Våld i nära relationer: “Jag kan, jag vill, jag vågar”

Foto Carola och Amanda Aldrin. Metoo-puman ryter i Umeå

Jag lade ut en fråga om det fanns några som kunde svara på frågor om “Våld i nära relationer” och fick in flera som ville berätta. Ämnet berör och är viktigt det här är därför det här andra reportaget i en serie om Våld i nära relationer. I det här reportaget intervjuar jag Siv Jalonen, som inte själv varit utsatt men som arbetar på Guldstadens Kvinnojour.

Våld i nära relationer “är svårt att se utifrån”

Våld i nära relationer kännetecknas av att den utsatta har en nära relation till och ofta starka känslomässiga band till förövaren. Detta försvårar möjligheten till motstånd och uppbrott. Våldet sker vanligtvis inomhus i offrets egen bostad. Det ökar i allvar och intensitet ju längre relationen pågår, Nationellt centrum för kvinnofrid.

Varför är det viktigt att lyfta frågan om våld i nära relationer?

Sverige är en av världens mest jämställda länder. Men mäns våld mot kvinnor är ett av våra stora samhällsproblem!
Var tredje vecka dödas en kvinna av en man.
2020 kom det in till polisen anmälningar om 28.700 misshandelsbrott och 8.230 våldtäkter mot kvinnor och flickor.  Man räknar även med att ca 80% av våldet mot kvinnor aldrig polisanmäls.
Mäns våld mot kvinnor är ingen privat angelägenhet utan om grova brott. Våldtäkter, grov misshandel, försök till mord, mord och förföljelse är något som pågår dygnet runt året runt. Detta är något som faller under allmänt åtal. Men brottet blir inte mindre grovt bara för att det sker mellan hemmets väggar och inte ute på stan, menar Siv Jalonen.

På vilket sätt har ditt destruktiva förhållande påverkat dig till att bli den person du är idag?

Många av oss kvinnor har erfarenhet av våld i nära relation. De män som utövar våld finns representerade på alla samhällspositioner, inom alla åldrar, bakgrunder, kulturer. Samma sak gäller kvinnor som blir utsatta.
Våldet kan betraktas som ett förtroendebrott, det är inte helt självklart att den utsatta kvinnan vill anklaga den man hon har valt att leva med för övergrepp. Alla kvinnor i en destruktiv relation ser sig inte heller som offer för misshandel och ofta så lägger man skulden på sig själv.
Idag vet jag att: JAG KAN, JAG VILL, JAG VÅGAR! Ingen kvinna ska behöva leva som jag gjort. Jag lyckades bryta mig loss från det destruktiva förhållande jag levde i och är idag en självständig och stark kvinna.
Har fått hjälp av min stads Kvinnojour med samtal. Tagit hjälp av psykiatrin för att stärka min självkänsla. 
Är numera själv jourkvinna och hjälper andra utsatta, säger Siv Jalonen

Konsekvensen av våldet kan vara:

  • Fysiska skador:  Ett blåmärke försvinner, ett benbrott läker men otryggheten finns kvar.
  • Psykiska besvär: Drabbas av depression, ångest, ätstörningar, sänkt självkänsla, litet självförtroende.
  • Rädsla att förlora sina barn: ”Gör jag en anmälan så kan jag betraktas som dålig mor och förlorar mina barn.”
  • Ständig rädsla: Trots att kvinnan flyttat till annan stad så lever hon i ständig rädsla att den tidigare mannen ska hitta henne.
  • Ekonomisk otrygghet: Hur ska jag kunna försörja mina barn?

Våld i nära relationer: Sanije dog för att samhället inte skyddade henne

Vad skulle du önskat att du hade gjort annorlunda?

Att jag brutit mig loss tidigare. Att jag inte gått på hans förljugna ord. Inte trott att han skulle bättra sig. Inte tagit tillbaka mina polisanmälningar.
Sökt hjälp på soc. tidigare.
Jag kanske skulle sökt kontakt med kvinnojouren i min stad tidigare.
Skulle ha vågat prata med andra i min omgivning om vad jag fått utstå, menar Siv Jalonen.

