Den romska flaggan vajar än en gång bland 93 staters flaggor inför den 24:e Triennalen i Milano. För andra gången i Triennale Milanos historia hissas den romska och flaggan – inte bara som en symbol för erkännande utan som ett medvetet politiskt och kulturellt ställningstagande. Den här gången har kuratorerna för den romska och resande paviljongen dessutom lyckats med konststycket att kommunicera paviljongen som “Nazione Rom e Sinti/Roma and Sinti Nation” – Den romska och resande nationens paviljong. Detta för första gången i världshistorien, i anslutning till en stor europeisk institution.
MOTHERLAND OTHERLAND
13 maj – 15 november 2025
ROMSK OCH RESANDE PAVILJONG på 24:e TRIENNALE MILANO
“En nation är inte bara stater med gränser. Vi romer och resande är en gränslös nation och vi har medvetet velat visa romska och resande konstnärer från fler länder, för att representera ett icke-homogent folk”, säger Dijana Pavlović, romsk skådespelare och aktivist, född i Serbien och verksam i Italien. Hon kurerar paviljongen tillsammans med den svenska filmaren Hanna Heilborn, nära vän och kollega till Dijana.
”Vid större internationella utställningar, som Triennalen, är det vanligt att välja en konstnär som representerar en stat eller en paviljong. Vi ville tydligt bryta den traditionen och samla fler romska och resande konstnärer. Det har varit en utmaning, då vår paviljong tillhör den minsta till ytan. Men vi är stolta över resultatet och oron över att misslyckas med det, har dämpats av komplimanger från andra utställare. Stämningen mellan oss som arbetar här är väldigt kamratlig”, säger Hanna Heilborn, som också designat utställningen och är upphov till dess titel – Motherland Otherland.
Temat för den 24:e internationella utställningen på Triennale Milano är Inequalities/ojämlikheter.
”Vårt utgångsläge för den romska- och resande-paviljongen har varit betydelsen av ett hem. Ett eget hem är kärnan och grunden för jämlikhet – socialt, ekonomiskt och psykologiskt.”, menar Dijana.
Ett hem rymmer integritet, anonymitet och på samma gång intimitet. Hemmet frigör människor från yttre granskning eller dömande utifrån-blickar. Det bär vårt vardagsliv, minnen från det förflutna och planer för framtiden. Hemmet är också en plats för personlig reflektion och självbestämmande.Samtidigt är en egen adress länken till det större samhället och dess infrastruktur – till juridiskt och socialt skydd, utbildning, arbete och kultur. Det säkrar medborgliga rättigheter.
”Att specifikt förvägra någon dess hem, fördriva och rasera romska bosättningar är ett systematiskt marginaliseringsverktyg som fråntar ett folk dess rättigheter – inte bara geografiskt utan också politiskt och existentiellt. Om hemmet är grunden för tillhörighet, så är förstörelsen av hem den mest lömska formen av exkludering”, tillägger Hanna.
I Italien och Europa presenteras vräkningar av romska samhällen ofta som en inkluderande politik, med motiveringen att det minskar segregering och ”overcome camps”. Men redan ordet camp/läger avslöjar paradoxen och den ständiga stigmatiseringen av romer och resande, där språket i sig är förtryckande. I verkligheten har dessa åtgärder motsatt effekt: de slår sönder samhällen, raderar identiteter och upprätthåller ett permanent tillstånd av osäkerhet, som allt för ofta leder till hemlöshet för romska och resande medborgare. Det syns redan tydligt i urbana centrum över hela Europa, där hemlösa romer och resande, som inte erbjudits något annat boende-alternativ samlas.
Kort sagt: vräkningar spär på stigmatiseringen och är inte neutrala byråkratiska åtgärder, de är kalkylerade mekanismer som förstärker exkludering. Dijana Pavlović förtydligar denna strukturella diskriminering:
”Utestängningen av romer och resande är ingen tillfällighet eller avvikelse – den är en grundläggande del av den västerländska identitetens formande, där romer och resande blir de nödvändiga ’andra’. Det utgör den symboliska gräns som definierar vem som får tillhöra, och vem som inte får det. Så har det varit historiskt. I tider av kris projiceras kollektiva rädslor ytterligare på oss som syndabock: i dagens Europa, splittrat av ekonomisk instabilitet och social omvandling, ses romer inte längre som nomader som bör kontrolleras utan som bofasta som saknar rätt att stanna kvar. Det finns alltid en motivering att stänga oss ute.” Hanna utvecklar detta vidare:
”Ord formas av intellektet. I verkligheten har vi platser, utrymmen, rum och miljöer. Att ge plats där plats saknas är en avgörande balansakt för att skapa jämlikhet, rent konkret. Att förstöra, dekonstruera eller kontrollera platser – att äga plats och förvägra den till andra – representerar det motsatta. Det är handlingar som är dominerande och utgör maktmissbruk.
