Jag tillhör Resandefolket och har arbetat med barn och tonåringar större delen av mitt liv. Jag har både blivit utsatt för- och sett den generella och strukturella rasism som ibland kommer till uttryck i vardagsrasismen och som ofta handlar om fördomar.
Om personer som sprider fördomar dessutom har makt och en plattform, att uttrycka sina rasistiska och fördomsfulla åsikter från, odlar man fördomar som går att härleda till 30–40-talets rasbiologi. Vi får aldrig glömma att Sverige var det första landet i världen att inrätta ett rasbiologiskt institut där resande/romers-, samers-, judars-, homosexuellas- och/eller människor med funktionsvariationers skallar mättes och alla registrerades. Och i skuggan av det som händer i USA är det viktigt att vara uppmärksam på alla försök till att smutskasta personer eller förminska andra människor.
Jag resonerar här kring principen att människor med makt använder sina positioner för att få andra att tycka illa om en person eller grupp. Alltså det som också kan ses som en typ av vardagsrasism. En del av vardagsrasismen finns, och bör förstås enligt Essed (1991), som ett strukturellt problem i en socialt konstruerad ideologi. Våra mönster är inlärda. Vardagsrasism finns i strukturer i form av processer som utesluter och problematiserar skillnader i samhället. Strukturell vardagsrasism möter vi i aktiva och ibland osynliga beteenden i samhället som förhindrar vissa grupper av människor att leva på lika villkor som andra.
Personer med högre positioner har makten att bekräfta eller förneka rasism. Om diskrimineringen inte blir ifrågasatt blir vardagsrasism något automatiskt som inte läggs märke till och det i sin tur upprätthålls i existerande samhällsstrukturer (Essed 1991). Företeelsen rättfärdigas, förminskas eller bortförklaras och beteenden legitimeras genom att de fortsätter utan att bli ifrågasatta. Ibland kan vardagsrasism vara svår att känna igen för att den som utsätter någon för det egentligen inte har intentionen utan gör det både på ett omedvetet och medvetet plan (Berger & Luckmann 1998). Det blir svårt att konfrontera det som har skett då denna form av diskriminering består av ett sammansatt system av underordning och överordning, en del grupper i samhället gynnas och andra försummas, enligt Reyes och Wingborg (2002).
Vardagsrasism finns i olika kontexter, platser och miljöer i samhället. Man kan bli utsatt för det i vardagsmiljöer; när man handlar mat, går i skolan, är på restauranger, från predikstolen, alltså i de offentliga miljöerna. För ett tag sedan läste jag om en vikarierande präst i Blekinge som påstår att romer är lata, han är också rädd för att araberna ska tar över landet. När han uttrycker sina åsikter om att romer är lata och att araberna ska ta över landet använder han sin plattform till att skapa fördomar om att romer är arbetsskygga och att araber är maktgalna.
[…] vardagsrasism handlar om: orättvisor som förekommer så ofta att de nästan tas för givna – gnagande, irriterande, utmattande, till synes små orättvisor som man till slut börjar förvänta sig. Begreppet vardagsrasism relaterar vardagliga erfarenheter av rasdiskriminering till den makrostrukturella kontext av gruppojämlikhet som inom och mellan nationer tar sig uttryck i etniska och rasmässiga hierarkier av kompetens, kultur och framsteg (Reyes & Kamali 2005, s.72).
Vardagsrasismen finns också att hitta bland våra fördomar som kommer fram på internet via poddar, bloggar och så vidare. Jag hörde talas om en man som finns med i fackliga sammanhang som uttryckte fördomsfulla och föraktfulla åsikter om en annan man med autism i sin podd. Något som odlar den okunskap och de fördomar som finns om funktionsvariationer. Att uppmärksamma funkofobi är att sätta fingret på det utanförskap många personer med funktionsvariationer upplever.
I de exempel som berörts verkar det som att det finns ett behov av behov att hävda sig eller skapa sig ett namn på bekostnad av personer som inte helt följer normerna i samhället. De försöker visa sin egen förträfflighet genom att hänga ut och driva med människor som har funktionsvariationer eller en annan etnisk härkomst. Man kan tycka att dessa personer borde vara de som står upp för dessa människor istället för att förstärka fördomarna kring dem. Att använda sig av etnicitet eller funktionsvariation för att belasta en person är diskriminering. För oavsett vad man tycker om personen eller dennes åsikter så måste man skilja på sak och person. Sin åsikt kan man göra något åt, men inte vem man är.
Människor med uppsatta positioner i samhället blir lyssnade till och om de uttrycker rasistiska och fördomsfulla åsikter skapar och förstärker de stigman. Vilket gör det mycket allvarligt och skrämmande när människor använder sina plattformar för att uttrycka ett förakt för etnicitet och funktionsvariationer.
Vi måste analysera tvetydiga rasliga meningar, avslöja dolda strömningar och rent allmänt ifrågasätta det som anses normalt eller acceptabelt. (Reyes & Kamali 2005, s.88).
Jag har jobbat med människor, och då i synnerhet med ungdomar, hela mitt liv där många av dessa hade olika former av funktionsvariationer och jag har anhöriga med NPF-diagnoser (Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar). Jag vet att samhället i stort är uppbyggt för att passa de som tänker på ett normalfungerande sätt och inte för dem som sticker ut.
Vardagsrasismen handlar om vardagliga yttranden, handlingar, handlingssätt eller kroppsspråk som till exempel gester, språkliga uttryck och ögonkast som leder till i konsekvenser för enskilda individen/grupper i samhället. Beteendena och kroppsspråket är inte alltid på ett medvetet eller avsiktligt plan, men har icke desto mindre en negativ inverkan på personen (Hübinette et al. 2012).
Ett faktum är att det händer att personer med funktionsvariationer ibland behöver en god man. Vilket inte har något med intelligens att göra, för en del har en intelligens som vida överstiger den normalstördes. Det samma gäller romer, det finns romer som är lata och inte jobbar men det är inte det som definierar minoriteten romer. De är varken latare eller arbetsammare än majoritetsbefolkningen. Och vad det gäller arabers övertagande av landet så faller det på sin egen orimlighet.
Idag går dessa människor till våra kyrkor och finns på våra arbetsplatsen och de är ytterst fungerande människor och skattebetalare. Det jag kan fundera på är hur kyrkan och facken ställer sig till att personer som representerar dem uttrycker sina privata åsikter om människor på ett förnedrande och diskriminerande sätt i det allmänna rummet?
Epilog
Nu ska jag för ordningens skull också berätta att prästen sa upp sig efter att Kontraktsprosten Henrik Lindén offentligt fördömde prästkollegans uttalanden. Ett fördömande man kan hoppas att poddarens fackliga kollegor också gör.
Britt-Inger Hedström Lundqvist
britt-inger@dikko.nu
Blogg: Essentiellt
Litteratur
Berger, P,. & Luckmann, T. (1998) Kunskapssociologi – Hur individen uppfattar och formar sin sociala verklighet. ScandBook AB: Falun
Essed, P. (1991) Understanding Everyday Racsism. Sage Publications, Inc: Newbury Park
Hübinette, T,. & Hörnfeldt, H,. & Farahani, F,. & Rosales, R. (2012) Om ras och vithet i det samtida Sverige. Tumba: Mångkulturellt Centrum
Reyes, P,. & Kamali, M. (2005) Bortom Vi och Dom: Teoretiska reflektioner om makt, integration och strukturell diskriminering. Statens offentliga utredningar, SOU 2005:41, Stockholm
Att vara en oberoende tidning kostar pengar så vill du hjälpa oss med att betala vårt fika får du gärna swisha en slant till 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
