Lillemor Holmlunds adventskalender publiceras i DIKKO från 1 december och fram till julafton. #lillemorsjulresa
18 december
Var bor du Sannicka frågade gammeltomten. Hon svarade i det sista röda huset på Storgatan som börjar där sa hon och pekade mot andra sidan torget. Gammeltomten nickade och sa, om du och Lillemor väntar här någon timme, ni kan ju ta er någon mugg choklad till eller så. Taltrosten här kommer och säger till när det är dags att vända hemåt. Sannicka stirrade storögt på Taltrosten med sin röda luva på huvudet och småfolket och sa: Drömmer jag. Nej då, sa gammeltomten mjukt, du drömmer inte och fortsatte sen: Nu ger vi oss i väg och ordnar detta. Sen var både Taltrosten och småfolket försvunna.
Men, men började Sannicka förundrat: Händer detta på riktigt. Jag drog henne åter igen till mig och sa: Ja, det är på riktigt. Det är julmånaden, miraklens och magins tid. Då allt kan hända. Samtidigt som jag undrade hur gammeltomten skulle ordna detta. Han skulle knappast ringa BRIS.
Jag och Sannicka tog oss några varma muggar till med varm choklad och strosade runt på torget och tittade på när knallarna en efter en stängde ner sina stånd för dagen. Vårt hade redan småfolket tagit hand om. När vi gjort en sista runda runt torget och skulle gå och sätta oss igen på bänken kom Taltrosten flygande och landade på min axel. Nu kan ni rulla hemåt sa han. Rulla sa Sannicka frågande. Vi tar min El-vira sa jag och pekade stolt på mitt åkdon. Du är så liten Sannicka så du får plats i knät på mig. (Okej, okej, jag vet att det är olagligt. Men då detta var som en nödsituation, kan väl ni som läser detta, låta bli att skvallra).
Vi rullade fram med El-vira med Taltrosten flygande bredvid och var strax framme utan för huset där Sannicka bodde. Där stod småfolket väntande på oss.
Nu Sannicka, har vi ordnat till det bästa för dig sa gammeltomten. Sannicka tittade på honom och med den osäkra blicken som flackade runt. Förstod vi, både jag och småfolket att hon inte riktigt trodde på det här. Då fortsatte gammeltomten att säga: Du trodde ju inte på tomten, ändå står vi här framför dig. Vi småfolket som liksom är tomtens medhjälpare. Jag kramade Sannicka och sa: Gå in du. Jag sa ju till dig att det är julmånaden, miraklen och magins tid, då vad som helst kan hända.
Sannicka log ett blygt leende och nu märktes att det tänts ett hopp av ljus i hennes ögon. Här sa gammeltomten och räckte henne en ask med fyra ljus i. Ta med dig dem och tänd dem på Julafton. Det första för Tro. Det andra för Hopp. Det tredje för Kärlek, och det sista Fjärde för Julen och Tomten. För i år får du nog besök av honom.
Sannicka log och tackade. Det var en annan flicka som nu med lätta steg gick fram till huset där hon bodde.
Hur fixade ni detta frågade jag sen gammeltomten när vi rullade iväg. Vi gjorde en Scrooge och skrämde skiten ur dem. Vad gjorde ni utropade jag! Men sen slog det mig Aha. Som i Dickens ”Julsaga” när den elaka Scrooge en kväll får möta tre julandar.
Precis, svarade gammeltomten. Vi visade hennes föräldrar hur det varit, och hur det var nu och vad som skulle komma. De fick se först hur jularna var när Sannicka var liten. Hur hon med tindrande ögon satt i knät på Mormor och väntade på tomten. Sen visade vi hur det var nu. Hur Sannicka satt ensam inne på sitt rum med tårarna rinnande ner för kinderna, kramandes sin nalle. Till sist fick de se hur det skulle bli i framtiden. Då satt de bägge två frusna på julafton på parkbänk nr 1 utanför kyrkogården som var deras nya hem, och försökte hålla värmen genom att ta en slurk ur T- sprits flaskan. Vi tror de gjorde susen avslutade gammeltomten.
Men Lillemor fortsatte han, vi får börja ge oss iväg hemåt. Men jag tror inte vi har kraft kvar till att ta våra vägar efter Scroogen vi gjorde. Så vi får ta och sätta fart på El-vira med den kraften vi har kvar. Vi kommer inte ända hem till Åmål, men en bit på vägen i varje fall. Ja, bara det inte blir samma flatteråk som det blev med Sonnie och Curt, jag vill inte bli djupfryst igen svarade jag. Gammeltomten tittade på mig och sa sen: Knoll stoppa ner henne i ryggsäcken. Nej började jag protestera, men jag satt redan inne i ryggsäcken och hörde bara ett svischande utanför…
Här kan du läsa hela Lillemors julkalender
redaktionen@dikko.nu
Att vara en oberoende tidning kostar pengar därför använder vi oss av crowdfunding. Det innebär att människor med små eller stora summor hjälper till att finansiera vår verksamhet. Magasin DIKKOs insamlingen sker via swish: 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
