Uttrycket kommer från den romerske poeten Horatius (Odes 1:11) och ska tolkas som att ”skörda” dagen när den är mogen, att ”fånga dagen” eller bokstavligen ”plocka dagen”, vilket upp-manar till att njuta av nuet och leva livet fullt ut.
En krönika är en personlig text som utgår från skribentens egna erfarenheter, tankar och känslor.
I Oden 1:11 läser vi i sin helhet: carpe diem, quam minimum credula postero, dvs. ”fånga dagen, förlita dig så lite som möjligt på framtiden”. Det handlar om att ta vara på stunden, göra det bästa av dagen och inte oroa sig för framtiden eller gräma sig över det förflutna. Det är en uppmaning att inte slösa bort livet genom att vänta på en ”bättre tid”, utan att göra det mesta av den dag man har just nu.
Själv ger mig uttrycket utslag.
För att förklara fenomenet så tänker jag på två fenomen som illustrerar det. Det första var Örnen. Det var vätgasballongen som användes av Salomon August Andrée, Nils Strindberg och Knut Frænkel vid det misslyckade försöket att nå Nordpolen 1897. Ballongen startade från Danskön den 11 juli 1897 men havererade efter tre dygn på packisen, vilket ledde till att alla tre männen så småningom omkom.
Ballongen läckte mer vätgas än vad som var hållbart. Sömmarna i silket var inte tillräck-ligt täta för den långa färden.
Ibland går luften helt enkelt ur det som laddats med betydelse och stora förhoppningar.
Ett exempel till som ger samma resultat, enligt mig, är konstnären Carl Larsson och hans hustru Karin. Carl Larssons konstnärskap, särskilt bilderna från hemmet i Sund-born, har genomgått en omfattande exploatering och kommersialisering, där idyllen från ”Lilla Hyttnäs” förvandlats till en symbol för svenskhet. Det som började som en privat konstnärlig miljö, skapad i symbios med hustrun Karin Larsson, har blivit en av Sveriges mest välkända varumärken för inredning och livsstil.
Bilderna av familjelivet har reproducerats i oändliga upplagor på allt från vykort, servetter, grytunderlägg och böcker till tapeter och hemtextilier.
Även här har luften liksom gått ur det unika konstnärskapet.
Så mina utslag då jag hör Carpe Diem eller ser Carl Larssons interiörer på min lunchservett beror helt enkelt på att det känns uttjatat. I så hög grad att det irriterar. Som ett myggbett.
Det startar alltså ingen revolution i mig, det är bara en lätt obehagskänsla, eller en ”onödighetskänsla” snarare. Varför måste man tugga sönder det vackra? Kan det inte bara få vara vackert. Unikt vackert. Man kan bota sin allergi mot överanvändningen genom att söka sig till originalet. Se det där det hör hemma i tid och rum.
Läs och sätt dig in i var de stora orden kommer ifrån och i vilket syfte de nedtecknades. Men utan att masstillverka utdrag som förenklats och fästs på små skyltar eller på servetten du torkar dig om munnen med eller underlägget du sätter grytan på.
Att besöka Sundborn och att se Carl och Karins arbeten i original återställer balansen och ger ögat en upplevelse det tycker om. Låt verkligheten få vara nog, utan kommersialisering, eller överanvändning. Att slippa billiga träskyltar i shabby chic-typsnitt.
Vi fattar ju redan första gången …
Bennie Åkerfeldt
redaktionen@dikko.nu
Att vara en oberoende tidning kostar pengar därför använder vi oss av crowdfunding. Det innebär att människor med små eller stora summor hjälper till att finansiera vår verksamhet. Magasin DIKKOs insamlingen sker via swish: 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
