Denna artikelserie i tre delar bjuder på en första reportagedel, med bilder, från dagens Rumänien, en stat som är fullvärdig medlem i EU sedan 2007. Därefter en artikel om svenskt biståndsarbete bland rumäniens romer. Slutligen en kortfattad genomgång av romernas historia i Rumänien från medeltid till nutid.
Bennie Åkerfeldt
Författare
Baia Mare, Rumänien, maj 2014
Regnen piskar östra Europa dessa majdagar 2014 och skapar översvämningar. Vi har kört på vägar som mer liknat floder än vägar, men ändå till slut lyckats ta oss fram till Baia Mare i nordvästra delen av Rumänien. Vi är på väg mot en stadsdel och ett kvarter där som består av tre flerfamiljshus i fem våningar. Två av dem har renoverats något exteriört men mittenhuset är i ett fruktansvärt skick. Det luktar vattensköljd orenlighet och det klafsar när vi sätter ner våra skor i leran. På långt håll hör vi barnen som leker högljutt, glada att äntligen kunna gå ut efter regnet.
Vi hör dem, men kan inte se dem. En hög mur hindrar oss från att se in i kvarteret.
Muren har uppförts just i detta syfte, att man inte skall se dem som bor där bakom. De är nämligen romer. Muren omger hela kvarteret och det finns en liten ingång på två av sidorna. Här bor uppskattningsvis 1 000 människor i lägenheter fulla av mögel, utan rinnande vatten och elektricitet, i sönderfallande huskroppar, med stinkande sopberg. Ett av så många exempel i Europa av idag på hur man ”hjälper” romer. Genom att riva deras bostäder, tvångsförflytta dem till utdömda hus. Och samma dag de måste flytta in stänger man av vatten, elektricitet, uppvärmning och sophämtning. Detta kallas romsk inkludering. Varje hus har fem våningar med tjugo små lägenheter per våning, på vardera c:a 12 – 13 kvadratmeter. De boende eldar i en liten enkel kamin i varje lägenhet, de har dragit ut kaminröret genom ytterväggen som följaktligen färgas svart av sotet. Mögelstanken är olidlig. Trapporna saknar räcken och alla korridorer belysning. Alla familjer har här många barn. Vi blir inbjuda till Alexander och hans fru. Dom har 14 barn. Inkomstkällan är barnbidraget på 80 kr/barn och månad.
Alexander och delar av hans familj i den lilla lägenheten. Alexander är representant för romernas parti, Partida Romilor. Han berättar att borgmästaren i Baia Mare, Catalin Chereches, 2011 låtit bygga muren runt kvarteret, med motiveringen att han ville skydda barnen från den omgivande trafiken. Sandor säger att alla romer naturligtvis förstod att muren byggdes för att det inte skulle synas hur vidrigt de tvingas bo och att det var billigare för staden att bygga en mur kring eländet än att göra något åt det.
De anmälde därför detta till antidiskrimineringsrådet i Rumänien som slog fast att detta var en diskriminerande anordning som måste tas bort och dömde borgmästaren att böta 6 000 lei (motsvarade 12 500 kr), men stadens borgmästare accepterade inte domslutet och det juridiska läget är för närvarande oklart. Det enda som inte är oklart är att muren står kvar. Jag pratar med barnen och frågar dem om de går i skolan och får från några lite svävande svar. Jag kollar då om de kan de vanligaste räkneorden på romani och om de kan läsa och finner att de har grundläggande färdigheter. När vi frågar Alexander hur det går med barnens skolgång svarar han: ”Våra barn ska gå i skolan, det vill vi verkligen. Men vi kan inte hålla dem rena när vi inte ens har vatten i kranen. Och när man är smutsig blir man retad i skolan. Livet här är hopplöst och jag ser ingen framtid här säger han uppgivet. Många romer i kvarteret har redan sökt sig till andra länder i Europa för att tigga”. Sandors fru säger uppgivet:
”Det är som att bo i Auschwitz, bara det att det tar längre tid att dö här.”
Trots sin fattigdom så visar romer alltid stor gästfrihet och Sandors fru är mycket bekymrad för mig, som rest så långt, och undrar om jag inte är hungrig så att hon får laga någon mat åt mig. (De har bara en plåtburk som tidigare innehållit gurka, som de eldar i.) Så jag tackar ja till en kopp kaffe. Hon får då springa runt bland grannarna för att hitta någon som har vatten och eld eller gasol, för att värma. Det är en erfarenhet vi gjort så många gånger bland fattiga romer i Europa, de har alltid något att dela med sig av, trots sin fattigdom. Generositeten är ett sätt att leva. Romerna i Rumänien skiljer sig från romer i andra fattiga länder i Europa. Romer i Slovakien och Ungern är också fattiga, men i dessa länder finns ett socialt skyddsnät, precis som i Sverige. I Rumänien tackar man nej till EU pengar som skulle förändra de inhemska romernas levnadsvillkor drastiskt. Man vill uppenbarligen inte ha dessa pengar därför att man inte vill förändra romers förutsättningar i landet. Man tvingar arbetslösa romer att leva på barnbidrag som motsvarar 80 kr/barn och månad. I Baia Mare byggde man dessutom en lång mur runt kvarteret för att slippa se deras misär….
Bennie Åkerfeldt
redaktionen@dikko.nu
Att vara en oberoende tidning kostar pengar därför använder vi oss av crowdfunding. Det innebär att människor med små eller stora summor hjälper till att finansiera vår verksamhet. Magasin DIKKOs insamlingen sker via swish: 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
