En debattartikel beskriver skribentens egna åsikterna i texten.
Vi romer är ingen homogen grupp. Det är ett faktum som de flesta känner till vid det här laget. Trots det fortsätter media att cementera en ensidig stereotypiskt bild av oss romer. Under den senaste tiden har media uppmärksammat ett flertal brottsfall, större delen av dessa gäller inaktuella fall som prövats och dömts i enlighet med det svenska rättsväsendet.
Media har genom att lyfta upp enskilda personer och familjers tragiska öden, och deras etnicitet, bidragit till en bild som ger ett intryck av att alla romer, och grupper av romer, stödjer, tystar ner och accepterar brott i hederns namn. Det har skapats en bild av den romska kvinnan som en utsatt person. En kvinna som lever under förtyckt och behöver räddas genom myndigheternas ingripande. Medias föreställningar har gett upphov till förslag om kartläggningar, institut och kriminalisering i syfte att rädda oss romska kvinnor.
Problemet är dock att romska kvinnor själva inte har fått komma till tals. Majoriteten av oss romska kvinnor i Sverige känner rädsla inför för dessa inskränkande förslag. Vi vet utifrån historien vad ingripanden baserade på stereotypiska och generaliserade föreställningar om oss romer kan leda till, nämligen smärtsamma övergrepp och assimileringspolitik.
Vi behöver inte räddas, vi behöver få möjligheten till att komma till tals. Det är vi som bär på svaren på hur man på bästa sätt kan arbeta förebyggande mot våld och förtyck inom de romska grupperna. Vi vill även uppmärksamma den mest avgörande faktorn i det förebyggande arbete nämligen att säkerhetställa så att även romer har tillgång till samhällets skyddsnät när de är i behov utav stöd.
Frustrationen växer inom de romska grupperna
Frustrationen växer inom de romska grupperna och bland oss romska kvinnor. Vi har inte fått någon annan möjlighet än den att sitta och beskåda vid sidan av. Medan mediernas icke romska representanter föreläser om oss romer i maktens korridorer. Plattformar har skapats av media där antiziganism och hat fyller i kommentatorsfälten, och allt detta sker medan vi romer är tvingande till en ofrivillig tystnad. Det hjälper inte, hur vi än försöker, att bedyra att förtyck och våld inte har en specifik etnicitet. Självklart är vi romer inte förskonade våld och förtyck, men våldet och förtrycket är inte mer utbrett bland romer än någon annan etnisk grupp.
Majoriteten utav oss romska kvinnor är inte utsatta för våld eller marginaliserade till att leva vårt eget liv. Det tas ingen hänsyn till vad vi romska kvinnor har att säga, då vi romska kvinnor inte är inbjudna vid de tillfällen då makthavarna uppmärksammat denna pågående debatt. Vi romska kvinnor har systematiskt utesluts från debatten som handlar om oss. Ska vi då inte uppmärksamma alla de kvinnor och individer i de romska grupperna som lever utsatta för förtyck, hot, marginalisering och begränsningar?
Självklart ska vi inte blunda för någon form utav förtyck
Självklart ska vi inte blunda för någon form utav förtyck, men inte heller ska det tillåtas att bedriva en hetsjakt på romers bekostnad i syfte att nomineras till prestigefyllda journalistpriser. Vilket utgången kring denna hetsjakt har varit för ett flertal icke romska journalister. Att bidra till en stigmatiserad bild utav alla romer kommer absolut inte hjälpa de personer som upplever förtyck och våld inom grupperna. Tvärtom kan det ha en direkt motsatt effekt. De personer som är i behov av stöd och hjälp riskerar att avstå från de stödjande insatser de har rätt till från myndigheter med anledning av den ökande antizigansimen som romer i Sverige vittnar om. Den strukturerade rasismen har fått en egen plattform att flöda fritt på. Romer vittnar om ett allt mer polariserat klimat, antiziganismen har fått ytterligare en rot att fästa sig vid.
Romska kvinnor upplever många gånger en större rädsla i att inte erhålla hjälp och stöd i sina myndighetskontakter, än rädsla över att bryta sig loss från förtrycket inom grupperna. Det är i myndighetskontakten det förbyggande arbetet blir som allra viktigast. Enligt de flertal myndighetsrapporter som gjorts, tillsammans med målgruppen romer, konstateras återkommande att romer generellt har ett lågt förtroende till myndigheter. För en person som lever under utsatta förhållanden är det förtroendet för myndigheter som är helt avgörande om man ska våga, eller kan, söka hjälp.
Den stora förtroendeklyftan finns fortfarande hos romer mot myndigheter. De myndigheter som i dag ska ses som våra räddare och frälsare är samma myndigheter som genom historien uppmanat till kartläggningar, assimilering och påtvingande kränkande insatser. Vi vet genom historien att detta inte är något framgångsrikt sätt att ingripa, utan skapar mer utsatthet och tystar drabbade individer till en allt större tystnad.
Att inkludera, att stärka, att möjliggöra stöd och hjälp, att göra det svenska rättssystemet tryggt och åtkomligt för romer är det enda sättet som kommer att nå drabbade romska individer som är i behov av stöd och hjälp. Vi vet utifrån historien att ett inkluderande arbete tillsammans med romer innebär att vi i dag har romer som är utbildade advokater, vårdpersonal, lärare, socialarbetare med mera.
Icke romska experter som spär på fördomar
Det finns icke romska experter som spär på fördomar utifrån sin begränsade kunskap. En kunskap som man fått till sig genom enskilda personers upplevelser, eller som de har läst sig till på en kurs om romer ska aldrig ges förtur till att äga vår berättelse.
- Vi romer idag, behöver inte räddas vi är kapabla till att själva föra vår egen talan, vi är inget främmande element i Sverige och har ingen önskan att fortsätta att leva i det ofrivilliga utanförskapet.
- Vi romer, är väl medvetna om de utmaningar som finns inom grupperna och har sedan länge organiserat oss och bedrivit ett framgångsrikt arbete i syfte att bryta det ofrivilliga utanförskapet, och arbetar förebyggande så att romer får tillgång till sina rättigheter som även omfattar social trygghet.
Det är bara vi romer och ingen annan som förstår rädslan, utmaningarna och längtan efter att få ta plats i samhället. Det romska går inte att läsa sig till, det ligger djupare än så, det flyter i våra ådror och finns i vår själ.
Jamina och Katja med flera
redaktionen@dikko.nu
Att vara en oberoende tidning kostar pengar så vill du hjälpa oss med att betala vårt fika får du gärna swisha en slant till 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