Våldsutövningen kan liknas vid en process där den som är utsatt i allt högre grad tvingas anpassa sig till en vardag som präglas av våld. Anpassningen leder ofta till isolering och ökat beroende av förövaren. Att det förekommer perioder utan våld gör att det går att bibehålla en förhoppning om att relationen ska förbättras och att övergreppen ska upphöra, Nationellt centrum för kvinnofrid.

Vad skulle du ha önskat att andra runt om dig hade gjort annorlunda?

Folk i min trappuppgång vågat agera då de hört mina skrik på kvällar och nätter! Att de vågat knacka på eller inga polisen. Mina arbetskamrater skulle ha reagerat på mina blåtiror på annat sätt än suckar. Jag är inte så klumpig att jag ramlar varje helg. Sjukvården borde ha reagerat på mina skador då jag sökt hjälp. ALLA BARA BLUNDAR! menar Siv Jalonen.

I befolkningsundersökningen “Våld och hälsa” var det betydligt vanligare att de tillfrågade kvinnorna och männen uppgav symtom på depression och riskbruk av alkohol om de också svarade att de hade utsatts för allvarligt våld. De uppgav också oftare kroppsliga symtom som huvudvärk, smärta i axlar eller nacke, yrsel eller återkommande tarmbesvär jämfört med dem som inte varit utsatta. Det var även flera gånger vanligare att uppge symtom på posttraumatiskt stressyndrom och självskadebeteende, Nationellt centrum för kvinnofrid.

Vad vill du säga till andra personer som lever i ett destruktivt förhållande idag?

Till DIG som är/har varit utsatt för våld och/eller hot finns stöd och hjälp att få. Tveka inte att nyttja någon av de stödfunktioner som finns i din närhet. Om DU behöver någon att prata med eller någon att fråga om råd, finns ett flertal olika ställen som DU kan vända dig till.
https://www.unizonjourer.se är en sida som DU kan använda. På sidan finns en knapp som du kan använda om du snabbt vilja lämna och det går inte spåra på vilken sida du varit. På denna sida kan du även se vilka jourer som finns i närheten, uppmanar Siv Jalonen

Enligt Brottsförebyggande rådet (Brå) har var fjärde kvinna någon gång utsatts för våld av en partner eller före detta partner. Samtidigt är mörkertalet stort, eftersom det är särskilt svårt att berätta eller anmäla när gärningspersonen är en närstående, Sveriges kommuner och regioner.

Vi frågade Siv Jalonen som avslutning vad hon tyckte var viktigt att tänka på?

Ett samtal kan rädda liv:
Det räcker om man misstänker att det pågår våld. RING 112. Du kan även knacka på, kanske lite obekvämt men det kan rädda liv.

Våga uppmärksamma:
Man måste förstå att det är kvinnor och barn som lever under fruktansvärda förhållanden. Isolerade och hotade, då är det svårt att sträcka ut en hand till omgivningen. 

Du kan bara säga att:
”jag ser att du har ett blåöga kan du berätta hur det hände?”
Barn som utsätts för försummelse, de signalerar oftast på olika sätt men det gäller att man är lyhörd för signalerna. Har barnet oftast huvudvärk, ont i magen, allmänt oroliga, kan inte koncentrera sig, utåtagerande?

Fråga bara:
”Hur har du det?” ”Hur mår du?” ”Jag ser att du är ledsen, vill du berätta?”

Hellre en fråga för mycket:
Det är bättre ställa frågorna en gång för mycket än för lite.
En liten fråga kan rädda liv.

Våld i nära relationer: Barn går sönder, det gör inte du

Läs DIKKOs artiklar om Våld i nära relationer HÄR

Britt-Inger Hedström Lundqvist
britt-inger@dikko.nu
Blogg: Essentiellt


Att vara en oberoende tidning kostar pengar så vill du hjälpa oss med att betala vårt fika får du gärna swisha en slant till 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046

Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61

IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS