Tre års arbete för utsatta EU-medborgare kokar ner till ingenting, konstaterar civilsamhället, skriver debattörerna i ett blogginlägg på mynewsdesk
Nu har slutrapporten kommit från den nationella samordnaren för arbete med utsatta EU/EES-medborgare. Regeringen gav 2016 uppdraget till Länsstyrelsen i Stockholm, med syfte bland annat att stärka samverkan mellan aktörer som möter målgruppen och öka deras kompetens. Sverige behöver en rättighetsbaserad politik för den här gruppen och vi i civilsamhället som arbetar med deras rättigheter hade hoppats på starka rekommendationer från samordnaren till regeringen, fortsätter de.
Behoven av klargörande, kompetensutveckling och, inte minst, ett stärkt rättighetsperspektiv är skriande. I en rapport från november 2018 dokumenterade Amnesty hur hemlösa EU-medborgare, varav många är romer som i bagaget bär med sig en utsatthet från djuprotad diskriminering i hemländerna, bor under broar och i bilar, att de i flertalet regioner inte har tillgång till subventionerad sjukvård och att trakasserier av polis förekommer. Många vittnar om hatbrott. I de flesta kommuner nekas barnen skolgång.
Så, vilka slutsatser presenterar samordnaren? Vad bör regering, regioner och kommuner göra för att tackla problemen? Läs hela inlägget här.
Vi uppmanar regeringen att utarbeta en seriös politik för EU-medborgare som lever i utsatthet i Sverige med utgångspunkt från gruppens rättigheter och Sveriges åtaganden. I den processen bistår vi gärna, avslutar debattörerna blogginlägget.
Anna Lindenfors, generalsekreterare, Amnesty International Sverige
Johanna Westeson, jurist och sakkunnig diskrimineringsfrågor, Amnesty International Sverige
Ulrika Falk, verksamhetschef Utsatta EU-medborgare, Räddningsmissionen
Eliot Wieslander, generalsekreterare, Läkare i Världen
John Stauffer, chefsjurist, Civil Rights Defenders
Redaktionen
redaktionen@dikko.nu
