Det går knappt att skriva en ledare i dessa tider utan att avhandla pandemin. Vårt hopp sätts nu till vaccinet så vi kan återgå till det normala. Risken är att det gamla normala kommer vara svårt att hitta igen. Jag tror att vi måste acceptera det nya normala och jobba utifrån det.
I Sverige blir många av med jobbet och barnen ska distansundervisas. Sjukvården går på knäna och dödligheten i covid-19 ökar. I bostadsområde där det finns en trångboddhet, föräldrar som jobbar hemma eller är arbetslösa med stora familjer ökar bäringen för högre dödlighet. En dödlighet som handlar om tydliga klassmarkörer där den allra tydligaste klassmarkören är inkomsten.
Det kommer dröja flera år innan det kommer någon rimlig helhetsbedömning av pandemiförloppet. Då måste man titta på den svenska åldringsvården. För sveket mot de äldre är en lång historia som har pågått sedan långt innan pandemin och där de flesta politiker medskyldiga.
Länder stänger ner, ekonomin rasar, människor sätts i karantän – något som slår hårt mot kvinnorna – runt om i världen. I ett samhälle i kris skapar trångboddheten och usel ekonomi friktioner som i sin tur skapar våld i nära relationer. Lägg därtill till ett ökat intag av alkohol och droger så påverkas hela familjen. För det slår inte bara mot kvinnorna utan även barnen som ska ha hemundervisning i ett hem där man går på äggskal och aldrig vet vad som ska hända.
Den psykiska ohälsan dimper ner som ett mail i inkorgen när världen runt omkring kraschar. En pandemi skapar många saker och en av de tydligaste är rädsla. Rädslan för att mormor ska dö, att hunden ska bli sjuk, att man ska bli sjuk själv, att förlora inkomsten, att barnen inte klarar skolan, att man inte ska ha råd med hyran och maten och så vidare i all oändlighet.
Det är inte bara i Sverige som skillnaderna i klass är tydliga; i inledningen av coronapandemin ökade den uppenbara diskriminering och särbehandlingen av romer i Europa. Och då i synnerhet i Centraleuropa och på Balkan. Bulgarien spärrade av romska områden . Högerpolitiker benämnde de romska områdena som infektionsnästen.
När sen andra coronavågen kommer som en tsunami över Europa är de ungefär tio miljoner romerna redan utsatta. Många lever trångt och isolerat, ungefär var tredje rom har dessutom inte tillgång till rinnande vatten. Att åka mellan länder har försvårats och de tillfälliga jobben som många lever på försvinner alltid först. Fattigdomen och antiziganismen ökar i spåren av pandemin.
Klassmarkören är tydlig när det gäller etnisk tillhörighet, ålder, ekonomi, missbruk, psykisk ohälsa, våld i nära relationer, smitta och död. De olika villkoren mellan låg- och höginkomsttagare är en mycket tydlig markör. Jag hoppas att när pandemin så småningom ska kartläggas och utredas för att se vad man kunde gjort bättre och annorlunda så finns klassfrågan med som en faktor.
Britt-Inger Hedström Lundqvist
britt-inger@dikko.nu
Blogg: Essentiellt
Att vara en oberoende tidning kostar pengar så vill du hjälpa oss med att betala vårt fika får du gärna swisha en slant till 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
