Meänkieli oon minun kieli. – Meänkieli är mitt språk.
Jag har alltid haft meänkieli med mig. Jag kan det lika flytande som vattnet som flyter förbi i gränsälven som jag har vuxit upp vid. Det har dock inte varit så för alla. För många har meänkieli inte bara varit ett språk. Det har varit en nyckel till gemenskapen. Nyckel, som en gång blev förlorat för många.
Även om jag har haft språket hela tiden, har det tagit tid för mig att se vikten av meänkieli och den tornedalska kulturen. Jag behövde till och med flytta bort från Tornedalen för att förstå vilken skatt jag har jag fått med mig. Idag tjänar jag nämligen mitt leverne genom meänkieli.
Men vägen hit var egentligen en slump. Jag började läsa ämneslärarutbildningen vid
Umeå universitetet. En vacker dag ringde kommunen och frågade om jag kan meänkieli. “Ja”, svarade jag lite tveksam. “Och du pluggar till lärare? “ fortsatt de. “Ja” svarade jag. “Men perfekt, då har vi jobb åt dig”. Och på den vägen är det fortfarande. 10 år senare. Ett antal elever, skolor och kommuner senare. Mycket har hänt sedan jag började jobba med meänkieli, men mycket mer borde egentligen hända.
Undervisningen i meänkieli i sin nuvarande form började i själva verket i början på 2000- talet, när meänkieli blev erkänd som ett av Sveriges nationella minoritetsspråk. Man hade dock undervisat en sorts meänkieli även innan dess, men det gick under benämningen “finska” och liknade mer riksfinskan än meänkieli. Detta “finskan” har även rätt så mörkt historia vad det gäller försvenskningsprocessen i de tornedalska skolorna. Då blev barnen som pratade finska / meänkieli i skolan agade.
Enligt Skolverket kursplan för svenska och SO ska alla elever som går i svenska skolan ha kunskap om nationella minoriteter. Enligt en undersökning av Isof från år 2020 är dock tornedalingar, lantalaiset och kväner den minst kända av alla fem nationella minoriteter. Varför är det så? Är vi det tysta folket eller har svenska staten lyckats extremt bra vad det gäller assimileringspolitik just med oss meänkielitalande?
Meänkieli kan man läsa i skolan som modersmål. Skollagen och styrdokumentet ger oss ramar till det. Man behöver t.ex inte ha särskilt elever eller grundläggande kunskaper. Undervisningen anordnas vanligen utanför skoltiden och antal lektioner kan variera från en timme till två timmar.
Även om skollagen och styrdokument ger ramar för modersmålsundervisningen, är det skolor och kommuner själva som bestämmer hur det ser ut i praktiken. Det finns kommuner som har tagit minoritetslagstiftningen på allvar och gör verkligen sitt bästa att efterleva lagstiftningen.Sen finns det kommuner som förbiser nationella minoriteternas och speciellt barnens rättigheter. De är inte medvetna om vad lagstiftningen säger eller så eller så är de de inte heller intresserade av att ta reda på det. Jag känner till kommuner där föräldrar tvingas att göra ett gediget detektivarbete för att hitta en lämplig lärare som kan undervisa deras barn i meänkieli. Så ska det inte vara!
När man har kommit så långt och har hittat en lämplig lärare så möter meänkieliläraren oftast ett antal utmaningar. Antal och tidpunkten av lektionen är en. Väldigt heterogena elevgrupper är en annan. Brist på läromaterial samt icke standardiserat skriftspråk den tredje.
Men lärarna kan inte trolla. Föreställningen att lära sig meänkieli enbart i skolan och sätta all ansvar för stackars lärare är inte realistiska. Med en eller i bästa fall två timmars undervisning i veckan trollar man inte underverk. Man behöver samhällets stöd för att språket syns och hörs överallt samt mer yttranderätt för själva minoriteterna angående saker som har med oss att göra.
Även om det finns ingen garanti att rädda språket med en eller två lektioner per vecka, det bästa och viktigaste man kan göra som lärare är att vara en bro mellan eleven och språket, att väcka nyfikenhet och stolthet över vår eget språk och kultur.
Mervi Erkheikki
redaktionen@dikko.nu
Att vara en oberoende tidning kostar pengar så vill du hjälpa oss med att betala vårt fika får du gärna swisha en slant till 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
