Sonny Carlsson är musiker och kulturreporter på DIKKO. Han har jobbat som skrothandlare i hela sitt liv. I september upptäcktes att han har en långt gången cancer, och i början på mars började han avtjäna ett straff för olovlig körning. Han väljer att fortsätta skriva för DIKKO från insidan.
Är inlåst i den tokiga cellen, De låser in oss 18.45 och öppnar 07.00. Det innebär att vi är inlåsta över 12 timmar, med bara våra tankar som sällskap. Jag försöker titta på tv:n, men det dyker alltid upp något som får mig att längta ut, att längta hem.
Från mitt cellfönster ser och hör jag bilar som kör förbi. Människor på väg hem, eller bort. När man sitter här inne så längtar du hela tiden. Det kan antingen knäcka dig, eller så hjälper det dig att överleva. I lördags fick jag mitt första besök. Baro devel, jag känner mitt gamla dinglarhjärta slå igen. Det som tidigare varit ett svart hål under min tid på helvetets bakgård ser nu en ljusning.
Det är ett rent helvete att vara här. Venporten jag har inopererad för att de skulle skjuta in cellgifterna har tagit sig lös i halsen och huden utanpå är irriterad. Det gör fruktansvärt ont och jag vill in på sjukhus, eftersom jag är orolig att den ska sticka hål i halsen på mig, eller spräcka nåt av bråcken jag har fått i halsen efter att levern mulades av sjuksköterskan som sänkte mitt insulin. Den sitter rakt i halspulsådern och det här känns fan inte bra. Jag vill ta bort den.
Vi ska ha allt vi behöver här inne. Förutom medmänsklighet, kärlek och frihet. Och adekvat sjukvård.
De bengaloa baloarna har varit helt galna hela helgen. De har gett fel medicin till flera stycken. Mig har de glömt ge insulin. Och jag får ju inte ha det inne på rummet, eftersom sköterskan tycker att jag är dement. Det är ju för guds skull inte JAG som glömmer mitt insulin, det är de garna plitarna. Det måste kännas trevligt för dem att ha Sveriges sämst skötta arbete.
En kille har tagit bort sin bukspottskörtel. Han ska få en särskild näringslösning, men han får bara hälften av förskriven dos, om ens det. Plitarna gör hela tiden allt de kan för att göra saker värre för oss. De gör det svårare med telefonkontakt med våra anhöriga, svårare med besök, de skiter i att hjälpa folk som behöver prata med olika myndigheter. Och framför allt så skiter de fullständigt i hur det går för oss när vi muckar.
Alla har inte det jag har, med ett ordnat liv, ett hus på landet, en kärleksfull familj. De flesta blir utkickade vid muck med en påse med sina gamla kläder och några hundringar på fickan. De har ingenstans att ta vägen, ingen inkomst, och är längst ner på samhällsstegen. Nästa volta ligger runt hörnet. Det kan handla om dagar eller veckor. Ingen bryr sig. Drogerna eller alkoholen blir viktiga för att orka överleva ett litet tag till utan mänskligt värde. Boende i ett garage eller en portuppgång eller i bästa fall en soffa hos någon polare, som är en jättebra polare så länge det finns något att döva sinnet med. Det är det som är hyran för soffan.
Det är så många unga som sitter härinne som tappat allt förtroende för samhället. Samhället byggs upp för att straffa dem som redan har det svårt. Det belönar däremot de vuxna personer, som gör allt för att straffa de utsatta som blir inlåsta på olika institutioner. Alla studier som finns visar på en negativ evidens för svensk kriminalvård. Man blir helt enkelt mer kriminell av att sitta inne, inte mindre. Och kostar mer pengar. Som ett ondskefullt och fruktansvärt dyrt cirkelresonemang.
Människor borde få hjälp ute i verkligheten. Inte isoleras från verkligheten och sånt som är viktigt för att sen bli utkastade i den helt oförberedda. Väl ute får de möjligen hjälp av tabletter. Lättvårdat ska det vara!
Imorgon 07.10 blir det kaffe, torrlimpa, och om det finns kvar får vi en eller två ostskivor. Samma varje dag. Mums, så gott det ska bli att tvinga i sig dessa delikatesser bevakad av sura pittögda plitar.
Fånge 23-32
Sonny Carlsson
HÄR kan du läsa mer av det som Sonny skrivit eller deltagit i.
redaktionen@dikko.nu
Att vara en oberoende tidning kostar pengar så vill du hjälpa oss med att betala vårt fika får du gärna swisha en slant till 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
