En krönika är en personlig text som utgår från skribentens egna erfarenheter, tankar och känslor.
Det märks att det är valtider även när det kommer till nationella minoriteter. Den sittande regeringens minoritetspolitik har lämnat mycket att önska och det verkar oppositionen också förstå. Häromveckan rapporterade Sveriges radio finska att oppositionspartier vill satsa på nationella minoriteter i sina skuggbudgetar.
Att frågor som rör nationella minoriteter hamnar närmare den aktuella dagordningen är ju inte fel. Vad som återstår att se är om huruvida dessa löften kan omsättas i praktiken.
Om man följt hur politiken sett ut i landet rent generellt de senaste 25 åren kanske man noterar ett intressant fenomen. Vi har visserligen haft en regering ledd av Socialdemokraterna 2014–2022 men det blev aldrig mycket till en socialdemokratisk budget. Regeringen fick stöd av V, MP, C och L men när budgetförhandlingar kom på bordet röstade C och L på Moderaternas budget.
Alltså är det inte omöjligt att vi hamnar i samma sits igen, med en socialdemokratisk regering där budgeten blir nedröstad till förmån till en moderat budget. Och vi vet ju hur lite den moderatledda regeringen vi haft har gjort för nationella minoriteter.
En annan faktor som också spelar roll är att flera politiska beslut har tagits av den sittande regeringen som kommer att påverka framtida regeringars svängrum med ekonomiska beslut. Bland annat sänkta skatter, inte minst för de rikaste. Och den militära budgeten har ökat på andra politiska områdens bekostnad. Vård och omsorg har drabbats av nedskärningar sedan dag ett av Tidö-regeringen. Det är knappt att det finns pengar för andra viktiga delar av samhället.
På så vis är ju framtida budgetar bundna till politiska beslut som tagits de senaste 3–4 åren. Att saker och ting ska vända till det bättre med byte av en regering är alltså inte givet. Det kommer fortfarande behövas granskas, debatteras och kämpas för att de frågor som vi anser är viktiga hamnar på agendan och blir till faktiskt politik.
Problemet måste ses som större än enskilda regeringar och höger och vänster-politik. Mycket av minoritetspolitiken som vi tar för givet i dag har vuxit fram under 25 år. Det mesta borde ha varit på plats redan när erkännandet kom år 2000. Att minoritetspolitiken utvecklats i snigelfart har mer att göra med strukturella och institutionella faktorer anser jag. Sen behöver man inte hålla med om det ifall man inte vill.
Som sagt är det positivt att nationella minoriteter och minoritetspolitiken hamnar mer på agendan. Dessvärre är det inte säkert att framtiden för nationella minoriteter och minoritetsspråken står säkrad för det. Med det i åtanke kan jag inte låta bli att rycka på axlarna inför eventuellt valfläsk riktat till nationella minoriteter. Det är som allt annat valfläsk under valtider. Tyvärr.
Stellan Beckman
redaktionen@dikko.nu
Att vara en oberoende tidning, som inte har några bidrag, kostar pengar därför använder vi oss av crowdfunding. Det innebär att människor med små eller stora summor hjälper till att finansiera vår verksamhet. Magasin DIKKOs insamlingen sker via swish: 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
