Det talas om att demokratin är i kris. Nog sagt kan man få det bekräftat med indraget stöd till mindre nyhetstidningar som rapporterar från vänsterpolitiskt håll eller lyfter fram landsbygden perspektiv. Likaså har folkhögskolorna fått sin finansiering indragen på obestämd tid framöver. Folkbildningen har också fått sin ekonomi helt raserad av indraget stöd.
För ungefär 15 år sedan talade man om en demokratisk renässans. De nya medierna, främst i form av de så kallade sociala medierna, ansågs stå för någonting nytt. I vissa fall ansågs de sprida demokrati världen över eftersom de utvecklats i demokratiska länder.
Ja, tänk så annorlunda saker och ting var för bara 10–15 år sedan. Om vi bara visste hur annorlunda allting skulle vara nu hade vi nog inte gärna ställt oss på kö för att delta i denna demokratiseringsprocess som nu kommit att bli dess raka motsats.
Ändå finns det många saker som alltid kan ifrågasättas, särskilt när det gäller den här typen av berättelser. Inte minst om man ser utifrån vad majoritetssamhället har gjort gentemot sina minoriteter. Där har det länge funnits en hel del frågor kring möjligheten att göra sin röst hörd och möjligheten att kunna påverka i beslut som berör en själv.
När det gäller nationella minoriteter i Sverige finns det i minoritetslagen en tydlig paragraf om samråd. Ett samråd ska vara till för att en minoritet ska kunna påverka om just frågor som berör den. Men i många fall som rör sverigefinnar har jag sedan 2020 noterat att så inte alltid är fallet.
Samråd är en fin idé på papperet. Det ska vara en plats där de nationella minoriteterna som finns i en kommun kan lyfta sina tankar och åsikter om politiska beslut. Ändå har de oftast fungerat som ett sätt för makthavare i kommuner att delge information om ett eller flera beslut kring frågor som rör minoriteten.
Inte minst har detta skett i ett antal kommuner sedan möjligheten att bli förvaltningsområden blev verklighet 2010. Även om andelen kommuner som valt att bli förvaltningsområden har ökat sedan dess (om än stagnerat sedan 2020) så har det inte lett till mer inflytande alla gånger.
Kommuner som Malmö, Göteborg och Södertälje har länge varit förvaltningsområden för finska. Ändå har dessa kommuner visat att man helst vill stänga ute den sverigefinska minoritetens möjlighet till inflytande. Detta sker också bakom stängda dörrar i de kommunala husen.
Om man har tur kanske man får reda på vad som pågår genom att arga röster hörs på Facebook eller Instagram. Kanske någon journalist tipsas om det. Eller så bestämmer sig sverigefinska aktivister att skicka in debattartiklar till en lokaltidning.
När man skriver någonting i svenska tidningar kommer det också att arkiveras i Kungliga bibliotekets digitala tidningsarkiv eller blir sökbart via andra digitala sökverktyg som forskare kan använda sig av. Jag har själv en hel del tidningsurklipp både digitalt och på papper.
Ändå kommer inte allt fram. Digitala plattformar har sina algoritmer som programmerats med allt annat än demokrati och rättvisa i tankarna. Alternativen är lokala nyhetstidningar eller större rikstäckande medier. Men där finns det allt annat än plats för alla att säga sitt. Lokala nyhetstidningar läggs ner och rikstäckande medier skär ner i utbudet.
Som tur är finns det alltid möjlighet att få fram protokoll, motioner och andra handlingar från kommuner och myndigheter. Om det behövs kan man även få ut mejlkonversationer mellan relevanta personer i syfte att förstå hur tankegångarna har gått.
Problemet är bara att det lutar åt att bli svårare att få inblick i myndigheter och kommuners verksamheter. Det finns lagar som gäller dokument och mejlkonversationer. Men kommer vi ha samma möjlighet att läsa vad som sagts på Teams eller andra digitala plattformar som används? Jag har svårt att tro det.
Hur frågor kring rättvisa och demokrati för nationella minoriteter kommer att se ut är svårt att säga. Men det har länge funnits ett starkt underskott kring den här frågan. För att en förändring att bli till måste man kunna nå ut till en majoritet som i sin tur också tycker att det som händer är fel. Så vad händer om man inte lyckas nå ut med budskapet?
Stellan Beckman
redaktionen@dikko.nu
Att vara en oberoende tidning, som inte har några bidrag, kostar pengar därför använder vi oss av crowdfunding. Det innebär att människor med små eller stora summor hjälper till att finansiera vår verksamhet. Magasin DIKKOs insamlingen sker via swish: 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
