättslig process, och tvingades ut i hemlöshet. Detta trots att samhället stängts ner på grund av smittan.
I Frankrike blev flyktingar, asylsökande och migranter hemlösa efter att myndigheterna förstört läger och röjt undan tält i Calais och Grand-Synthe. Människor lämnades utan adekvat tillgång till vatten och sanitet mitt under rådande pandemi.
I Italien har minst 17 hemlösa personer fått böter eftersom de inte följt karantänsbestämmelserna, helt enkelt för att de inte hade någonstans att ta vägen där de kunde isolera sig.
Situationen i Sverige för hemlösa
Två av de områden som Amnesty särskilt fokuserar på är i vilken mån stater, i enlighet med FN-rapportörens rekommendationer, infört moratorium på avhysningar och vräkningar under pandemin, och vilka åtgärder stater tagit för att skydda personer som lever i hemlöshet.
Amnesty konstaterar att i Sverige har vissa kommuner gjort smärre justeringar i sina insatser för hemlösa, som till exempel att hygienrutinerna förbättras på härbärgena och i vissa fall att akutboenden beretts för riskgrupper, där en del hemlösa kan antas ingå. Samtidigt saknas det fortfarande en nationell hemlöshetsstrategi i Sverige, och vare sig kommuner eller regeringen har vidtagit tillräckligt tydliga åtgärder för att alla hemlösa ska kunna komma under tak och skyddas från smittan.
Hemlösa utsatta EU-medborgare och andra personer utan medborgarskap eller uppehållstillstånd omfattas ofta inte alls av kommunernas hemlöshetssatsningar. Sverige nämns också som ett av de länder som inte upphört med att avhysa människor under den här kritiska perioden, konstaterar Johanna Westeson.
Det finns flera länder där ett moratorium på avhysningar inte införts – trots coronapandemin. Dessa länder inkluderar Nigeria, Sverige, Indonesien och Kenya. I Kenya har ett moratorium utlysts men skydd saknas för hyresgäster som hyr privat.
Enligt siffror som Amnesty begärt ut från Kronofogdemyndigheten utfördes 687 avhysningar mellan februari till maj i Sverige, vilka drabbade minst 848 personer, varav 161 barn. Såväl Kronofogdemyndigheten som regeringen har i uttalanden placerat stort ansvar på privata hyresvärdar och uppmanat dem att inte vräka personer under smittan, men har vare sig infört lagstiftning eller nya riktlinjer med hänvisning till covid-19. Amnesty har också dokumenterat avhysningar av utsatta EU-medborgare i informella bosättningar.
Som FN-rapportören säger är tillgången till ett hem viktigare än någonsin just nu, och hemlöshet är inte bara den yttersta kränkningen av den rättigheten utan kan också vara en fråga om liv eller död. Vi uppmanar Sveriges regering och myndigheter att ta krafttag – inte bara för att avbryta alla avhysningar utan också för att proaktivt bereda bostäder åt alla hemlösa i landet, säger Johanna Westeson.
Positiva exempel
Skrivelsen till FN innehåller också positiva exempel från flera länder i förhållande till rätten till bostad under pandemin. Portugal, till exempel, har satsat 7,5 miljoner EUR på akutboende för såväl personer i hemlöshet som dem som löper risk att förlora bostaden och dem som upplever våld i hemmet under smittan, och i Indonesiens huvudstad Jakarta har sporthallar och offentliga lokaler upplåtits för att tillfälligt hysa hemlösa personer. Även om det är för tidigt att utvärdera dessa initiativ ser Amnesty positivt på att länder vidtar proaktiva och konkreta åtgärder för att mildra effekten av covid-19 på särskilt utsatta grupper som hemlösa.
Amnestys rekommendationer
I skrivelsen till FN rekommenderar Amnesty bland annat att:
- Stater garanterar att rätten till bostad, vid sidan om andra rättigheter, är central i alla corona-relaterade åtgärder och återhämtningsprogram, samt att tillräckligt stora resurser satsas på att göra denna rättighet tillgänglig för alla.
- Stater garanterar att åtgärder och återhämtningsprogram är ickediskriminerande och inkluderar alla, oavsett kön, etnicitet, nationalitet, funktionsnedsättning, socioekonomisk status och andra liknande grunder. Särskilda åtgärder kan behöva sättas in för att stödja grupper som utsätts för strukturell diskriminering och marginalisering.
- Stater måste garantera att ingen blir ytterligare utsatt på grund av covid-19, exempelvis genom att vräkas för svårigheter med att betala hyran. I fall där hyresvärdar är beroende av hyran för sin försörjning måste staterna ta ansvar för att de kompenseras för de förluster de gör med anledning av coronapandemin.
- Stater måste avbryta alla tvångsavhysningar, inklusive av icke-medborgare och papperslösa.
- Stater måste försäkra sig om att alla personer, oberoende av nationalitet och legal status, har tillgång till rent vatten och sanitetsanläggningar, så att de som lever i hemlöshet eller i informella bosättningar kan sköta sin personliga hygien och skydda sig mot smittan.
FN-rapportören kommer att presentera sin rapport om rätten till hälsa under coronapandemin inför FN:s generalförsamling i oktober.
FAKTA – Rätten till bostad:
Rätten till en lämplig bostad som en mänsklig rättighet ingår i rätten till en skälig levnadsstandard, vilken bland annat framgår av artikel 11 i FN:s konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Konventionen trädde i kraft 1976 och har varit bindande för Sverige sedan dess. Rätten till bostad och statens motsvarande skyldigheter innefattar, bland annat:
- Friheter (“freedoms”): rätt att inte utsättas för tvångsavhysningar och förstörelse av ens hem, rätt att inte utsättas för intrång eller godtyckliga inskränkningar i privat- och familjelivet, och rätt att välja var en ska bo.
- Rättigheter (“entitlements”): rätt att bo tryggt, jämlik och icke-diskriminerande tillgång till en lämplig bostad, och rätt att delta i beslut som rör bostadsfrågor på nationell och lokal nivå.
- Mer än bara fyra väggar och ett tak: för att leva upp till den standard som inryms i begreppet “lämplig bostad”, måste den innefatta tillgång till sådant som rent vatten, sanitet, värme, möjlighet att laga mat, osv. Bostaden måste också vara kostnadsmässigt tillgänglig, trygg och säker, och bereda skydd mot kyla, värme och fukt, samt ligga så att boende kan ta sig till arbeten, barnomsorg, vårdinrättningar och skolor, etc.
Redaktionen
redaktionen@dikko.nu