Hanna tillägger: ”Viktigt att komma ihåg dock är att romer och resandes historia långt ifrån handlar om bara förlust och utanförskap”.
Romer och resande bär på en kollektiv motståndskraft, med både djup kulturell tillhörighet och kreativ förnyelse. ”Varhelst det finns romer, där finns Romanistan,” sa Slobodan Berberski, ordförande vid den första romska kongressen 1971. Frasen sammanfattar en kulturell identitet präglad av mångfald, förenad av ett gemensamt språk, berikad av – och berikande – modersmål världen över. Med starka muntliga traditioner, musik, visuell och performativ konst har romer och resande hävdat sin närvaro i världen, motstått påtvingade narrativ och återtagit sitt handlingsutrymme.
ERIAC, European Roma Institute of Arts and Culture har varit tongivande det senaste decenniet i att lyfta romska och resande konstnärer, som Dijana Pavlović var med att grunda 2018.
”Jag tror på konsten och kulturen som demokrati-bärare, men som aktivist hamnar jag oftast i nödlägen bortom privilegiet som skapande av konst och kultur ändå är. Just nu är jag i ett läge personligen där jag arbetar på att överlämna rollen som ledande romsk aktivist i Italien till mina yngre kollegor, även om det ena inte motsäger det andra.”
I veckan utsågs Dijana till vice ordförande i ERIAC och kommer igen dra upp strategier för romsk och resande konst och kultur i Europa.
”Jag hade gärna sett att många fler europeiska institutioner representerade romska konstnärer. Inte för att de har romsk eller resande bakgrund, utan för att det finns ofantligt många bra nutida konstnärer som råkar ha romsk eller resande bakgrund”, säger Hanna.
Romer och resande är medborgare i stater världen över och tillhör varje europeiskt land – var och en ett moderland. Med dessa djupa europeiska band och tillgångar fortsätter romer och resande att blomstra, trots att de länge har blivit ”andrafierade” i samhället.
Paviljongen Motherland Otherland utforskar dessa erfarenheter av mellanförskap och representerar en mångfald av romska och resande konstnärer. Resultatet är en unik samling av visuella språk som förmedlar motstånd, stolthet, historia och framåtrörelse. Utställningen bjuder in oss att om och om igen omformulera Romanistan – ett bättre samhälle för alla.
Małgorzata Mirga-Tas (f. 1978), polsk-romsk konstnär, skildrar det romska vardagslivet i storskaliga textilcollage där hon väver samman historia, personliga reflektioner och aktivism. Hon är den första romska konstnären som officiellt representerat ett land (Polen) vid Venedigbiennalen 2022. Genom sitt arkiv av herstories strävar Mirga-Tas efter att belysa de ofta förbisedda men djupt heroiska berättelser som kvinnliga romer representerar. På så sätt säkerställer hon att de inte glöms bort av framtida generationer.
En central berättelse i serien herstories kretsar kring Sofia Taikon (född Brzezinska), som tillsammans med sin yngre kusin Anna färdades med Röda Korsets vita bussar under andra världskriget, i ledning av Folke Bernadotte. Mellan 1914 och 1954 infördes strikta reseförbud till Sverige för romer, vilket i praktiken hindrade dem från att fly nazisternas förföljelser. Trots detta lyckades Sofia Taikon och Anna i hemlighet ta sig ombord på en av de vita bussarna, genom att dölja sin romska identitet. Motherland Otherland visar ett gigantiskt verk, ca 2 x 3 m, föreställande Sofia Taikon (2023).
I en ny serie lyfter Mirga-Tas fram Miguel Ángel Vargas, en mångsidig spansk-romsk konstnär känd för sina insatser inom konsthistoria, teater, musik och performance. I det mindre verket Miguel (2024), 46 x 45, som visas inom Motherland Otherland, fångar hon Vargas djup – både i hans arbete och personlighet.
Sead Kazanxhiu (f. 1987), albansk-romsk konstnär, ifrågasätter begreppet gränser i I Don’t Have Borders to Protect. Hans långvariga verk Small Home/Shtepizeza (2014–2025) består av små hus som används i offentliga performance för att synliggöra bostadsorättvisor som romer möter i Europa. Installationen The Nest bestpr av stora fågelbon – inspirerade av svalbon – placerade på större offentliga byggnader, som symbol för utestängning av romer och resande inom institutioner och beslutsfattande. Unikt för för Motherland Otherland har Kazanxhiu skapat en miniatyr av dessa bon.
”The Nest, skulpturerna Small Home och textinstallationen I Don’t Have Borders to Protect, är ett kraftfullt ställningstagande kring tillhörighet, identitet och rätten att få finnas. Dessa verk speglar romska människors levda erfarenheter över hela Europa – särskilt i Italien – där fördrivning och systematisk marginalisering fortfarande är olösta verkligheter”, säger Sead.
