Britt-Inger Hedström Lundqvist växte upp i ett socialdemokratiskt hem där hennes föräldrar värderade rättvisa och solidaritet. Denna bakgrund påverkar hennes känslor när hon ser hur Socialdemokraterna har antagit högerns idéer. Britt-Inger menar att hennes föräldrar skulle vara besvikna över förändringen och den bristande respekten för människovärdet i dagens politik.
Jag växte upp i ett socialdemokratiskt hem där politiken alltid fanns närvarande, särskilt runt köksbordet där samtalen ofta blev långa och engagerade. För mina föräldrar var den socialdemokratiska rörelsen mer än bara ett parti – det var en identitet präglad av en stark övertygelse om rättvisa, solidaritet och alla människors grundläggande rätt till frihet och människovärde. Dessa värden genomsyrade hela deras liv och var själva navet i deras engagemang.
Att förstå deras värderingar blir ännu tydligare när jag tänker på min mamma och hela hennes familj fanns med i de så kallade ”tattarregistren”, en skrämmande del av vår svenska historia. Registren skulle användas om Hitler någonsin tog makten i Sverige. Pappa satt inlåst på ett dåtida SiS-hem större delen av sina tonår. De erfarenheterna och insikterna ger en bakgrund till varför rätten till jämlikhet och solidaritet betydde så mycket för dem.
Idag känner jag en djup sorg när jag inser hur mycket mina föräldrars partis ideologiska landskap har förändrats. Efter fyra år med vad jag upplever som den mest högerpopulistiska och främlingsfientliga regeringspolitiken i Sveriges historia, om man bortser från tiden för andra världskriget, har Socialdemokraterna i allt större grad börjat anta högerns ideal mer och mer. Det är nästan overkligt för mig, särskilt med tanke på att ledande socialdemokrater, inklusive Magdalena Andersson, tidigare klassificerade Sverigedemokraterna som ett nyfascistiskt parti. Nu ser vi samma politik och samhällsanalys, med skillnaden att man försöker dölja rasismen bakom en fasad av ”förnuft”.
Mitt hjärta blöder när jag tänker på hur mina föräldrars generation, som var lite mer fogliga men ändå trodde på partiets värderingar, skulle känna inför detta fullständigt haveri av deras livslånga politiska engagemang. Var finns rättvisan, solidariteten och respekten för människovärdet numera? Jag vågar nästan säga att den svenska arbetarrörelsen som mina föräldrar var så stolta över aldrig kommer att bli densamma igen.
Det är svårt att inte se detta som en slags seger för Sverigedemokraterna eftersom det är deras politik som implementerats i de andra partierna. Och även om de inte själva är på den vinnande sidan av valet, har de lyckats skapa en så stor rädsla att de andra två stora partierna numer anammar hela eller delar av deras agenda. Det påminner mig om skolgården där alla flickor flockas runt den populäraste tjejen och börjar kopiera henne för att själva bli mer populära, vare sig de tycker om henne eller inte. Det är bara tjejerna på ytterkanterna som vågar vara sig själva trots att innegänget fnissar åt dem.
Sen funderar jag på: var tog den anständiga högern vägen? De har alltid varit ett parti som velat sänka skatterna för de som tjänat mest med motiveringen att det kommer att generera mer jobb, och deras människosyn har aldrig handlat om rättvisan och solidariteten. Men de har haft respekt för människovärdet. Idag är det ingen skillnad mellan högern och socialdemokraterna, de vill alla vara med den populära tjejen på skolgården och kopiera henne för att vinna mer röster som om de inte duger som de är.
Min pappa brukade ofta skämtsamt säga att han kanske borde rösta på högern eftersom han var egen företagare, men att deras människosyn aldrig stämde överens med hans värderingar och att han gärna betalade mer skatt för de värderingarna. Jag är säker på att mina föräldrar idag skulle vara djupt besvikna över att se hur partiet som en gång stod för jämlikhet och gemenskap nu alltmer speglar högerns hårda och kallhamrade människosyn. Vad pappa skulle ha sagt kanske inte riktigt passar sig i tryck men han hade inte gillat det. Mina föräldrars dröm om ett samhälle där alla får plats känns plötsligt långt borta.
Britt-Inger Hedström Lundqvist
Om man vill läsa mer om mina föräldrar och deras historia finns min biografi som en PDF: Pappas flicka gör som fan hon vill
redaktionen@dikko.nu
Att vara en oberoende tidning kostar pengar därför använder vi oss av crowdfunding. Det innebär att människor med små eller stora summor hjälper till att finansiera vår verksamhet. Magasin DIKKOs insamlingen sker via swish: 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