Samtidigt fungerar Kazanxhiu’s representation som ett upprop för institutionellt erkännande och stöd för romsk kultur.
”Vi är mer än berättelser om överlevnad – vi är bärare av kultur, kunskap och historia, allt detta förtjänar en självklar plats i Europas kulturella berättelse. Genom detta arbete vill jag öppna ett utrymme för reflektion och angelägenhet: en uppmaning att gå bortom osynliggörande, mot en framtid där romsk närvaro erkänns, respekteras och ges institutionellt stöd”, menar Sead.
Luna de Rosa (f. 1991), italiensk-romsk konstnär bosatt i Berlin, framför en ny version av sitt performance Navigating Spatially i samarbete med Noèll Maggini (f. 1994), italiensk-resande modedesigner och aktivist. Maggini har skapat en vit klänning av ärvda föremål till de Rosa, med röda trådar som representation av ärr, nedärvda i generationer – men som samtidigt gestaltar motståndskraft via Luna’s kropp.
Miguel Fiorello Lebbiati (f. 1982) presenterar I Wish I Was in Otherland, en vision om en värld där existens inte behöver rättfärdigas. Hans önskebrunn i koppar – inspirerad av hans förfäder och resande hantverkare – innehåller vatten och mynt graverade med ord på romani. Verket bjuder in paviljongens besökare att önska tillsammans och föreställa sig en framtid av total samexistens.
Béla Váradi (f. 1974), ungersk-romsk fotograf och multidisciplinär konstnär baserad i London, dokumenterar romska, sintiska och resandefolkets liv. Med sin egen erfarenhet och HBTQ+-perspektiv lyfter han fram marginaliserade grupper. Hans foton ingår i Motherland Otherlands utökade press- och PR-material.
”Jag föddes in i en värld som redan hade dragit sina gränser runt min kropp – romsk, queer och från landet. Innan jag kunde tala, förstod jag vad separation var. Mitt arbete formas av jakten på ett utrymme där jag kan vara fri. Motherland representerar mina minnen; Otherland är en strategi, ett mål. Däremellan finns konsten: ett verktyg för att inte raderas, för att återta min berättelse och kräva närvaro där jag, eller vi, fått veta att vi inte hör hemma”, berättar Béla.
Utställningen Motherland Otherland ifrågasätter själva grunden av ett hem, varje människas självklara rätt till sin identitet och till själv- och medbestämmande.
I video- och ljudinstallationen, Romanistan was here (9.41 min) tar Hanna Heilborn sitt dokumentära arbete vidare. Under åtta år har hon följt en romsk familj som bor i utkanten av Milano, Rosornas by. Idag är hotet om att radera byn ett faktum och italienska myndigheter menar att detta kommer att ske inom kort.
Rosornas by ligger bara några kilometer från Triennalen. Verkligheten och konsten sammanfaller på ett sorgligt vis. Med sin installation vill hon visa vad raderandet av romska bosättningar, i detta fall en legal sådan, faktiskt innebär.
”Det må se ut som att några hus raseras och att ett alternativ erbjuds. I själva verket raseras människor på rätten till sina självklara rättigheter. De förlorar sin plats, någonstans att göra läxor på, knytas till en skola, dansa, fira födelsedagar, koka kaffe, städa, laga mat, skratta, gråta, gräla, älska. Och nej, hittills har jag inte sett att några fungerande alternativ erbjuds. Vi har sett äldre människor dö av sorg. I veckan fick en äldre kvinna en stroke när hon skulle berätta om vad hon känner. Barn förlorar den lilla tro på myndigheter, skola, vård, juridik, som de haft kvar. Att inte ansvariga förstår vilka konsekvenser det får för alla, det större kollektivet också, är över mitt förstånd”, säger hon.
Motherland Otherland är inte bara en utställning, det är en kollektiv akt som uppmanar oss att föreställa oss samexistens, jämlikhet och inkludering för alla. Det är en formulering av ’Otherland’ – en plats och framtid bortom påtvingade gränser och exkluderande historieskrivning.
”Vi har aldrig fört krig för att erövra territorium. Vår identitet är inte knuten till erövring utan till relationer och minne – till en känsla av tillhörighet som består just för att den är i ständig rörelse”, säger Dijana.
I över tusen år har romer färdats genom varje land, talat varje språk och utövat varje tro – utan att förlora sin kärna. Om romer och resandes historia lär oss något, så är det att en människas identitet aldrig är statisk, aldrig ett förutbestämt öde – det är ett rum i ständig förhandling, format av rörelse, motståndskraft och visionen om det som ännu inte är.
Kollektivet Made In Romanistan©
redaktionen@dikko.nu
Att vara en oberoende tidning kostar pengar därför använder vi oss av crowdfunding. Det innebär att människor med små eller stora summor hjälper till att finansiera vår verksamhet. Magasin DIKKOs insamlingen sker via swish: 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
